“Ge stilfrågan den uppmärksamhet den förtjänar”
Vi måste bli bättre medvetna om hur arkitekturen kommunicerar estetiskt och kulturellt och hur vår arkitektur läses av vår omgivning, skriver Pär Eliaeson.
Blandade stilmotiv.
Tack Arkitekten och reporter Max Sohl Stjernberg för den mycket förtjänstfulla artikeln om de populistiska rörelserna inom arkitekturens område. Den klargjorde på ett tydligt sätt rörelsernas metoder och ideologi och kommer att bli ett värdefullt dokument över och en tydlig referens för den situation som vi nu står i.
Ett rättesnöre för mig är att ge företeelser och personer den uppmärksamhet den eller de förtjänar. Stilfrågan inom arkitekturen är mycket angelägen att diskutera, stilen och estetiken är det gränssnitt och det operativsystem som arkitekturen har gentemot samhället och arkitekturens brukare. Vi måste bli bättre medvetna om hur arkitekturen kommunicerar estetiskt och kulturellt och hur vår arkitektur läses av vår omgivning. Det finns fog för en kritik av en slentrianmässig nymodernistisk stil som inte är ett relevant uttryck för vår postmoderna och mångkulturella tid. Det postmoderna tillståndet är ett rum för mångfald, och det gäller även det estetiska. Stilen borde vara fri, vi borde inte ha en uppfattning om att vår samtid har ett enda stilmässigt uttryck.
Det postmoderna tillståndet är ett rum för mångfald, och det gäller även det estetiska.
De populistiska rörelsernas världsbild och problembeskrivning förtjänar dock inte mycket uppmärksamhet. Den alltför vanligt förekommande kombinationen av okunnighet och arrogans som präglar rörelsens utsagor gör att dess kvalitet för en fruktbar diskussion är liten. Jag välkomnar alla lekmän och professionella att diskutera arkitektur och stadsbyggnad, men diskussionens angelägenhet kräver att den blir av hög kvalitet och är givande. Här har våra redaktörer och moderatorer ett stort ansvar. Vi bör inte ägna oss åt censur, men vi bör definitivt ägna oss åt att refusera det som inte lever upp till våra publicistiska krav.
Jag har också fått påhälsning i mina mediaplattformar av den populistiska rörelsens svans. Min professionella erfarenhet som moderator av artikelkommentarer i dagspress har då kommit väl till pass. En viktig del i detta arbete är att etablera offentliga regler för kommentarer, då kan vi reglera och refusera enligt de kriterier vi ställt upp för vår plattform. En annan del är närvaro, att vi personligen bemöter de reaktioner som riktas mot oss. Detta bör företrädesvis göras i syfte att höja nivån på diskussionen, när det behövs. Hjälper inte detta är det refusering som gäller. Att stämma i bäcken och aktivt sätta en standard för debatten ger de mest långsiktiga goda effekterna, enligt min erfarenhet.
