”Huset på Järntorget en skamfläck – var finns Göteborgs arkitektur­policy?”

År 2018, nu för nästan sex år sedan, godkände Göteborgs byggnadsnämnd stadens arkitekturpolicy: ”Göteborg – modig förebild inom arkitektur – Arkitekturpolicy för Göteborgs Stad”. Den är ett rättesnöre för byggande och planerande aktörer i staden, inklusive och inte minst för staden själv! Detta då staden enligt policyn ska vara förebildlig och ett föredöme. Döm om mångas förvåning då byggstaketet runt toalett- och teknikhuset på Järntorget togs bort alldeles i slutet av fjolåret. Kort sagt: 

Hur kunde detta:

bli detta?: 

Här ägnar jag mig mest åt det som ledde fram till detta resultat. En hantering som måste följas upp av ansvariga så att det som hänt inte upprepas. Mycket har redan skrivits om den ursprungliga byggnadens kvaliteter och värden, hur allt detta har gått förlorat och det anskrämliga resultatet, bland annat av Mark Isitt i Göteborgs-Posten 240113. 

Dåvarande Trafikkontoret hade i slutet av 1990-talet en hög ambitionsnivå när man inledde processen med Järntorgets nya teknik- och toalettbyggnad. Man engagerade arkitekt SIR/MSA Olle Anderson, White Arkitekter Göteborg, som arkitekt. Den färdigställdes 2001. Resultatet blev en byggnad, eller snarare en stadmöbel, som blinkar mot klassicism, funktionalism, mot stadens industritradition och kollektivtrafikens symbolfyllda formspråk. Den blev ett välkommet tillskott till Järntorgets attraktivitet som mötesplats och kollektivtrafiknod.

Den har dock under senare år levt ett utsatt liv med mycket skadegörelse och klotter. Den har även varit utsatt för en konstant vanvård som tilltagit under senare år. Något måste göras, helt klart.

I Göteborgs arkitekturpolicy kan man bland annat läsa att staden ska ”agera som förebild genom god arkitektur i rollen som planerande, byggande och förvaltande aktör” och ”har ett särskilt ansvar att agera som förebild vid skapandet av allmänna platser” och att ”stadens egna byggnader och offentliga rum ska skapas i välfungerande designprocesser, som bidrar till god arkitektur”.

Denna policy har hämtat mycket näring från den nationella politik för gestaltad livsmiljö som godkändes av Riksdagen 2018. Här skrivs bland annat att ”Arkitektur, […] ska bidra till ett […] samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer” och att det ska uppnås genom att ”hållbarhet och kvalitet inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden” och genom att ”estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden tas till vara och utvecklas”.

Byggnaden på Järntorget ägs av Göteborgs Stad och drivs och förvaltas av stadens Stadsmiljöförvaltning (SMF), avdelning Anläggning och Infrastruktur, enheten Byggnadsverk.

SMF låter utsedd entreprenör, Gatu och Väg Väst AB (GVV), sköta bygglovprocessen. I juni 2023 lämnar GVV in en bygglovansökan till Stadsbyggnadsförvaltningen (SBF) där fasaderna ersätts med horisontella grå plåtkassetter. Motivet är underhållet: lätt att klottersanera och lätta att styckevis ersätta med nya. 

Denna ansökan får kritik från Stadsbyggnadsförvaltningen (SBF) som, i granskningsyttrande 230621, anser att föreslagen utformning ”med en slät, grå plåtfasad bedöms inte vara lämplig på platsen eller uppfylla kraven i PBL avseende god färg, form och materialverkan. Byggnaden bör ges en mer omsorgsfull gestaltning med ett fasadmaterial och kulör som återspeglar platsen avseende arkitektur, funktion och som bidrar till en god stadsbild. […]. Järntorget tas upp i stadens bevarandeprogram och ligger inom riksintresse för kulturmiljövård.” SBF föreslår sökanden att skicka in reviderade handlingar med ett nytt förslag på utformning.

SMF och SBF utbyter tankar och synpunkter via epost. SMF anser att plåt är mest lämpligt pga underhållskostnader, klotter och skadegörelse. SBF svarar att man i så fall vill se att fasaden efterliknar de två äldre putsade kioskbyggnaderna på torget, att ”plåt kan vara okej om den får en annan färgsättning och någon typ av struktur.” 

