”Klok tillämpning av alléskyddet ökar städers krontäckning”

Stadsträden är välkomna allierade i tillskapandet av långsiktigt robusta stadsstrukturer. Dessa växtvärldens jättar levererar en rad nyttor åt oss stadsbor, som att jämna ut temperaturer vid värmeböljor, dämpa höga dagvattenflöden och främja spridningsmöjligheterna för stadsfaunan. Värdet av träden som stadsbyggnadselement ska inte underskattas. Ju mer krontäckning desto bättre står stadsmiljön rustad när utmaningarna av klimatförändringarna blir allt skarpare.

Just därför borde ju biotopskyddet för trädalléer vara en utmärkt idé. Dessvärre är verkligheten ofta mer komplex än vad regelverken klarar av att hantera. För nu håller synen på stadsträden att förändras, från allierad till hinder. Kommuner erfar att trädalléer, i vilket skick de än må vara, står i vägen för ny stadsutveckling. Vidsträckta trafikleder kan exempelvis inte konverteras till tilltajtade stadsgator på grund av rader av molokna lönnar som stått och stampat sedan 60-talet. Och i nya stadsutvecklingsområden väljs lösningen med alléträd i gaturummen bort på grund av omaket som alléskyddet för med sig. Naturvårdsverket – detta var väl aldrig tanken från början?

Ju äldre träd blir desto mer ökar det ekologiska värdet, till den dagen trädet av säkerhetsskäl måste tas ned. I dynamiska och levande stadslandskap behöver nya träd hela tiden planteras. Så snälla Länsstyrelserna – kan vi komma tillrätta med rädslan för biotopskyddet genom en mer genomtänkt tillämpning? Att konsekvent hävda biotopskydd på träd som råkar stå på rad, i vilken situation som helst och utan att väga in framtida mervärden som är möjliga att tillskapa – det borde vara tjänstefel. Vi behöver ju fler stadsträd, inte färre, för att säkerställa ekosystemtjänsterna i morgondagens hållbara stadslandskap.