“Timpris är det minst intressanta”

Lägsta pris? ”Det gäller spik, om ens det, och definitivt inte vid tjänsteupphandlingar” sa Konkurrensverket, som utövar tillsyn över hur lagen om offentlig upphandling fungerar, på ett seminarium i Almedalen.

Få formuleringar i en lagtext har skapat sådan förvirring och rädsla som ”ekonomiskt mest fördelaktiga” i lagen om offentlig upphandling, LOU. Men ”ekonomiskt mest fördelaktiga” ska tolkas som ”det långsiktigt bäst hushållande med beställarens resurser”. Det vill säga: En utvärdering av en tjänsteupphandling ska väga anbudens kvalitativa aspekter tillsammans med ”inköpspris”.

Av alla utvärderingsmodeller som används finns det en som tyvärr blivit populär. Den utgår från arkitektens timpris för att sedan räkna av kvalitetspoäng. Den modellen spär på föreställningen att det är timpriset som styr. Dessutom känns det bakvänt att räkna av kvalitet.

Varje arkitektuppdrag är unikt. Därför måste varje uppdrag beskrivas noga. Först när uppdraget beskrivits kan upphandlingsform väljas och kvalitetskriterier formuleras. Vad är det vi vill ha? Vad behövs för att få det? Detta analys- och formuleringsarbete måste göras av de i sakfrågan insatta tillsammans med en upphandlare.

Jag blir nedslagen av rapporterna om prisdumpning i artikeln “Låga anbud gäckar branschen” (Arkitekten nummer 10/2020). Anledningen till skambuden är att anbudsgivarna inte litade på att beställaren tydligt skulle väga in kvalitetskriterierna.

I sina tjänsteupphandlingar har Riksbanken en efterföljansvärd formulering: ”I Riksbankens ambition att skapa förutsättningar för en god affär för båda parter, kommer timpriser under 800 kronor per timme ej medföra högre poäng”. Syftet med detta är just att försvåra för taktiska anbud. Värdet 800 har Riksbanken kommit fram till genom marknadsstudier av de lägsta priser som erbjuds på arkitektmarknaden samt en beräkning av vad en firma långsiktigt måste ta ut för att kunna leverera en tjänst med kvalitet. Det innebär alltså summan av normal lön, sociala avgifter, overhead och vinst.

Varje upphandling har unika krav och därmed unika kriterier. Jag har i femton år, sen LOU introducerades, medverkat i upphandling av arkitekter för Statens fastighetsverk. Efter analys av kraven på dessa arkitekter fann vi att timpris var det minst intressanta. Så mycket viktigare att arkitekterna förstår sin roll, har kompetensen, finns till hands och kommunicerar flitigt. Och inte ritar bort massa timmar på felaktiga underlag.

Så här ser de tio kriterierna ut för dessa upphandlingar. I vårt fall har alla kriterier samma vikt, men i andra upphandlingar kan, efter analys av uppdragets krav, förstås tyngdpunkterna förskjutas.

1. För uppdraget nödvändiga fackkunskaper (10%)
2. Väl utvecklad arkitektonisk hållning (10%)
3. Samarbetsförmåga på olika organisatoriska nivåer, lyhördhet, ledar- och samordningsförmåga samt pedagogisk förmåga (10%)
4. Förmåga till gestaltningskvalitet i helhet och detalj (10%)
5. God kunskap om liknande projekt (10%)
6. God förmåga att uttrycka sig i tal och skrift (10%)
7. Visad initiativkraft (10%)
8. Personalkapacitet, nätverk och andra resurser (10%)
9. Tillgänglighet för beställaren (10%)
10. Arvoden/timpriser (10%)

Anbudsgivaren ska alltså lämna in ett material som gör det möjligt att utvärdera vart och ett av de tio kriterierna enligt skalan: tillfyllest (1 poäng), bra (2) och mycket bra (3).

Låt mig avsluta med ännu en hälsning från Konkurrensverket: Myndigheter ägnar för mycket tid åt upphandlingens teknikaliteter och alldeles för lite tid åt att beskriva uppdraget och de kriterier som följer av det. Och för lite tid åt att i efterhand reflektera: Fick vi det vi ville ha?