”Barns hälsa står på spel – skarpare regler behövs!”
Boverkets förslag till nya föreskrifter för friytor för lek och utevistelse innhåller inga ytkrav, trots att myndigheten konstaterar att dagens gårdar är för små och minskar i storlek. Varför avstår Boverket från att föreslå bindande regler?, frågar arkitekt Elisabeth Edsjö.
Föreskolegård i Årstadal i Stockholm 2018.
Finansdepartementet har skickat ut Boverkets förslag till nya föreskrifter för friytor för lek och utevistelse vid skolor och förskolor med mera på remiss. Remisstiden gick ut den 7 juli. Boverket beskriver problematiken med att barn trängs ihop på för små gårdar och att tillgången på grönområden minskar generellt i staden. Vi inom Bums, studiegruppen för barns utemiljö i staden, välkomnar Boverkets förslag, men konstaterar att de fortfarande inte innehåller några ytkrav på gårdarna. Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom Boverkets analys av dagens situation i var och varannan mening tar upp att gårdarna är för små och minskar i storlek.
För små gårdar innebär allvarliga risker för barns hälsa. Barn behöver röra sig, springa och få upp farten, klättra, gömma sig, dra sig undan i en lugn vrå. De tillbringar en mycket stor del av sin vakna tid i förskola och skola och där ska deras behov kunna tillgodoses. Om så inte sker finns det ökad risk för sjukdomar som fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar även senare i livet. För barn med stor känslighet och kanske en neuropsykiatrisk diagnos är tillgången till lugna utrymmen väsentlig. En rymlig gård ger bättre förutsättningar för tillgänglighet. Allt detta är väl belagt.
För små gårdar leder till att marken förses med plastgräs, gummimattor och asfalt. På gårdar med konstgjorda material är marken död. Det finns inga växter, djur eller stenar att studera. En finsk och en engelsk studie visar att barnen utvecklar bättre immunitet när de får leka med naturliga material som jord och växter.
Vår erfarenhet är att det behövs bindande krav på kvalitet, placering och storlek på friytor för lek och utevistelse.
De konstgjorda materialen avger små partiklar som kan innebära hälsorisker, både vid hudkontakt och genom inandning. Gårdar täckta med konstgjorda material eller asfalt leder till höga temperaturer när solen skiner, det bildas så kallade värmeöar som har betydligt högre temperaturer än mark med gräs och buskage. Det behövs solljus och det behövs vegetation som ger lövskugga på gårdarna. Vegetation och naturligt gräs gör också att gården kan ta upp vatten.
De allmänna råden till Plan- och bygglagen, PBL, angående friyta för lek och utevistelse anger att gården ska vara så rymlig att det går att ordna varierande terräng- och vegetationsförhållanden. Det behövs både lugna och mer vilda zoner. Gott om utrymme främjar samarbete, också mellan flickor och pojkar. Mobbning och konflikter mellan barnen minskar. Pandemin har visat att det är viktigt att gården är så stor att föräldrar och andra kan hämta och lämna utomhus på gården. En trist och trång gård kan leda till hälsoförluster och ökade kostnader för vård i framtiden.
De torftiga och trånga gårdar som anläggs i många storstadsområden idag står i direkt strid med det vi faktiskt vet om barns hälsa och behov av rörelse, natur och utmaningar på den egna gården.
Kommunernas skyldigheter att tillgodose barns behov framgår av både PBL och Barnkonventionen. Men barnperspektiven i stadsplaneringen behöver skarpare regler för att tillämpas i praktiken. Tillräcklig storlek på gårdarna är en grundförutsättning för att kunna åstadkomma de kvalitéer som föreskrifterna beskriver.
Vår erfarenhet i Bums, och den delar vi med många som är engagerade i barns hälsa och utemiljö, är att det behövs bindande krav på kvalitet, placering och storlek på friytor för lek och utevistelse. Varför har Boverket avstått från detta i sitt förslag till nya föreskrifter? Självcensur?
Planerare och arkitekter – det är vår skyldighet att informera våra beslutfattare om att barns hälsa står på spel!
