”Arkdes sviker sitt uppdrag att göra samlingarna tillgängliga”

Tillgängligheten till Arkdes samlingar är av stor betydelse för yrkesutövande inom ombyggnadsprojekt. Ritningsmaterial och dokumentation ger avgörande information för bedömning av kulturhistoriska värden och lägger grunden för välavvägda beslut.

I Arkdes myndighetsuppdrag från 2013 understryks betydelsen av att tillhandahålla detta arkitekturhistoriska material. ”Myndigheten ska vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika de samlingar som har anförtrotts myndigheten och hålla samlingarna tillgängliga för allmänheten”. Källa: Förordning 2013:71

Alltsedan förstatligandet har också museet skyldighet att uppfylla offentlighetsprincipens direktiv. ”En handling som bedöms vara allmän och offentlig ska lämnas ut så snabbt som möjligt. Normalt sett samma dag eller dagen efter. Myndigheten är också skyldig att lämna kopior av materialet, antingen på papper eller i elektronisk form” Källa: Statsanställdas hemsida st.org

För sakkunniga kulturvärden (KUL) utgör Arkdes samlingar en unik källa till kunskap. Det är bara i dessa samlingar som det finns detaljerade ritningar som redovisar projekten mer än som översiktliga bygglovshandlingar. Givet museets uppdrag och plikt att leva upp till offentlighetsprincipen borde det alltså vara en självklarhet för forskare och kulturhistoriskt sakkunniga att snabbt och enkelt kunna utnyttja det omfattande ritningsarkivet. 

Verkligheten ser tyvärr annorlunda ut. Efter beställning på hemsidan väntar en prövningens tid. Väntetiden för att kunna studera materialet på plats är i regel tre veckor eller längre. Arkdes tar endast emot besök en eftermiddag i veckan och studieplatserna är få. 

De långa väntetiderna kan göra att besöket till Arkdes inte ryms i tidsplanen för en normal byggprocess. Det i sin tur kan leda till att central information inte blir känd och att bedömning och värdering av en ombyggnadsåtgärd kan visa sig vara felaktig eller missvisande. Arkdes begränsade tillgänglighet till samlingarna kan alltså ha en direkt negativ påverkan på ombyggnadsprocessens kvalitetsnivå. Allt snävare tidsramar inom byggsektorn ställer också höga krav på effektivitet och snabba leveranser av handlingar och utredningar.

I statskontorets rapport (2023:9) uppmärksammas också framtida risker: ”Bristerna i förvaltningen av samlingarna begränsar både möjligheten att förvärva nytt material till samlingarna och möjligheten att tillgängliggöra samlingarna för forskning”

Här finns alltså problem på flera plan. Det faktum att samlingarna nu, på grund av ombyggnad, blir otillgängliga under ett helt år (från september i år) gör saken än värre. För verksamma inom ombyggnad och forskning är det mycket angeläget att både tillgängligheten förbättras och även kontinuerligt upprätthålls. Frågan måste därför ställas om myndigheten nu de facto upphör att leva upp till sitt samlingsuppdrag och de krav som offentlighetsprincipen ställer?

Claes Reichmann är certifierad KUL.