”Låt oss samtala med Arkitekturupproret”
Förståelsen mellan oss arkitekter och delar av omvärlden har länge behövt förbättras. Nu har läget blivit minst sagt akut. Det är dags att samtala med Arkitekturupproret, skriver Måns Hagberg.
Arkitekturupproret startade som en Facebookgrupp 2014 och växte snabbt. Som så ofta på nätet kunde debatten spåra ur och bli tämligen oförsonlig. Sveriges Arkitekter svarade med att fördöma tonen, bland annat i denna tidning. Men det uppfattades nog som ett fördömande av Arkitekturupproret.
Arkitekturskribenten Mark Isitt fick Sveriges Arkitekters Kritikerpris för 2018. 10 juli i år yttrade han sig i Göteborgs-Posten om Arkitekturupproret: Något av det sundaste som hänt i svensk arkitekturdebatt på hur lång tid som helst. Men debatten handlar inte om arkitektur utan om sociala medier. Frustrationen har funnits hur länge som helst, men man har inte hittat forumet att sätta ord på det. Arkitekturupprorets främsta tes är att de vill se mer arkitektur. Och det finns ingen förnuftig arkitekt som säger nej till det. De här två parterna som står i någons sorts fiendeställning till varandra, de borde egentligen vara bästisar.
Att lyssna behöver inte betyda ett krav på att konvertera till en annan arkitekturuppfattning.
I september 2016 bildades den ideella föreningen Arkitekturupproret. Den har registrerats med heltäckande stadgar, egen hemsida och framstår över huvud taget som ganska så stadgad. Den ser sig som en ideell folkrörelse med 35 000 följare på nätet. Bland medlemmarna finns avsevärd kompetens. Hemsidan har ett stort urval av byggnader från Sverige och utlandet som föreningen gillar, och innehåller mycket information och diskussion.
Jag tycker att vi arkitekter borde lyssna på Arkitekturupproret. Att lyssna behöver inte betyda ett krav på att konvertera till en annan arkitekturuppfattning. Det betyder att man kan sitta ner, koppla på eventuell hörapparat och lyssna på vad den andra människan vill säga. En kopp kaffe är inte fel i sammanhanget. Man kan bekräfta att man hört på genom ett lågaffektivt bemötande. I stället för att höja rösten kan man bekräfta den andre, svara ”du menar alltså att …”. Jag har deltagit i otaliga samrådsmöten och vet att det ofta fungerar bra. Att bli sedd och hörd innebär att bli accepterad som människa. Detta även om åsikterna inte gått hem.
Hakon Ahlberg som grundade Sveriges Arkitekters Riksförbund, SAR, var förbundets ordförande i många år och en framstående arkitekt. Han var en pionjär för modernismen med funkishöghus, smalhus i Hjorthagen, ett funkissjukhus i Visby ytterstad. Samtidigt ritade han byggnader som ser ut att alltid ha stått på platsen, som Stora Sköndals kyrka där min fru och jag gifte oss och Torgkassens hus vid Stora Torget i världsarvet Visby. Enligt min mening är han en bra förebild.
Det är dags att sänka rösten och lyssna mera.