”Fel reflex att riva utsatta områden”
Politikers förslag att riva bort utmaningarna i så kallade utsatta områden måste ifrågasättas. Lösningen finns inte i att riva de hus som föddes ur visionen att förse svenska folket med goda bostäder.
Debattören lyfter Geneta i Södertälje som exempel på den bebyggelse från 1960-talet som diskuteras.
Jag läste SVT:s rapportering om att Socialdemokraterna föreslår rivning av bostäder och inkomstkrav för nya hyresgäster i utsatta områden. Syftet ska vara ett Sverige utan utsatta områden, genom att fysiskt omvandla områdena.
Utspelet förvånar inte. Det är en beklaglig påminnelse om tidsandan och det är tydligt att slit-och-släng-samhället fortfarande går på högvarv. Olyckligt! Nu ska det inte bara bli ännu svårare att hitta en bostad. Det ska också rivas och lämnas fysiska sår i vissa utvalda stadsdelar.
Jag skriver från Södertälje med exemplet Geneta som är ett så kallat utsatt område.
Utsatt område, denna term som för med sig en stämpel som fråntar varje plats sina unika egenskaper och förutsättningar. Här bodde jag som barn och här jobbar jag idag med detaljplaner.
Geneta har sett mer eller mindre likadant ut sedan 1960-talet när stadsdelen byggdes ut, med successiva inslag från alla de boende som tidigt kom från jordens alla hörn.
Jag minns ett väl omhändertaget Geneta med trygga trafikseparerade bostadsgårdar, välvårdade lekplatser och närhet till generösa parker och naturområden för lek och äventyr, ett liv som främjades av dåtidens planeringsideal.
Jag minns ett väl omhändertaget Geneta med trygga trafikseparerade bostadsgårdar, välvårdade lekplatser och närhet till generösa parker och naturområden för lek och äventyr.
I takt med att politiken beslutade att frånsäga sig bostadsbyggandet som samhällsuppdrag, drog sig det kommunala bostadsbolaget tillbaka från stadsdelen. Resultatet? Bostadshus och stadsdelscentrumet såldes ut och vi ser idag hur de boendes livsmiljö totalt försummats efter alla år med bostadsbolag som vanvårdat sina bostäder.
Riskerna med Socialdemokraternas förslag om rivning är flera:
1. Samhället behöver fler, inte färre bostäder. Rivning innebär resursslöseri mitt i rådande bostads- och klimatkris.
2. Byggsektorn måste bli bättre på att omhänderta och vårda det befintliga bostadsbeståndet för att minska klimatpåverkan.
3. Våra miljonprogram är en del av vårt kulturarv. Godtyckliga och politiskt motiverade rivningar riskerar orsaka oåterkallelig skada på kulturarvet.
4. De boende i stadsdelarna har lagt ner decennier av omsorg och resurser i att utveckla sin boendemiljö. I Geneta har till exempel de ursprungligen tilltänkta bottenvåningsbalkongerna utvecklats till uteplatser med trädgårdar som spiller ut i bostadsgårdarna. Här har de boende efter bästa förmåga skapat platser som ger trygghet, trivsel och identitet.
Reflexen att riva bort våra samhällsutmaningar måste ifrågasättas. Lösningen finns inte i att riva de hus som föddes ur visionen att förse svenska folket med goda bostäder. Det går att lyfta områden, i stället för att riva. Genom att komplettera de kvaliteter som finns, med det som efterfrågas av vår samtid, alltid med utgångspunkt i platsen och med hänsyn till de boende.
Ninos Merza är arkitekt SAR/MSA.