Detta tar SMF ad notam och ansökan revideras med en plåtfasad med inspiration från kv Stuveriet, beläget vid Norra Masthugget:

Huset vid Järntorget föreslås lackas i en grå kulör för att efterlikna de befintliga byggnaderna, det vill säga de putsade kioskbyggnaderna på torget, ”enligt ert önskemål”, det vill säga SBF:s önskemål.

I beslut om bygglov och startbesked 231006 skriver SBF bland annat att ”åtgärden ansluter väl till omgivande bebyggelse och övriga servicebyggnader på torget. Åtgärden är lämplig för sitt ändamål, väl utformad och bidrar till en god form-, färg- och materialverkan, […] enligt 8 kap. 1 § PBL. Åtgärden uppfyller kraven på lämplig placering med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen, samt bidrar till en god helhetsverkan, enligt 2 kap. 6 § PBL.”

Läser man granskningsyttrandet, bygglovbeslutet och skriftväxlingen däremellan framgår att SBF svänger 180 grader. Varför, och varför denna brådska? Har det månne att göra med att SMF ligger på för att få projektet undanstökat, att man, som framgår i en e-postkommunikation, ”efter mycket om och men bytt plåtslagare och fått fart i detta” och att man därför är ytterst angelägna om att få igång ombygget? De till synes hastigt hopkomna fasadritningarna bär syn för sägen.

SBF accepterar SMF’s och GVV’s argument rakt av och expedierar bygglovet. Motiveringarna i beslutet andas en oroväckande brist på kunskap och engagemang. En stilla undran: Vad i herrans namn har kv Stuveriets höghus i plåt med Järntorget att göra? 

Av bygglovbeslutet verkar det som att bygglovansökan behandlas som en ny byggnad. Det görs inga prövningar mot PBL:s paragrafer som man som bygglovbeslutande har att hålla sig till när det gäller bygglovpliktig förändring: om varsamhet, om förbud mot förvanskning av särskilt värdefulla byggnader med arkitektoniska och konstnärliga värden. Det blir ännu märkligare då SBF i granskningsutlåtandet mycket riktigt konstaterar att ”Järntorget tas upp i stadens bevarandeprogram och ligger inom riksintresse för kulturmiljövård”, vilket inte heller behandlas i beslutet. Vi kan konstatera att beslutet om bygglov är fattat på felaktig grund. Bygglovet har vunnit laga kraft. Vi står inför ett fait accompli. 

Detta fullbordade faktum innebär att vi nu står med en byggnad på en av stadens mest värdefulla platser som från att ha varit värdig och högkvalitativ nu har blivit en skamfläck för Järntorget och för staden samt för staden som byggare och förvaltare. Sett till detta så hade det varit bättre att riva den befintliga byggnaden (sic!) och förslagsvis ersätta den med en 40-fots container, garanterat vandalsäker och enkel att klottersanera. Det är lätt att hamna i denna cyniska och raljerande slutsats sett till vad Järntorget och vi nu måste leva med under en lång tid framöver. 

Den beskrivna processen gör att den förebild som staden ska vara eroderar. 

När tvivelaktiga beslut fattas så försvaras dessa ofta, av politiker och tjänstemän, med att varje beslut bedöms individuellt då förutsättningarna är olika. Detta är ett mycket dåligt försvar och är till föga hjälp, därför att här lägger staden en mycket låg ribba. Dessutom eroderar förtroendet för stadens bygglovhantering. När inte staden lever upp till sina egna policydokument, hur ska staden kunna begära av andra aktörer att göra detta? 

Var finns stadens arkitekturpolicy? I en skrivbordslåda, till intet förpliktigande då den inte lämnar avtryck i praktisk verklighet? Var finns stadens stadsarkitekt i detta? 

Slutligen: Det är av misstagen man lär sig. Hur tänker staden agera för att detta misstag inte upprepas? Någon form av revision måste komma till stånd annars är risken överhängande att detta misstag kommer att få efterföljd. Kvalitetssäkring efterlyses.

Rune Elofsson är arkitekt SAR/MSA.