”Kulturen är nödvändig för en lyckad blandstad”
Det har konstaterats att blandstaden bidrar till tryggare städer, hållbara transporter och att jämställdheten gynnas. Det blir helt enkelt en härligare stad. Att kulturen är en viktig del av blandstaden verkar de flesta vara överens om. Ändå ser vi hur kulturen trängs undan när stadsdelar förtätas och görs om, skriver landskapsarkitekterna och arkitekterna Martina Pereira Norrman, Teres Nilsson och Björn Ekelund.
Dagens strategier för att hantera kulturen i stadsutvecklingen är inte tillräckliga, anser skribenterna.
Både Boverket och Naturvårdsverket har tagit fram vägledningar för att hjälpa till att hantera konflikter som kan uppstå i blandstaden på planeringsstadiet. Svårigheterna uppstår dock senare, när grannar klagar på buller och hyrorna höjs så att det är svårt för den lilla teatern att ha en fast hemvist.
Samtidigt är bullerfrågan vardagsmat i storstadsområdena. Det bullrar från trafik, idrottsplatser och uteserveringar. Grannar klagar, frågan utreds varpå kommunen kräver åtgärder, eller konstaterar att bullervärdena inomhus klaras och att grannarna får ha stängda fönster om de inte vill bli störda. Ibland krävs ljuddämpande åtgärder som ska betalas av den ”störande” verksamheten. Nya lokaler innebär höga hyror som kan vara svåra att klara för kulturutövare. Kultur i en blandad stad kostar helt enkelt.
Kultur i en blandad stad kostar helt enkelt.
I våra tre största städer har problemet uppmärksammats och olika strategier har valts. Störst skillnad märks kanske i strategin för att bevara kulturen i området kring Norra Grängesbergsgatan i Malmö och i Slakthusområdet i södra Stockholm. I båda fallen har staden identifierat det rika kulturliv som finns men sedan valt olika väg för att inte tränga undan kulturen.
I Malmö har en så kallad kulturljudzon för verksamhetsområdet kring Norra Grängesbergsgatan klubbats. Syftet är att skapa Malmös ”mest betydelsefulla och dynamiska kultur-, fritid- och näringslivcentrum”. Malmö bedömer att det inte går att bygga bostäder i zonen, främst utifrån två aspekter: risk för buller i kommande bostäder och risk för höjda hyror till följd av gentrifiering. Stadens mål om att växa inåt och binda ihop staden verkar ha övergetts här. Det känns extra olyckligt för just den här platsen som har en strategiskt viktig uppgift att skapa bättre kopplingar till Rosengård och bidra med sociala värden. Här finns också en potential i att få en extra intressant blandstad med kultur, bostäder och små verkstäder i en spännande mix, så varför blir lösningen ett förbud?
I Stockholm är målet att utveckla Slakthusområdet med bostäder och samtidigt ha ett rikt kulturliv. För att säkerställa det, har en kulturplattform tagits fram, flertalet nämnder och bolagsstyrelser i Stockholms stad fått ett flerårigt budgetuppdrag om att samverka för att skapa ett levande kultur- och nöjesliv. Dessutom finns en kulturlots som kan hjälpa kulturaktörer att etablera sig här. Men det är svårt att förstå hur små kulturaktörer ska ha ekonomiska möjligheter att finnas kvar i området på sikt. Finns det en risk att kostnadsfrågorna har sopats under mattan?
Både Malmös kulturljudzon och Slakthusområdet har en potential att bli blandstad med ett rikt kulturliv. Det finns strategier på plats i respektive stad, men båda riskerar tillkortakommanden om strävan efter en rik och levande blandstad ska vara långsiktig. Med det sagt anser vi att kulturen måste vara en given del i blandstaden, men att dagens strategier för att hantera frågan inte är tillräckliga. Vi tror att det krävs ett mer initierat samtal mellan olika aktörer såväl som ett djupare hänsynstagande till ekonomiska modeller för hur blandstaden byggs, förvaltas och frodas på sikt. Bara så kan blandstaden realiseras.
