”Åsikterna präglas av skråväsentänkande”
Kritiken mot Aleksander Wolodarskis förslag för Östermalmstorg är onyanserad. Bengt Isling och Anders Kling klamrar sig fast vid illa fungerande lösningar från sextiotalet, skriver Arbetsgruppen Östermalmstorgs vänner.
Till vänster Trafikkontorets och Nivå landskapsarkitekturs färdigprojekterade förslag. Till höger medborgarförslaget som tagits fram av Alexander Wolodarski för Nätverket Östermalms vänner.
REPLIK. Landskapsarkitekterna Bengt Isling och Anders Kling ifrågasätter i Arkitekten den politiska hanteringen av förnyelsen av Östermalmstorg. De anser att det av Trafikkontoret framtagna förslaget, som huvudsakligen går tillbaka till ombyggnaden av torget på 1960-talet, bör gälla och underkänner ett medborgarförslag som har inkommit och som föreslår en helt annan gestaltning och syn på torgrummet. Medborgarförslaget är finansierat av ett trettiotal personer, nätverket Östermalmstorgs vänner, som leds av en arbetsgrupp bestående av undertecknade.
Östermalmstorgs vänner anlitade Aleksander Wolodarskis arkitektkontor för att arbeta med platsen. Wolodarski har tidigare med relativt små medel på ett förtjänstfullt sätt lyckats omgestalta Raoul Wallenbergs torg/Nybroplan från en försummad plats till ett vackert stadsrum. För detta belönades han med Sienapriset. Det skapade förtroende och förhoppning hos oss om att han skulle kunna åstadkomma något lika positivt med näraliggande Östermalmstorg.
Isling och Kling är upprörda över att Stockholms folkvalda politiker vågar ha en uppfattning om hur stadsbyggande ska bedrivas och vilka alternativ som ska läggas fram som grund för beslutsfattande. Men stadsbyggnadspolitik går ut på att de folkvalda ska skaffa sig ett brett beslutsunderlag innan majoriteten gör sitt. Kommunala tjänstemän förser politikerna med sådant underlagsmaterial, men det kan även komma från ett annat håll. Islings och Klings åsikter tycks för oss vara präglade av ett skråväsendetänkande där professionen vill ha monopol på och kontroll över sina uppdragsgivare.
Vi vill tro, kanske naivt, att enskilda medborgares engagemang i den demokratiska processen kan gagna en gemensam strävan att bevara och förbättra stadens kvalitet och skönhet.
Dessvärre har arkitektkåren inte alltid haft rätt i stadsbyggnadsfrågor. Vi tänker närmast på Stockholm och Norrmalmsregleringen, Nya Slussen, Nya Odenplan och senast Liljevalchs tillbyggnad där arkitekterna har varit pådrivande.
Vi menar att bland annat brist på medborgarnas närvaro och inflytande i uppgiften att vårda och försköna våra städer har lett till de dåliga stadsmiljöer som i alltför hög utsträckning har skapats. Vi vill tro, kanske naivt, att enskilda medborgares engagemang i den demokratiska processen kan gagna en gemensam strävan att bevara och förbättra stadens kvalitet och skönhet.
Vi anser också att Isling/Klings kritik av Aleksander Wolodarskis förslag är onyanserad. Bland annat klamrar de sig fast vid illa fungerande lösningar från sextiotalet. Östermalmstorg är inte längre ett utpräglat salutorg och borde därför få ett utvidgat funktionsprogram. Men vi är glada om det förslag vi bidragit med leder till en debatt om hur Östermalmstorg bäst kan utformas och att den utformningen också genomförs.
