Johannes Norlander: “Vi lever i en unik tid av förfulning”

När Johannes Norlander skulle fotograferas efter att ha tagit emot Kasper Salin-priset på Arkitekturgalan i november försökte fotografen förgäves att få honom att le.

– För mig är arkitektur något seriöst. Visst kan det finnas lek i det men för mig är det allvarligt, man har ett ansvar, säger Johannes Norlander.

Några veckor senare när vi ses för en intervju glimmar leendet ändå till när Johannes Norlander till slut säger att han trots allt är hoppfull.

Trots arkitektens degraderade roll i den Svenska byggprocessen.

Trots kollegor som har så mycket att göra att de inte orkar driva kvalitativa ideal.

Trots att vi har en utbildning som inte håller måttet.

Trots konservativa byggherrar med säljavdelningar som har bestämda och likriktande uppfattningar om vad folk vill ha.

Trots totalentreprenader som gör det extremt kostnadsdrivande att bygga något annorlunda.

Trots byggregler som likriktar.

Trots detaljplaner som med tvivelaktiga regler för byggnadernas form sätter ribban för hur lågt det blir.

Trots politiker och en allmänhet som inte tycks bry sig.

Johannes Norlanders lista på omständigheter som gör det svårt, näst intill omöjligt, att verka som arkitekt i det svenska bostadsbyggandet kan göras nästan hur lång som helst och hans dom är hård.

– Vi lever i en unik period av förfulning. Det vi bygger är inte ens en bråkdel så bra som miljonprogrammet och kommer att leda till segregation, utanförskap och olycka, säger han.

Grunden till problemen är enligt Johannes Norlander att inte tillräckligt många ställer krav på kvalitet.

– Det är en utbildningsfråga, som att lära sig att det är godare och att man mår bättre av att äta hemlagad mat gjord på bra råvaror än att äta snabbmat, säger han.

Med det sagt är han glad att årets Kasper Salin-pris gick till ett bostadsprojekt, så att debatten om kvalitet i bostadsbyggandet tar fart. Han säger att han känner sig hedrad och vill ge byggherren HSB en eloge för att de med vinnarprojektet, Studio 1 i Örgryte, visar att det går att bryta mot dussinarkitekturen.

Samtidigt förklarar han att till och med det prisbelönta Studio 1 präglas av de systemfel och kompromisser som får Johannes Norlander att koka av frustration och dagligen överväga om han ska försöka hitta någon väg bort från arkitektyrket.

– Jag skämtar inte när jag säger att det kunde ha blivit tio gånger bättre, säger han.

Bygget är en totalentreprenad, något som enligt Johannes Norlander borde förbjudas eftersom det ger entreprenören allt för stor makt att byta föreskrivna material och detaljer till något ”likvärdigt” och att allt som avviker från entreprenörens inarbetade leverantörer och lösningar blir dyrt.

– Min kollega Stina Malm som varit projektledare hos oss har lagt fruktansvärt mycket arbete på att få igenom våra detaljer, säger Johannes Norlander.

Några av detaljerna är de som ger fasaden sitt egna uttryck. Förbanden med stående tegel har möjliggjorts genom att tillåta den tid det tar att på plats låta varje skikt bränna innan det går att mura nästa. Plåtarbetena runt de stora fönstren har prövats och bytts ut flera gånger för att hitta en smäcker lösning. Balkongerna har försetts med tegel på undersidan istället för den vanliga betongen och fasadteglet har tillåtits gå ända ner i mark. Markiserna är helt infällda bakom teglet istället för att kassetterna fästs på utsidan.

– Jag gillar subtila grepp och stringent form, då står och faller allt med att man klarar att få igenom detaljerna. Men vi har säkert lagt 400 timmar bara på att bevisa att det går att låta teglet gå ända ner i mark, det är förstås ohållbart i längden säger Johannes Norlander.

Fasaden till Studio 1 speglar sig med grannhuset, uppfört ungefär samtidigt men av en annan byggherre och med en annan arkitekt. Också mörkt tegel. Också partier med stående tegelskikt. Men teglet är inte av samma brända sort från Danmark. De stående tegelskikten finns bara under fönstren och saknar förskjutningar. Fönstren är mindre, plåtarbetena tjockare. Balkongerna har betong på undersidan och tegelfasaden avslutas med en plåt ett par decimeter ovan mark. Fem våningar rakt av med sluttande tak istället för den översta våningen indragen. Mer av vad Johannes Norlander kallar dussinarkitektur.

– Det är en bra fråga varför det är viktigt att teglet går ända ner i backen i Studio 1. Huset skulle ju gå att bo i ändå. Men arkitektoniskt mervärde handlar om hela känslan. Jag är övertygad om att det påverkar de boende, att det ger njutning i vardagen. Det vore ju hemskt om jag som arkitekt inte tror det, säger han.

Han tror också att köparna hade gillat hans idé om att gå hela vägen och låta lägenheternas ytskikt vara den råa, slipade betongen, som i trapphuset och i entrén.

– Ingen får chansen att uppleva något annat än gips och vitt för att byggarnas säljavdelningar har en uppfattning om vad som efterfrågas. Men jag tror att om en duktig arkitekt tillåts skapa huset inifrån och ut så kommer köparna att se kvaliteten. Om jag gillar det finns det säkert fler som gör det, säger Johannes Norlander.

Kruxet, att det krävs en ”duktig arkitekt”, kommenterar Johannes Norlander med att han inte skulle våga släppa loss hela arkitektkåren på att driva igenom sina idéer idag, eftersom den svenska utbildningen generellt inte ger en tillräckligt solid grund av kunskap. Men att det finns många unga som, underförstått liksom han själv, har potential.

Det han själv gillar är det rediga, sakliga, på gränsen till brutalistiska och han avslöjar att han inte har mycket till övers för det brokiga och skojiga.

Men samtidigt förstår han att hans stil inte passar alla och han slår fast att det inte heller är stilen som avgör kvaliteten.

– Det finns plats för alla stilar men liksom det enkla och stringenta blir det bara bra om det genomförs konsekvent och med stor omsorg, säger Johannes Norlander.

Kvalitet är för honom att det i gestaltningen finns en idé om rum och proportioner, värden som tillför något som gör att de boende mår bra. Och så utförandet, det vill säga detaljlösningarna, materialvalen och hantverket i själva byggandet.

– Mycket i byggandet var bättre förr men det handlar inte om stilen. Jag tror att vi mår bättre av det handmurade och platsgjutna. Förmodligen för att det är gjort med omsorg, av någon som har kärlek för sitt arbete. Man blir varm av det, säger Johannes Norlander.

Se webb-tv där beställare och boende berättar vad som skiljer Studio 1 från andra nybyggda bostadshus här!