”AI innebär en ljus framtid för formstarka arkitekter”

AI-baserade hjälpverktyg är trendigt. Precis som med ordet “hållbarhet” har begreppet nämnts så pass mycket att alla tror de vet vad som menas – men ingen är riktigt säker. 

Jag tänker på framsidan av nr 6 av Arkitekten – att ni i första hand tänkte låta ett AI-verktyg göra illustrationen. Men att den då inte kunde ta fram den vision ni hade och i stället lät ni hellre en hederlig illustratör göra jobbet. Detta “antingen eller”-tänk tror jag kan bli förödande för framtidens arkitekter. AI är inte magi, det är en effektivisering. Det krävs kunskap för att kunna använda verktygen på rätt sätt – annars kommer vi alltid bli besvikna på vad AI tar fram. Vi måste förstå och kunna beskriva vad vi söker.

AI kommer inte att ersätta oss, det kommer att effektivisera våra projekt. I mitt arbete har AI-verktygen varit ett fantastiskt hjälpmedel för att färdigställa presentationsbilder. Processen är fortfarande att jag gör en enkel skiss för hand, bestämmer komposition och färgsättning – men kan sedan låta AI generera det jag ber om. Det sparar mig timmar i tunga renderingsprogram och tid att söka fram objektbilder som passar. Det räddar mig från onödig frustration och jag får mer tid till själva utformningen. 

Arkitektyrket innebär att rita byggnader. Visste vi när vi valde att bli arkitekter att detta också innefattar hantering av graphic overrides i Archicad? Eller att jobba med tunga Revit-filer där ingen riktigt vet varför trappräckena ser ut som de gör? BIM-modeller är här för att stanna och är en självklar del i byggbranschens utveckling, det säger nog ingen emot. Den extra kompetensen inom 3d-modellering som detta kräver gör dock att programmen snarare formar oss än tvärtom. Man kan gå förbi ett nybyggt hus och känna igen det boxiga formspråket och Revitfamiljen bakom fönstertyperna. 

Behöver arkitekter då alltså bli bättre på BIM-baserade ritningsprogram? I nuläget, ja. I framtiden, kanske inte. Precis som de AI-baserade hjälpverktygen inom bildbehandling så skulle ritningsprogrammen kunna utvecklas till något som inte kräver förkunskaper. Arkitekter kan då sluta leka programmerare och börja jobba med utformning av den byggda miljön igen. 

Det finns också en hård verklighet kring detta. Vi behöver illustratörer. Vi behöver arkitekter. Risken finns dock att vi snart inte behöver lika många arkitekter. Eller ursäkta mig, cad-robotar med titeln arkitekt.

Jag undrar om arkitektskolorna funderat över detta. Just nu är det oerhört tungt för nyexaminerade arkitekter att få jobb, men det finns en orubblig tilltro att efterfrågan på arkitekter kommer öka så fort konjunkturen har vänt. Vilken typ av arkitekt kommer efterfrågas? Troligtvis de formstarka arkitekterna som vågar ta ansvar och samarbeta med både beställare och byggare. Förståelse för hur man använder digitala verktyg kommer förhoppningsvis bli en sådan självklar del av yrket att det inte längre kan ses som en specialkompetens.   

Jag hoppas att arkitektskolorna fortsätter våga utveckla sina studenter som kreatörer och experter på byggd miljö. De kanske faller för trycket av studenter som hellre vill lägga sin tid på att lära sig rita i svåra modelleringsprogram. Användbart i närtid, men vi behöver tänka längre än så.

Jag ser en framtid där den arkitektoniska kvaliteten har höjts och arkitekter jobbar som formgivare igen. Däremot ser det mörkt ut för de arkitekter som tänkt livnära sig på att rita upp andras idéer. 

Elin Westin är arkitekt SAR/MSA.