”Låt ljuset skina över Göteborgs framtida bostäder”

Varje generation har sina möjligheter att bygga områden med flerbostadshus. En förhoppning är att vi i vår tid skapar de bästa möjliga bostäder som kommer att finnas kvar under överskådlig tid. Tidigare stadsplanerare har haft olika principer för att bygga bra bostäder och kunnat välja mellan slutna, halvöppna, öppna eller nyskapande bostadsområden.

Ett stort problem för Göteborgs stadsplaneringen är nu att arkitekterna har krav från politiska intressegrupper att bygga ”kvartersbebyggelse med slutna gårdar”. Målsättningen är att alla nya bostadsområden och förtätning av stadens centrala bostadsmiljöer från olika tider ska utgå från en sådan ”doktrin”.

Om Kungsladugård, som är byggd med stadsplaneraren Lilienbergs skickliga utformning, vore förebilder till dagens bostadskvarter skulle många känna sig trygga. Då kunde vi uppleva en behaglig trevåningsbebyggelse runt rymliga gårdar med breda gator. Men det som dagens politiker kräver av arkitekterna är högexploaterad kvartersbebyggelse med fyra till sju-våningshus runt trånga slutna gårdar, som kan ha inslag av höghus i tio våningar.

Den pågående utbyggnaden vid Fixfabriken är ett exempel på denna doktrin. Högt belägna bostäder får fördelar på bekostnad av de lägre bostäderna som har brist på solljus och utblickar. På gårdarna finns solfattiga lekplatser och bostäder i markplan med insynsproblem.

Det är märkligt att Göteborgs politiker är positiva till att bygga bostäder i höghus och skyskrapor, vilket ger andra problem som brist på markkontakt, avskuggning, barnovänlig miljö och dominerande silhuetter i staden. Vid krav på hög exploatering finns i stället lamellhus med öppna gårdar, som kan ge bra solljus och integritet i alla våningar. 

Samhällets krav på dagens bostadsbyggande omfattar tillgänglighet för handikappade med hisskrav över två våningar, konstruktion, ljudisolering, vatten och avlopp, ventilation, brand och utrymning. Men övriga funktionella krav på bostaden, lägenhetsfördelning och grannskap har underordnats ekonomiska exploateringsintressen.

Det är hög tid att vi ställer frågor som: Hur högt kan ett bostadshus vara? Hur lång kan en loftgång och entrékorridor vara? Hur mycket insyn i bottenvåningar kan man ha? Hur trånga lägenheter kan man ha? Hur lite tillgång till sol kan accepteras? Hur mycket trafikbuller kan tillåtas? Osv …. 

Ljuset skulle skina över Göteborgs bostadsbyggande om alla, som har inflytande, kunde tänka sig att själv bo i varje producerad bostad. Om man har sina egna värderingar som minsta måttstock, finns förutsättningar för att även andra boende ska kunna känna sig hemma där – oavsett om man är ensamstående, familjemedlem, ung eller gammal. Ansvariga är: politiker, fastighetsägare, arkitekter, konsulter, opinionsbildare med flera. Målgruppen är: alla vi boende.

Vi har många exempel på bra bostadsområden i Göteborg. Södra Guldheden med ”hus i park” har höga kvaliteter på bostäder, utemiljö och social service. Även om ”miljonprogrammets” öppna stadsbyggande i våra förorter har sina brister med sin storskaliga bebyggelse – så har alla bostäder god tillgång till ljus, luft, och mycket grönska mellan husen. 

En konsekvens av doktrinen om ”kvartersbebyggelse” och brist på krav beträffande bostadskvaliteter kan bli att mörkret kommer att falla över Göteborgs framtida bostäder. Detta kan även leda till att arkitekter, som eftersträvar bostäder med ljus och luft slutar på Stadsbyggnadsförvaltningen, vilket skulle bli tragiskt för kommunens kompetens.

Göteborg kan inte ha en framtida bostadsutbyggnad med inriktning på skyskrapor och kvartersbebyggelse! Har vi råd att bygga dåliga bostäder?

Ingemar Mattsson är arkitekt SAR/MSA.