“Riv inte kvarteret Röda bryggan!”

Kvarteret Röda Bryggan, vid Pustervik, är ännu ett kvarter i Göteborg med unika gamla hus som är rivningshotat. För några månader sen presenterade Göteborgs stadsbyggnadskontor en plan som innebär rivning av nästan hela kvarteret. Anledning till att riva är att fastighetsägarna vill bygga högre hus än de gamla två- till tre våningar höga byggnader som står där idag. Det är svårt att förstå hur vanligtvis kunniga politiker i byggnadsnämnden funderat när de har godkänt förslaget till rivning av nästan hela kvarteret. Ännu svårare är att förstå att fastighetsägarna inte tar ansvar för stadens historia och kulturvärden.

Röda bryggan, fasader mot Heurlins plats.

Göteborg har en skatt av gamla hus och kvarter. Trots att det revs mycket under 1960-talet finns unika delar kvar av byggnader, torg och gator som berättar om stadens utveckling och historia. Att ha historian närvarande och samtidigt blicka framåt och våga förändringar är en fin men nödvändig balansgång.

Kvarteret Röda bryggan var det första som bebyggdes utanför vallgraven när fästningsmurarna revs i början av 1800-talet. Kvarteret är med på 1862 års Göteborgskarta. Det är samtida med att Stora teatern stod klar längre norrut i Allén, men innan stadsplanen för Vasastan var klar. Tre av husen i kvarteret är från 1860-talet och tidstypiska representanter för Göteborg i mitten av 1800-talet. En tät och låg kvartersstad och en epok varifrån mycket redan är rivet. Kvarteret Röda bryggan har en fin stadsbyggnadsskala och samverkar med Esperantoplatsen, Fiskekyrkan och fästningsmurarna från 1600-talet på andra sidan vallgraven.

Soulstore, bokhandel, kafé och musik på hörnet mot Järntorgsbron

Arkitekterna på stadsbyggnadskontoret har tagit fram en ny stadsplan där de gamla unika husen föreslås ersättas av höga och anonymt slätstrukna hus. Arkitekter och planerare talar om att bygga blandstad, fast i kvarteret Röda bryggan blir det tvärtom. Blandstaden rivs och ersätts med blandstadens motsats, bara dyra bostäder och ett fåtal lokaler och kontor.  Trots att kvarteret Röda Bryggan är med i det program som finns för Kulturhistorisk värdefull bebyggelse i Göteborg nämns det inte i planprogrammet. “Inga särskilda kulturintressen berörs”, skriver planarkitekterna i sin motivering till att riva. Det är nästan samma argument som användes under1960-talets rivningshysteri. Hur kan man missa det?

Bakom rivningsplanerna för Röda Bryggan finns som vanligt aktörer som kommersiellt ser möjligheten i att ”utveckla en fastighet”. Det vill säga; köpa ett billigt gammalt hus på 2-3 våningar, få till en stadsplaneändring med högre exploatering och sedan sälja dyrt. Huvudargumentet för ökad exploatering i Röda bryggan har varit att ett högt hus skapar många nya bostäder i bostadsbristens Göteborg. Vilken politiker kan säga nej till det?

Lite parodiskt finns det samtidigt gott om obebyggd mark i grannkvarteren. För stadens räkning är det självfallet mer logiskt att först bygga nya bostäder på de stora och centralt belägna parkeringsplatser vid Lagerhuset och Heurlings plats. Att lösa bostadsbristen genom att riva fungerande hus och bygga nytt blir då ett helt knasigt argument.

En kollega som bytt bransch och nu börjat jobba inom byggsektorn satte fingret på fenomenet då hen berättade om den girighet hen överraskats av i sitt nya jobb. Kanske har min kollega stött på de fastighetsägare som äger husen i Röda Bryggan?

Istället för att rivas borde kvarteret Röda bryggan användas som skolexempel för hur man bygger blandstad. Kvarteret har redan det som en blandstad kräver med verksamheter, caféer, musik och kontorierade bostäder. Politiker och stadsplanerare behöver bara ta fem minuters promenad från Gustav Adolfs Torg för på plats kunna studera fenomenet blandstad.

Riv inte Röda bryggan! Utveckla istället de kvaliteter som finns. Det kan ske genom att varsamt komplettera något av de gamla husen med en extra våning, plus takvåning. Låt inte girigheten få stadsplanera Göteborg. Det blir alltid helt fel.