”Viktigt bevaka arkitektonisk kvalitet in i mål”
Växjö nya stads- och stationshus som skulle ”förena Växjös historia som Smålands hjärta med berättelsen om modernt entreprenörskap i framkant” blev istället det fysiska beviset på vad som händer när snålheten bedrar visheten, och upphovsarkitekten inte får fullfölja projektet, skriver Olof Thedin.
”Det är inte arkitekttävlingens fel om projektet havererar” skriver Tobias Olsson och Anna Forsberg, Sveriges Arkitekter, i en debattartikel i december 2020 apropå att politikerna i Stockholm tycker att om- och tillbyggnaden av Liljevalchs konsthall blivit för dyr. Politikerna skyller på tävlingsförfarandet.
I Växjö berömmer sig politikerna av att det nya stads- och stationshuset håller budget.
Men vem bevakar att projektets kvalité håller hela vägen in i mål? Att det färdiga resultatet inte, som i Växjö, blir ett stort misslyckande?
2016 arrangerades i Växjö en inbjuden arkitekttävling om ett nytt kombinerat stads- och stationshus. Tävlingsområdet omfattade två kvarter i rutnätsstaden. Växjö rutnätsstad är ett riksintresse. Att anlägga en så stor byggnadsvolym här, i detta känsliga läge, kräver någonting utöver det vanliga. Här måste det som skall byggas vara av allra högsta kvalitet. Till sakkunniga i tävlingsjuryn anlitades därför Gert Wingårdh och Dorte Mandrup.
I januari 2017 kunde man läsa i Arkitekten: ”Med ett starkt uttryck som slår an till småländskt trä- och glashantverk och ett generöst vardagsrum för stadens invånare övertygade White juryn i tävlingen om ett nytt stads- och stationshus i Växjö.”
White hade ritat ett förslag som ”förstärkte och bevarade stadens identitet”.
White själva kommenterade: ”Materialmässigt används trä och glas, två material med stark lokal anknytning. Invändigt får träet vara synligt, utvändigt täcks de översta våningarna av en glasmosaik som kombinerar plattor i olika funktion och material i ett mönster som tagits fram tillsammans med en konstnär. Kombinationen av glas i olika färger och solceller ska framhäva träet och ge byggnaden en stark identitet”.
Beställaren till det nya huset, Växjö kommun, utsågs till Årets arkitekturkommun 2018, vilket borde vara en garant för ett slutresultat utöver det vanliga. Vid utdelningen av priset fick Sveriges Arkitekters dåvarande ordförande Louise Masreliez frågan om vad som gjorde Växjö till ett särskilt gott exempel: ”Det är tydligt att de har lyckats etablera goda villkor för arkitekturen i kommunen. Dialogklimatet i kommunen framstår som väldigt bra, det verkar finnas ett bra samarbete mellan politik, tjänstemän och fastighetsägare. De satsar på arkitekturen”. Stadsarkitekt Henrik Wibroe fyllde på: ”Växjö har ett väldigt bra klimat i hur arkitekter, kommunen och byggherrar jobbar tillsammans och det tror jag är en bra grund i hur man bygger god arkitektur”.
Och ändå blev det inte bra!
White fick inte genomföra projektet, inte arbeta vidare med bygghandlingarna. Våren 2018, när projektet gick in i genomförandefasen med Skanska som entreprenör, kontrakterade kommunen nu istället Sweco architects, vars anbud enligt uppgift endast var en tredjedel av Whites. ”Vi har högt till tak och lyssnar på varandra. Från kommunens sida vill vi inte säga nej, istället har vi ett samtal och skruvar hela tiden på processen. Då tror jag man kommer mycket längre” sa kommunalrådet Anna Tenje vid prisutdelningen av Årets arkitekturkommun 2018.
I september presenterades så det förändrade förslaget. I bygglovshandlingarna hade dubbelglasfasaden bytts ut mot en enkelglasfasad designad av Sweco. Dessa förändringar gjorde att White inte längre ville stå som ansvariga för projektet.
Stadsarkitekten Henrik Wibroe menade att förslaget saknade det visionära anslag som fanns i vinnarförslaget. Han lyfte fram flera komponenter som fanns i Whites förslag – däribland de dubbla glasen med inbyggt solskydd respektive solceller på fasaden – som gav byggnaden en särprägel och djup.
”Får man göra vad som helst med ett vinnande tävlingsförslag? När processen inte fungerar får det katastrofala följder för det arkitektoniska resultatet. Det är en klar försämring, jag förstår att folk blev upprörda och håller helt med stadsarkitekten. Det är inte en bra tolkning av vårt förslag”, skrev Erik Torvén på White arkitekter i en debattartikel i oktober 2018.
I november 2019 skrev Dorte Mandrup, Gert Wingårdh och en grupp ”engagerade och oroade samhällsmedborgare”, ett öppet brev till de ansvariga för projektet:
”Vi förväntar oss att det vinnande tävlingsförslaget genomförs, inte ett bearbetat liknande förslag! Växjö har gratulerats av Sveriges arkitektkår för valet av epokgörande signaturbyggnad. Växjö kommun har utsetts till Årets arkitekturkommun 2018. En utmärkelse som förpliktigar! Vi vill se att tävlingsförslagets exteriör bibehålls. Vi vill se att interiören som presenterades i tävlingsförslaget inte förvanskas. Vi vill att Växjö skall kunna visa upp den innovativa träbyggnad som vann arkitekttävlingen”.
Nu, i december 2020, kan vi se resultatet. Byggnadsvolymen är alldeles för stor och för hög för platsen. Den innovativa träbyggnad som vann arkitekttävlingen hade förmodligen kunnat hantera detta, om ett oförvanskat förslag genomförts. Huset beskrivs som två våningar med lutande takvåningar, men det som byggts är i realiteten ett sexvåningshus med lutande vägg mot norr. Rutnätsstadens skala har förskjutits. Domkyrkan har krympt.
Politikerna i Stockholm upprörs över att Liljevalchs konsthall drog över budget. Snart kommer de att glömma kostnaden för att istället glädja sig lång tid framöver åt det fina slutresultatet. I Växjö anlitade kommunen Ernst&Young AB för att fortlöpande kontrollera projektets ekonomi. Man höll budget men prutade bort kvalitéerna. Ingen kvalitetskontrollerade arkitekturen. Nu får vi leva med en byggnad som helt faller ur ramen. Mitt i centrala Växjö.
Byggnaden som skulle ”förena Växjös historia som Smålands hjärta med berättelsen om modernt entreprenörskap i framkant” blev istället det fysiska beviset på vad som händer när snålheten bedrar visheten.
Vad kan Sveriges Arkitekter dra för lärdom av detta? För det första borde man sluta dela ut priset Årets arkitekturkommun. Utmärkelsen togs av politikerna i Växjö som ett kvitto på att de gör rätt, och så blev det så fel. Sedan tror jag att det är väldigt viktigt att man i en arkitekttävling kvalitetssäkrar det vinnande förslagets arkitektur. Att man verkligen får arrangörerna att förstå hur viktigt det är att upphovsarkitekten finns med genom hela projektet.