”Bygglovs­förfarandet har blivit snömos”

Det behövs tydligare lagar, regler och anvisningar för att få tillbaka en sund marknad runt bebyggelseärenden. Nu är denna i händerna hos jurister, samt att den har utvecklats till egenmäktigt förfarande hos handläggarna. Dessa och politikerna har hamnat i en position där de kan bli utsatta för oegentligheter, otillåtlig påverkan och rent av korruption.

2016 publicerade Boverket en rapport som försökte tydliggöra regler för byggnadsverks höjder och våningsantal. Det blev bara en rapport och den ledde vare sig till lagändringar eller föreskriftsrätt. Nu hoppas jag att Boverkets pågående uppdrag, som handlar om att utreda nya definitioner i plan- och byggregelverket, skall leda till bättre resultat.

Jag hoppas samtidigt att Regeringen/Boverket ska tydliggöra vad som gäller för tidigare godkända avvikelser från detaljplaner. Eller är det JO som hanterar just denna frågeställning?

Som exempel kan nämnas en bygglovsansökan, i Varberg under 2022, för en tillbyggnad av uthus på hakprickat område där fastigheten ligger inom 1936 års stadsplan/detaljplan, i vilken det begränsas en byggnadsareal till 30 kvadratmeter på hakprickad mark. Befintlig byggnad är 32 kvadratmeter och tillbyggnaden skulle bli 18 kvadratmeter, alltså en sammanlagd area på 50 kvadratmeter. Tillsammans med ansökan bifogades också skriftliga godkännanden från samtliga berörda grannar.

Inom samma kvarter finns redan byggnation på hakprickad mark i omfattningen 150, 100 respektive 70 kvadratmeter, som har tillkommit under de senaste 86 åren och 2007 beviljades bygglov för 50 kvadratmeter på två fastigheter i närområdet. I Varbergs kommun noterades förr alla avvikelser. Det blev till slut ganska stora sådana som har accepterats. Eftersom 1936 års detaljplan fortfarande gäller över stora delar i Varbergs stad, torde det sammanlagda antalet godkända avvikelser vara hundratals. Kanske tusentals?

Under handläggningen på stadsbyggnadskontoret framförde ansvarig bygglovschef att ”utrymmet för kommunerna gällande möjligheten att bevilja avvikelser stadigt har minskat, inte minst de senaste åren. Rättspraxis pekar enligt vår mening åt att man sagt från överprövade instanser att tidigare lämnade avvikelser generellt sett inte kan motivera att fortsatt lämna liknande avvikelser om dessa i sak är stora. Man har även skärpt kraven genom rättsfall att kommunen inte längre slentrianmässigt, som man kallar det, kan bevilja avvikelser över huvud taget utan avvikelser måste numera generellt också motiveras utifrån något av de skäl som t.ex. framkommer i förarbetena till 1987 års plan- och bygglag. En ganska långtgående begränsning alltså jämfört med hur det var tidigare. Utgångsläget för oss idag är att den här slags avvikelser inte tas på delegation utan behöver avgöras av byggnadsnämnden, där vårt beslutsförslag oftast är att avslå ärendet mot bakgrund av ovan”.

Man har alltså relaterat till domar som går emot tidigare beviljade tillstånd. När sökanden frågade efter dessa blev de endast hänvisade till PBL Kunskapsbanken.

Sökanden framförde även att ärendet borde behandlas enligt likhetsprincipen, vår grundläggande demokratiska rättighet enligt Sveriges grundlag, Regeringsformen 1 kap 2§, men denna framställda bevekelsegrund lämnades helt åt sidan och utan någon kommentar.

Vid kontakt med yrkeskollegor på andra orter bekräftas att beteendesättet i Varberg även finns i många andra kommuner.

Jag ser fram emot att alla framtida kontakter och möten med personal på stadsbyggnadskontoren ska kunna ske i en anda som handlar om demokrati, rättvisa, samförstånd och förståelse, med hjälp av tydliga och klargörande lagar, regler och anvisningar, i stället för det motsats- och motstånds-förhållande som nu råder. Om inte det kan bli en ändring riskerar utvecklingen bli att fler och fler gör otillåtna åtgärder, för om man söker tillstånd blir man förvägrad detta, med hjälp av snömosmotiveringar.

Thomas Ericsson är arkitekt SAR/MSA i Varberg.