Gå till innehållet

“Debatten om klassisk arkitektur är bra – men arkitekterna kan bättre”

Vi i branschen måste aktivt berätta och även visualisera vad vi menar är god arkitektur, skriver Jonas Dahl, nytillträdd vd på arkitektkontoret Bornstein Lyckefors.

Jag är inte bara ny på jobbet som vd på Bornstein Lyckefors arkitekter; jag är ny i en bransch. Med en bakgrund inom reklam och kommunikation är det därför naturligt för mig att notera hur branschen agerar i olika debatter – till exempel i frågan om klassisk arkitektur. Det räcker med några minuter på sociala medier för att ta temperaturen på engagemanget.

I grunden är intresset för arkitektur positivt för alla som arbetar med frågan. I vilka andra branscher är engagemanget hos allmänheten lika stort? Att det väcker sådana känslor visar vilken stark påverkan arkitekturen har.

Tyvärr är reaktionen från branschen ofta av en blandning av sårat geni och en vilja att mästra både allmänhet och kunder. De som kritiserar oss förstår inte vad som är god arkitektur. Och våra kunder är antingen för snåla eller oengagerade. Det är svårt att tänka sig andra aktörer tala om sina uppdragsgivare och slutproduktens användare på samma sätt.

Vad skulle hända om vi stället tog oss an kritiken med nyfikenhet? Den bebyggda miljön angår alla – då är det bra att lyssna på dem som vistas där. Vad vill de egentligen ha sagt? Hur kan vi använda deras synpunkter för att prata om arkitektur på ett sätt som gör att vi kan mötas? Hur undviker vi att hamna i ett skyttegravskrig i sociala medier?

Det är vi som måste tydliggöra hur god arkitektur bidrar till trygga platser där människor trivs.

Därmed får vi också möjlighet att flytta fram positionerna och gå från passivt försvar till att aktivt berätta om vilka värden som god arkitektur tillför – vilket kraftfullt verktyg det är för att skapa värden för den som upplever rummet eller platsen, och för platsens och stadens hållbara utveckling. Det gäller även de företag som använder arkitektur för att skapa starka upplevelser och starka varumärken.

Men det är vi själva som måste stå för berättandet. Det är vi som måste tydliggöra hur god arkitektur bidrar till trygga platser där människor trivs, till en bättre boende- och arbetsmiljö, till bättre hälsa, och till en positiv utveckling av fastigheternas värde för både våra privata och professionella kunder. Men det kräver också att vi utgår från vår kunskap och vår yrkeserfarenhet. Det är så våra argument får tyngd och vi kan komma bort ifrån en futtig debatt om vad som är fint eller fult.

Vi behöver också visualisera vad vi menar är god arkitektur genom byggnader, platser och miljöer som människor har en relation till. Då kan de relatera till egna positiva upplevelser. Vi kan inte gång på gång invänta att andra pekar på vad de anser vara fult eller dåligt. Att aktivt lyfta egna goda exempel ger oss möjligheter att ta initiativ och sätta agendan.

För egen del brukar jag (även innan jag började på Bornstein Lyckefors) referera till Merkurhuset i Göteborg som både sticker ut och binder samman. En byggnad som inte skulle kunna stå någon annanstans. Samtidigt har det inte slarvats med detaljerna. Materialen är noga utvalda, allra främst de som möter människorna på gatan.

Merkurhuset har också lockat några av de mest medvetna företagen inom reklam och mode som hyresgäster. Det visar hur vi genererar värden åt flera aktörer på samma gång.

Genom att lyssna, berätta och visualisera finns alla möjligheter för branschen att slå mynt av det stora intresset för arkitektur och rumslig gestaltning. Det finns ingen motsats mellan en berättigad stolthet över sin yrkesskicklighet och att ödmjukt lyssna på dem som ska leva med och i det vi skapar. Tvärtom har alla parter allt att vinna på ett sådant samtal.

Mer att läsa