”Bevara Varbergs unika identitet”
Försök inte efterapa andra städer – Varbergs unika miljöer måste fredas från förryckt planering, skriver Thomas Ericsson.
Det har nyligen presenterats en samrådshandling för den nya stadsdelen Västerport i Varberg. I denna framgår att den planerade bebyggelsen uppgår till 6–14 våningars höjd. Vidare är parkeringsnormen 0,8 bilar per lägenhet. Dessutom bereds plats för förskoleverksamhet i ett kvarter där förskolans uteplats består av en gemensam innergård med de boende i kvarteret.
För mig är Varberg staden vid kusten, där det är badstrand utefter hela kustlinjen, där horisonten är siktbar långt in i staden och där färjan är en bro mot väster. Det är mänsklig höjd på bebyggelsen i 2–3 våningar och det finns många vackra byggnader från olika tidsperioder. Solen når grönskande gårdar och parker, som då alstrar syrerik och hälsosam luft och staden är ren, fräsch och frisk.
Den föreslagna bebyggelsen i Västerport är på mellan 6–14 våningar. Alltså 2–5 gånger högre än det som är Varbergs särart.
Det finns ett levande centrum, som är tillgängligt för gående, cyklister och bilister och det är torghandel på onsdagar och lördagar. All boendeparkering ryms på den egna tomtmarken, så gatorna och trottoarerna är lätta att ren- och underhålla. Emellertid har en del av dessa särarter eliminerats, men kan återskapas, mer eller mindre enkelt.
Den föreslagna bebyggelsen i Västerport är på mellan 6–14 våningar. Alltså 2–5 gånger högre än det som är Varbergs särart. En sådan byggnation skulle inte enbart skapa en barriär mot väster, den skulle även innebära att Varbergs särart raseras. Varberg skulle bli lik vilken annan stad som helst, som hejdlöst får fördärvas av nuvarande kortsiktiga och trendiga exploateringsintressen. Det som byggs kommer att stå kvar i mer än 100 år och blir ett arv till kommande generationer.
Den föreslagna parkeringsnormen motsvarar cirka 50 procent av det verkliga behov som finns för boendeparkering av egna och företagstillhandahållna bilar, enligt nu rådande situation. Alltså hamnar mer än hälften av alla bilar på gatorna där det är gratis att parkera. All denna gatuparkering förorsakar smutsiga gator, försvårar renhållning och gatuunderhåll samt orsakar onödiga luftföroreningar, när det söks efter lediga utrymmen att parkera på. De gatuparkerade bilarna har gjort Varberg till en smutsig och ofräsch stad. Dessutom finns det sällan plats för korttids kundparkering. Inte minst detta bidrar till nedläggningen av butiker i centrum.
Den föreslagna placeringen av förskolan i kvarteret Västerport redovisar en uteplats på cirka 1 800 kvadratmeter, som består av en delvis skuggig innegård. Denna ska dessutom samutnyttjas med boende i kvarteret. En förskoleverksamhet måste kunna bedrivas i en miljö, som är anpassad för barnen.
Två avdelningar förskola kräver en egen solbelyst uteplats med arean 2400–2500 kvadratmeter (enligt Socialstyrelsens tidigare rekommendationer, Boverkets allmänna råd och nutida forskning).
Den är kortsiktigt att exploatera med en förhoppning om att en bostadsbrist ger så stor avkastning som möjligt, vid en omedelbar försäljning. Det finns dessvärre redan väldigt många färska exempel på detta i Varberg. Miljökonsekvensen har blivit att naturligt utvecklad och traditionell balans mellan tomtmark och bebyggelse har ersatts av stora byggnadskomplex, skugga och steril markplanering. Småfåglar och pollinerande insekter har ersatts med skränande och nedsmutsande trutar samt tusentals kajor.
Vi kan inte acceptera att 100 års stadsutveckling och kulturmiljö raseras av en tillfällig förryckt planering. Det är inte kreativt att åstadkomma dåliga efterapningar av dagens nyexploateringar i andra städer. Det är kreativt att ta vara på, förvalta och utveckla det egna unika i Varberg och sedan ge det som ett arv till kommande generationer.
Om inte Stadsbyggnadskontoret och Byggnadsnämnden värnar om och tar ansvar för stadens utveckling i bebyggelse- och byggnadskulturfrågor, vem ska då göra det?