”Dags för mer brukardrivet bostadsbyggande!”
I Sverige handlar bostadsdebatten mest om att ta bort regler och minska bostadsytan. I Europa pågår en annan utveckling med de boende själva som drivande aktörer. Ett brukardrivet byggande bör få en större plats även i Sverige, skriver arkitekterna Tinna Harling och Kerstin Kärnekull.
Debattartikeln utgår från rapporten Kommunernas processer – verktygslåda för främjande av byggemenskaper i Sverige, skriven av Katarina Carlsson, Kerstin Kärnekull och Tinna Harling inom forskningsprojektet Divercity. Bilden visar volontärer och snickare i forskningsprojektet Tillsammans bygger vi.
Byggemenskaper, bogemenskaper, kollektivhus och organiserat självbyggeri. Alla dessa icke-vinstdrivna initiativ kan definieras som en tredje sektor, vid sidan av marknaden och staten.
I övriga Europa används begreppet community-led housing när lokala grupper medverkar i att bygga och förvalta bostäder och områden. I exempelvis England, Frankrike, Nederländerna och Tyskland har en tredje sektor vuxit fram sedan 1990-talet. Den svenska motsvarigheten lever ännu bara på marginalen, med ett begränsat antal projekt varje år.
Vad den tredje sektorn kan åstadkomma visar en aktuell utredning i England, Bacon-rapporten, som räknar med att den skulle kunna bidra med 30 procent fler bostäder. Allt till rimliga kostnader, anpassade till lokala behov, med ett rikt socialt innehåll och på platser som ratas kommersiellt.
Vi undertecknande har medverkat i projektet Divercity där ett 20-tal organisationer samverkat för att bana väg för fler byggemenskaper i Sverige. Där beskriver vi också förändringarna av bostadssektorn på olika håll i Europa. Några tydliga framgångsfaktorer har varit många lokala startar- och byggrupper (startargrupper samarbetar med ett engagerat bostadsföretag medan byggrupper vill bygga i egen regi), organisering och samarbete inom den tredje sektorn, politiskt stöd i form av förändrad lagstiftning, stöd till nya arbetssätt och startbidrag till grupper, vilja i kommunerna att lyssna på medborgarna och samarbeta med ovana byggaktörer samt sist men inte minst en fungerande understödjande infrastruktur genom information, utbildning, och forskning.
De olika formerna av brukardrivet byggande utgör i dessa länder ett alternativ som på ett unikt vis kan leverera det som stora grupper i samhället behöver – bostäder med socialt innehåll till rimliga kostnader.
En annan viktig faktor har varit hur man ser mer mångdimensionellt på markvärdet. Marken säljs till ett fast pris för att byggnationen ska leverera vissa definierade värden tillbaka till samhället, till exempel ett antal bostäder för nyanlända eller äldre eller lokaler i bottenvåningarna. De olika formerna av brukardrivet byggande utgör i dessa länder ett alternativ som på ett unikt vis kan leverera det som stora grupper i samhället behöver – bostäder med socialt innehåll till rimliga kostnader.
På senare år har bostadsfrågan även i Sverige debatterats mer än någonsin. Ett exempel är utredningen En socialt hållbar bostadsförsörjning (Dir. 2020:53). Utredaren ska analysera villkoren för den icke-spekulativa bostadsmarknaden och lämna förslag på hur denna kan stärkas. Drivkraften är naturligtvis bostadsbristen men också oförmågan att hantera sociala dimensioner.
Vi tror att arbetet inom Divercity och konferensen Socialt byggande, som i år genomförs för andra gången, bidragit till att förändra bilden. Vi har visat hur arbetsmetoder och processer i kommuner och hos kreditgivare strukturellt gynnar stora, väletablerade aktörer på bekostnad av små och nya. Innovationstempo och mångfald hämmas och på landsbygden är det svårt att bygga överhuvudtaget.
Genom att förändra processerna och sänka trösklarna för mindre aktörer och socialt drivna projekt, menar vi att det kan skapas stora samhällsvärden för både kommuner och medborgare.
Utvecklingen i Europa visar att sådana förändringar tar tid och kräver information och resurser samt stor uthållighet men att de också ger resultat!
