”Skrota inte student­korridorerna – utveckla dem i stället!”

Vid terminsstart larmades det som vanligt om bristen på studentbostäder, men en bit in på terminen står korridorsrum tomma. Nu när kollektivboenden är på tapeten, går studentboenden i motsatt riktning. Här i Umeå har studentlägenheterna ett hundratal intresserade, samtidigt som korridorsrummen har ett fåtal. Bostadsbolag i flera studentstäder vittnar om att rummen är svåra att hyra ut, därför byggs nu korridorsrum om till lägenheter. De rum som var tänkta att fungera i symbios med flertalet andra blir till isolerade celler. 

Studentkorridoren har på kanske goda grunder fått dåligt rykte: det är lite smutsigt, det är lite stökigt. Jag har själv efter drygt två år nyss flyttat ut. Men jag hade ändå inte velat ha en studentlägenhet som första bostad, för då hade jag säkerligen känt mig ensam i början. Jag hade dessutom missat kakbak, tacokvällar och att prata med alla de i korridoren som jag aldrig annars hade lärt känna. Den forcerade närheten till andra människor som korridorslivet innebär är knepig, men som nyinflyttad i en ny stad kan den vara oumbärlig. 

Att bo i studentkorridor är dessutom billigt. Min granne som bor kvar kommer att ha betalat runt 3 000 kronor i månaden i hyra hela sin kandidat när han går ut i vår. När bolagen väljer att göra om korridorerna till lägenheter, är det kanske därför inte bara för studenternas eget bästa. En spis i hallen innebär en rejäl hyreshöjning som bolagen kan håva in. Om korridorsrummen försvinner, så försvinner också den sista billiga studentbostaden.

Jag efterlyser därför andra sätt att utveckla våra studentkorridorer så att de blir mer attraktiva. Kan vi varsamt göra om dem så att de känns tryggare och mer hemtrevliga? Kan vi till och med göra dem mer attraktiva än enskilda lägenheter? Att isolera oss studenter i små dyra celler kan inte vara vägen framåt.

Stina Jansson är student på UMA (Arkitekthögskolan i Umeå).