“Skolgårdarna är en nyckel till hållbar framtid”
En grön skolgård med många olika träd, buskar och blommor ger stora pedagogiska möjligheter, stärker den biologiska mångfalden, motverkar klimatförändringar och bidrar till barns hälsa och utveckling. Ändå är det idag få kommuner i landet som aktivt satsar på att utveckla skolgårdar med dessa kvaliteter. Finansiering av gröna skolgårdsprojekt behöver öka som en grund för en hållbar framtid!
Debattörerna refererar till Natur på skolgården för lärande hälsa och hållbarhet, en policy brief inom forskningsprogrammet BECC, Biodiversitet och ekosystemtjänster i ett föränderligt klimat.
Fler barn än någonsin bor idag i städer. Med begränsad tillgång till natur kan denna bli främmande för människor. Forskning visar att kontakt med växter och djur på skolgården ökar barns förståelse för hur ekosystem fungerar, ökar engagemanget för naturen och främjar miljövänligt beteende. Natur på skolgården är därför en viktig pedagogisk resurs för framtiden och de stora utmaningar samhället står inför: klimatförändring och förlust av naturmiljöer. Men det finns även andra avgörande fördelar med gröna skolgårdar. Dessa har vi, tillsammans med flera forskare och praktiker inom fältet, sammanställt i en policy brief.
Studier visar att uppmärksamhet och arbetsminne – alltså kognitiv förmåga – är bättre hos barn som har mer grönska på sin skolgård. Den kognitiva förmågan stärks av flera anledningar, bland annat för att växter kan minska mängden luftföroreningar. Aktiviteter i naturen minskar ADHD-symtom och spelar en viktig roll för barns emotionella och fysiska utveckling. Studier har även visat att barn som kommer i kontakt med natur, inklusive dess gynnsamma mikroorganismer, har lägre risk för sjukdomar kopplade till immunförsvaret, t.ex. astma och allergier. Att tillföra naturmaterial i barns lekmiljöer är därför en enkel åtgärd som gynnar hälsan.
Små barn är både känsliga för värme och strålning mot huden. Med fler träd, buskar, högt gräs och örter kan skolgårdar fungera som gröna oaser som bidrar till skugga och sänkt temperatur. Samtidigt minskas risken för översvämningar vid skyfall, något som blir allt vanligare till följd av klimatförändringar. Gröna skolgårdar handlar också om rättvisa. De spelar en särskilt viktig roll i områden med få grönområden och där boende mer sällan tar sig ut i naturen. Alla elever, oavsett socioekonomi, ska ha möjlighet att ta del av de fördelar som naturkontakt ger.
Exemplen ovan är några av de många sätt som natur bidrar till människors välbefinnande och en hållbar samhällsutveckling. Men naturen har också ett egenvärde. Den pågående och drastiska förlusten av biologisk mångfald är väldokumenterad och beror till stor del på att arters livsmiljöer minskat och försämrats till följd av bebyggelse, allt intensivare jord- och skogsbruk, samt relaterade problem som övergödning, föroreningar och invasiva arter. Gröna skolgårdar skulle kunna spela en nyckelroll i att återskapa och öka mängden natur i städer, och därmed bidra till uppsatta mål om att stärka biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
Gröna skolgårdar kan alltså förbättra städerna för barn och skolverksamheten, men också för alla invånare. Det kräver dock att de ses som en del av tätorters gröna infrastruktur och integreras i planering och förvaltning av denna.
Gröna skolgårdar kan alltså förbättra städerna för barn och skolverksamheten, men också för alla invånare. Det kräver dock att de ses som en del av tätorters gröna infrastruktur och integreras i planering och förvaltning av denna. Här har Sveriges kommuner, skolhuvudmän och stadsplanerare en huvudroll att spela och ett stort ansvar att axla.
Sverige har lagstadgade krav på att det ska finnas tillräcklig friyta för barns lek vid skolor och enligt Boverkets riktlinjer ska skolgårdar fungera som pedagogisk miljö och skapa möjligheter till olika former av stimulans. Ändå är det idag endast några få kommuner i landet som satsar på att utveckla skolgårdars utformning utifrån biologisk mångfald, pedagogik och barns hälsa och utveckling. Allt från bristande ytor och låg prioritering till otillräcklig kunskap utgör hinder. Finansiering av gröna skolgårdsprojekt måste därför öka nationellt, liksom samverkan mellan de aktörer som skola, naturpedagoger, landskapsarkitekter, skötselorganisation och föräldrar.
Att skapa grönare och artrikare skolgårdar behöver inte vara svårt – vi vill visa hur man med relativt små medel kan lyfta dagens skolgårdar, från en underutnyttjad resurs till en tillgång för alla barn i Sverige. Det är en investering i både barnens och planetens framtid.
Våra tio tips för grönare skolgårdar – för barn och biologisk mångfald
- Öka kvaliteten på befintliga gröna miljöer, ”gör det gröna grönare”, genom tilläggsplantering och sådder. Välj arter som klarar förutsättningarna, gärna sådana som växter vilt i omgivningarna. Även exempelvis holkar för olika djurgrupper kan sättas upp.
- Anpassa skötseln och tillåt mer spontan växtlighet (”ogräs”), löv, kottar, döda grenar och liknande.
- Säkra en tillräckligt stor skolgård vid planering samt vid ny- och ombyggnad och ta eventuellt höjd för att fler elever och nya byggnader tillkommer.
- Ta tillvara befintlig vegetation och befintliga ekologiska värden.
- Se över om det finns hårdgjorda ytor som sällan används och kan omvandlas till grönska eller hysa planteringskärl.
- Undersök om det går att ha klätterväxter och gröna tak på servicebyggnader, cykelskjul mm.
- Skydda nyplanterade växter under minst ett år, om möjligt med ett lågt staket som ändå ger barnen viss tillgång till platsen.
- Håll fler lektioner utomhus och använd utemiljön i flera ämnen, inte bara inom biologi och naturkunskap.
- Planera, plantera och sköt om skolgårdens växter tillsammans med barnen.
- Ta reda på vilka växter och djur som finns på skolgården tillsammans med barnen.
Anna Persson är forskare, Centrum för miljö- och klimatvetenskap, Lunds universitet
Maria von Post är forskare, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Johan Kjellberg Jensen, forskare, Centrum för miljö- och klimatvetenskap, Lunds universitet
Märit Jansson är docent och universitetslektor i landskapsplanering, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Övriga medskribenter:
Hanna Andersson, Institutionen för arkitektur och byggd miljö, Lunds universitet
Anna Ekblad, Naturskolan, Lunds kommun
Amanda Gabriel, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Alnarp
Sanna Ignell, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Alnarp
Caroline Isaksson, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Jenny Klingberg, Gothenburg Global Biodiversity Centre, och Göteborgs botaniska trädgård, Göteborgs Universitet
Carolina Lindeblad, Naturskolan, Lunds kommun
Ebba Lisberg Jensen, Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet
Pimkamol Mattsson, Institutionen för arkitektur och byggd miljö, Lunds universitet
Fredrika Mårtensson, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Alnarp
Allison Perrigo, Botaniska trädgården, Lunds universitet
Magnus Nyquist Malmsten, Botaniska trädgården, Lunds universitet
Anna Rosdal, Naturskolan, Lunds kommun
Marja Roslund, Luke Natural Resources Institute, Finland
Marlis C. Wullenkord, Institutionen för arkitektur och byggd miljö, Lunds universitet
