”Verkligheten är mer komplex än vad som framgår under studietiden”

Nu är det drygt ett år sedan jag tog examen på strategisk fysisk planering vid Blekinge tekniska högskola. Jag är väldigt nöjd med min utbildning och de verktyg jag fick under mina fem års studier har förberett mig väl för arbetslivet. Men jag konstaterar att verkligheten ibland är en annan än vad som framgår under utbildningen. Här kommer tre reflektioner från mitt första år som planarkitekt:

Ett uttryck som ständigt återkom under utbildningen var att planarkitekter kunde beskrivas som ”spindeln i nätet”, det är vi som antas ha helhetsperspektivet i samhällsbyggandet. Som verksam planarkitekt har jag inte alltid känt mig som spindeln i nätet, utan snarare en spindel som får ta över ett redan halvfärdigt nät. Dessutom är ens planer bara en liten kugge i ett stort politiskt maskineri som måste hänga ihop. I arbetslivet är det ovanligt att nystartade detaljplaner är blanka papper. Beslut och processer har redan startats när jag som planarkitekt blir engagerad i en plan, dessutom finns andra aktörer som ofta har en annan bild över projektets förutsättningar och potential. Under utbildningen fick vi träna mycket på att själva analysera en plats, men jag hade gärna sett att vi övat mer på att kritiskt granska andra förvaltningars eller konsulters utredningar och analyser av ett projekt.

Min andra reflektion är att jag under studietiden upplevde att det fanns en förhoppning om att vi studenter i vårt arbetsliv skulle utmana nuvarande status quo och bidra med en planering som i högre grad uppfyller de hållbarhetsmål Sverige förbundit sig till. Men som ny i arbetslivet har jag snabbt dragits in i det vardagliga arbetet. Det är lätt att man kväser det reflekterande och kritiska tankesättet som uppmuntrades inom akademin. Detta är till viss del naturligt, som nyexad är det viktigt att lära sig så mycket som möjligt från sina kollegor och deras praktiska erfarenhet. Samtidigt tror jag ändå att mycket går förlorat om vi alltför okritiskt omfamnar den verklighetssyn och de normer som råder på sin arbetsplats. En av våra största styrkor som nyexaminerade är trots allt att vi kan se på vår yrkespraktik med nya, något naiva, glasögon.

Avslutningsvis är jag förvånad över hur vissa aspekter, som avfallshanteringen, sätter en så stor prägel på vår fysiska miljö. En vändplan där sopbilen väntas köra måste idag vara minst arton meter i diameter. Min upplevelse är att man i största möjliga mån därför undviker vändplaner och ändgator till förmån för genomgående gatustrukturer. Ett annat exempel är arkeologi. Innan jag började arbeta hade väldigt liten kunskap om varken lagstiftningen kring fornminnen eller hur ofta placeringen av allmän platsmark och bebyggelse bestäms för att undvika att behöva genomföra arkeologiska utredningar. Det är naturligtvis inte konstigt att lagstiftning väger tungt i planprocessen, men det som har förvånat mig är hur enskilda delar av vårt komplexa samhälle kan få så stor påverkan på helheten. En vanlig beskrivning av planarkitektens jobb är att via detaljplaner göra en avvägning mellan olika intressen. En mer rättvis beskrivning av min upplevelse av planprocessen är att vi försöker klippa och klistra ihop en detaljplan som både uppfyller ganska spretiga juridiska krav samtidigt som den ska vara ekonomiskt hållbar. Först när alla juridiska och ekonomiska pusselbitar är på plats är det möjligt titta på helhetsperspektivet samt gestaltning och skönhetsfrågor.

Alla exempel ovan visar på aspekter där samhällsbyggnadsprocessen är mer komplex än vad jag trodde under utbildningen. Det är inget som avskräcker mig, tvärtom! Men jag tror vi behöver bli bättre på att utvärdera och diskutera de bredare frågorna i vårt yrkesliv. Jag skulle gärna vilja höra fler nyutexades tankar om hur deras första tid i arbetslivet varit och hur det skilt sig från hur de föreställde sig yrkesrollen under utbildningen!