”Arkitekter kan verka för ökad andel återbruk”

Det finns många vägar mot ett mer hållbart byggande. Ett sätt är att använda resurssnåla material och gamla beprövade hantverkstekniker – allra helst i kombination med nya och innovativa tekniker. Men kanske viktigast av allt är att vårda, bevara och restaurera i större utsträckning, i stället för att riva och bygga nytt. Något som också spar kostnader. 

De kommande myndighetskraven på klimatdeklaration ökar takten mot återbruk, och medför även ökade beställarkrav. Pilotprojekten blir fler och leverantörer av återbrukat byggmaterial etablerar sig på marknaden – för här finns det pengar att tjäna. Materialbrist till följd av pandemin kan också bidra till att återbruket får ett uppsving, och från våra högskoleutbildningar ser vi allt fler exjobb med fokus på återbruk.

Så varför går då inte omställningen mot en cirkulär ekonomi snabbare? Bland annat för att inköp görs via ramavtal där återbruk inte specificerats, att det upplevs som svårare att köpa in och projektera med återbrukat material samt att det kan finnas en osäkerhet kring om produkten i fråga fortsättningsvis kommer att finnas tillgänglig på marknaden. Mot den bakgrunden har vi arkitekter en viktig roll att spela för att driva på utvecklingen åt rätt håll.

Som inredningsarkitekt arbetar jag dagligen med återbruk i mina projekt. Framför allt genom att inventera, definiera, värdera och kategorisera hur den återbrukade inredningen ska hanteras, vad som ska säljas, återbrukas, lagas respektive slängas. I detta arbete är dokumentation och planering helt centralt – och det gäller också i byggbranschen generellt, där man med hjälp av checklistor kan se potentialen av det återbrukade i byggnationen. 

Dagens linjära ekonomi innebär att cirka 20 procent av byggmaterialhandelns omsättning bara försvinner ur våra byggnader – helt i onödan. Vi river och bygger nytt, låter material förspillas eller gå till deponi, och tänker inte på att minimera transporterna. Det finns med andra ord allt för mycket kvar av en omodern ”slit och släng-mentalitet”. 

Jag kan ofta göra stor skillnad när jag får möjlighet att hjälpa hyresgäster i ett tidigt skede, helst redan innan kontraktsskrivningen med fastighetsägare. Genom att justera och implementera krav i rumsbeskrivningen – som oftast ligger till grund för kontraktet – kan jag säkerställa att exempelvis fast inredning, golv, undertak, belysningsarmaturer, dörrar och glaspartier kan återbrukas, renoveras eller demonteras och säljas. Detta sparar inte bara resurser utan även pengar för såväl fastighetsägaren som hyresgästen.

Som arkitekter har vi ett ansvar för att hjälpa beställare att göra mer hållbara val. Med våra kunskaper kan vi bidra till att effektivisera återbruksprocessen och hjälpa kunden att göra smarta produkt- och materialval. Men framför allt bör vi ta en mer framträdande roll i våra beställares kravställning och mål för projektet innan upphandling av entreprenörer sker. Om vi tar den uppgiften på allvar är mycket vunnet. 

Tillsammans med beställaren bör vi upprätta återbruksplaner (styrande dokument som redovisar varje projekts mål, syfte och aktiviteter) och noggranna förstudierapporter, så att alla aktörer i ett tidigt skede vet vilka riktlinjer de ska följa och är med på tåget. Ett tåg som inte går bakåt utan bara framåt.

Catarina Bendix Tegnell är arkitekt SIR/MSA och inredningsarkitekt på Tyréns.