”Vad händer på Östermalmstorg?”

Under flera år har Östermalmstorg i Stockholm agerat provisorium för en tillfällig saluhall i väntan på att Östermalmshallen har färdigrenoverats. Nu ska det äntligen bli ett torg värt namnet igen. Trafikkontoret har utrett frågan noggrant, under lång tid och har i samråd med Nivå landskapsarkitektur tagit fram ett färdigprojekterat och kalkylerat förslag som varsamt återställer en av centrala Stockholms viktigaste stadsrum. Men i stället för att börja bygga det nya torget har den blågröna majoriteteten i Trafik- och Stadsbyggnadsnämnden under våren bestämt sig för att gå fram med en helt annan idé, som tagits fram parallellt av arkitekten Alexander Wolodarski. Detta nya förslag säger sig vara ett ”medborgarförslag” men frågan är vilka medborgare som verkligen har tillfrågats? En grupp som kallar sig Nätverket Östermalmstorgs vänner står bakom det hela. Stadens folkvalda kör alltså på ett flagrant sätt över sina egna tjänstemän.

I nämndernas beslutsunderlag som är undertecknat av borgarråden Joakim Larsson och Daniel Helldén står det: ”Förslaget tar på ett mycket förtjänstfullt sätt tillvara platsens historiska värden samtidigt som det tillskapar ett nytt visuellt intryck som ger en ljusare och mer öppen och levande torgmiljö”. Vi menar att detta inte stämmer. Tvärtom utgår förslaget inte alls från något som funnits på platsen tidigare. Historien finns helt enkelt inte där. I det nya förslaget finns inget av 1600-talets torg med korsande gator. Det bygger inte heller på 1800-talets öppna salutorg med Storgatan fortfarande kvar på torget. Och det finns inga spår av det torg som rustades på 1960-talet i samband med att tunnelbanan drogs fram. Då Jan Gezelius tog fram det framsynta förslag som funnits på platsen sedan dess. Det innehöll bland annat stora gångbanehällar av granit som lagts diagonalt för att ta upp torgets lutning. Antagligen ett av de första större projekten i Sverige med det materialet. Den tiden hade andra krav på tillgänglighet så det är inte lämpligt att uppföra 1960-talstorget igen i sin helhet. Det klarade heller inte fullt ut att åstadkomma rätt förutsättningar för trädens tillväxt.

Alexander Wolodarskis idé med ett stort centralt vatten i mitten och med rundlar av körsbärsträd försvårar användningen för torghandeln som är central för Östermalmstorg, ett av stadens få salutorg. Vi menar att det enbart bygger på en formidé som sägs hämtad från internationella förebilder. Förslaget illustreras med referenser från Florens och Paris som inte har något med vare sig platsen eller omgestaltningen att göra. Det kommer dessutom att vara mycket svårt att genomföra eftersom det inte tar hänsyn till att en stor del av torget är underbyggt av tunnelbanan. Inte heller är torgets topografi omhändertaget. Det är banal planestetik som vi sett förut och som lämpar sig dåligt för platsen. Förslaget är snarast en slags potpurri av olika idéer, en form av torgpopulism som lyckats förföra styrande politiker i beslutande nämnder. Att det dessutom inte har något med historien att göra styrks av både Stadsmuseet och Byggnadsvårdsföreningen som i ett yttrande anser att ett genomförande av förslaget skulle innebära ”en grov förfalskning av torgets månghundraåriga historia som salutorg”.

Nej, tänk om Stockholm! Utgå från stadens ursprungliga förslag som med en helt annan och lägre budget lyckats återanvända materialet från platsen och utgå från de faktiska förutsättningarna med tunnelbanans bjälklag att ta hänsyn till. Och därutöver få till ett torg som går att använda för andra urbana aktiviteter än att spatsera med käpp. Staden har ett ansvar att göra en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen, i riksdagen finns angivna mål och lagstiftning för att se till att förändringar anpassas till platsens kulturvärden och historia. De som kan bedöma detta bäst är stadens tjänstemän, inte politikerna i stadsbyggnads- och trafiknämnden. Det är tjänstefel och slöseri med skattemedel att inte använda sig av det nedlagda arbetet.