Han är formtopp i nya jättefabriken

Eltruckarna i den nya stora husfabriken i Piteå fick snabbt byta till vita däck. Tack vare det ser det över 40 000 kvadratmeter stora och blanka betonggolvet fortfarande ut som nytt. 

Speciallösningen är bara ett exempel på att här finns en ambition som går utöver det viktiga nyckeltalet timme per lägenhetsvolym.

Ett annat exempel är Henric Munde. För ett och ett halvt år sedan anställdes han som chefsarkitekt med uppgiften att se till att fabriken utvecklas på ett arkitekturvänligt sätt och att fabriken samarbetar med de bästa arkitekterna. Som arkitekt på de stora arkitektkontoren White och Nyréns hade han redan specialiserat sig på industriellt byggande och genom att ha ritat över 3000 lägenheter för produktion i just i Piteå, hade han blivit väl förtrogen med Lindbäcks, företaget bakom fabriken.

– I industriellt byggande finns ett system som man som arkitekt kan nyttja bra eller dåligt. Jag gillar att jobba med det som uttrycksmedel, säger Henric Munde om sin inriktning.

Vi har passerat centrala Piteå och åker vidare i taxin söderut genom skogen knappt en mil. Så står vi där på parkeringen vid de stora järngrindarna som står öppna framför huvudentrén. Hit kom Sveriges bostadsminister för att inviga den nya jättefabriken i december förra året. Och just i dag, knappt åtta månader senare, håller bostadsministern en presskonferens i Göteborg där han lovordar träbostadsbyggandet och poängterar att industriellt byggande utanför tätorterna dessutom skapar jobb i hela Sverige. Det låter onekligen som att han har Lindbäcks i åtanke.

Henric Munde är dock mån om att poängtera att den stora husfabrikanten i Piteå, som i full drift ska producera 2 400 lägenheter om året, inte är som vissa andra. Han förklarar att det inte handlar om att producera ett och samma typhus som ska fungera överallt, utan om att förverkliga många olika sorters projekt, från exklusiva bostadsrätter i centrala lägen till enklare hyresrätter på landsbygden. 

Precis som de stora byggbolagen har fabriken så kallade tekniska plattformar som styr vad som är möjligt och inte när det kommer till arkitektonisk utformning, något som brukar kritiseras för att likrikta bostadsarkitekturen. Henric Munde framhåller att fabriken i Piteå värnar om att ha ett så öppet system som möjligt.

– Industrialiseringen handlar om hur vi slår i spik och kapar reglar, inte om hur långa reglarna ska vara eller vilka rumsligheter vi ska ha, säger han.

Hans uppgift som chefsarkitekt är just att fabriken ska kunna matcha det som ligger i arkitektonisk framkant genom att skruva på rätt maskiner eller utveckla nya när det behövs för en viktig detalj.

– Jag brukar beskriva fabriken som en jättestor 3d-skrivare där jag och de andra är servicepersonal. Och det är arkitektkontoren som kan hjälpa oss att göra fina produkter som vi kan sälja, säger Henric Munde.

När fabrikslunchen, köttbullar med stuvade makaroner och en generös salladsbuffé, är över och alla maskinerna inne i den stora hallen drar igång igen, får vi sällskap av fabrikschefen Henrik Hauptmann. Han bekräftar det chefsarkitekten nyss sagt:

– Vår affärsidé är kundanpassning. Och tricket är att få till det i fabriken.

Det som just nu rullar i sakta mak på banden längs det blanka betonggolvet är ett hyresrättsprojekt för LKAB i Gällivare, ritat av Luleåbaserade Nordmark och Nordmark. Längst bort i fabriken, sist i produktionskedjan, står några av de nästan färdigmonterade volymerna med röd träpanel i fasad. Henric Munde är inte helt nöjd med att det är just detta projekt vi får se, eftersom det tillhör ett av de mer traditionella. Om några veckor rullar något helt annat. Det kan vara bostäder som inte är ritade specifikt för Lindbäcks tekniska plattform från början, men där han som chefsarkitekt kunnat fungera som brygga mellan arkitekten som ritar och Lindbäcks egna projekteringsteam som tar fram robotfilerna, och då kunnat hitta lösningarna som gör det möjligt att producera projektet i fabriken.

– Vi vill förverkliga, inte sänka projekten. Och billiga projekt utan arkitektonisk vision är inte intressanta för oss, säger Henric Munde.

Fabrikschefen Henrik Hauptmann fyller i och hans energi går inte att ta miste på. Innan han kom till husfabriken för två år sedan jobbade han på Volvo lastvagnar. Han har med sig kunnandet från bilindustrin och ser inga hinder för vad som är möjligt:

– Vi tar industrisegmentet till en ny nivå, det är lite halvrevolution. Vi ställer om fabriken och anpassar oss efter marknaden, producerar allt från premium till studentboenden, säger han.

Ett tecken på en kommande omställning av fabriken är att en grupp fabriksanställda, lite vid sidan av den rullande produktionen, håller på och utvecklar tillverkningen av ett burspråk för ett projekt vid Nya Karolinska i Stockholm som ska börja rulla om sex veckor. 

– Det krävs en pigg organisation. Alla nya detaljer prövar vi först i projekteringen och i fabriken. Vi bygger upp en demo för att alla inom organisationen ska kunna se och vara med och diskutera innan detaljen kommer ut skarpt i fabriken och blir en del av plattformen, säger Henric Munde.

Han säger att detaljlösningarna oftast handlar om takfötter och fönsterfoder men talar också om rumssamband och fönstersättningar. Han talar också om hur företaget jobbat för att få bort barackkänslan som lätt blir ett resultat av volymelementbyggande, att göra skarvarna mellan volymerna osynliga, både exteriört och interiört. 

Men samtidigt som han beskriver hur byggtekniken nu nått en nivå som gör att volymerna i sig inte nödvändigtvis blir en del av det arkitektoniska uttrycket, säger han att det finns mer att göra.

– Många kunder och arkitekter vill i dag ha puts och tegel i fasad men jag kan tycka att det finns en oärlighet i materialitet där. Det skulle vara roligt med en arkitekt som verkligen omfamnade systemet och var så ärlig som möjligt i den här nya träarkitekturen, säger Henric Munde.

Vi har nått slutstationen i fabriken, hallen där de färdiga och inpackade lägenhetsmodulerna, en var 45:e minut, hamnar i väntan på transport till byggena runt om i landet. I dagsläget är det lastbil som gäller. Men fabrikschefen Henrik Hauptmann pekar ut genom fönstren i ytterportarna. 300 meter bort finns hamnen. Och snart hoppas han kunna skruva upp tempot till 30 minuter per lägenhetsvolym.