“Nya lagtolkningar gör att grannar inte kan bygga på lika villkor”

De nya Mark- och Miljödomstolarna (MMD) har skapat stor osäkerhet för oss som ritar bostadshus. Bygglovsarkitekterna kan inte heller ge klara besked. Regeltolkning är en färskvara – det som gäller idag kan ändras i morgon. Från det att vi börjar skissa på ett hus tills vi är färdiga att ansöka om lov så kan nya rättsfall ha ändrat förutsättningarna. Ett problem som även drabbar överklagningsärenden. Nya rättsfall som inte existerade när huset ritades kan påverka ett domslut i högre instans.

MMD tycks ha tagit som sin uppgift att skapa nya tolkningar med stor verkan på arkitekturen – ofta med verklighetsfrånvaro, brist på förnuft och utan ansvar för dess konsekvenser. Jag begränsar mig nu fortsättningsvis bara till begreppet ”våning”. Där kunde vi före MMD:s tid med stor säkerhet avgöra när en källare eller vind ansågs vara våning. PBF (Plan- och byggförordningen) 1 kap 4 § innebar klara och enkla mätvärden. Nu har istället domstolarna infört tyckande och subjektiva bedömningar. En källare ”ska ge intryck av att vara en källare”. En vind ”ska ge intryck av att vara en vind”. Några enstaka personer sitter alltså i ett slutet rum på domstolen och tycker. Ser detta ut som en källare? Eller ser detta ut som en vind? Och så dömer man efter sin egen uppfattning om hur vind eller källare ska se ut.

Dessa rättsfall måste sedan hela arkitektkåren rätta sig efter. Det är fullkomligt oacceptabelt! Istället för att skapa nya detaljplaner och ökat byggande läggs nu på grund av dessa rättsfall stora resurser på att göra om gamla detaljplaner där bland annat begränsning av antalet våningar måste ersättas med mätbara enheter som till exempel nock. Ett onödigt slöseri med resurser.

Boverket lämnade i januari 2014 en rapport om definitioner och fick i december 2015 uppdrag att inkomma med förslag på föreskrivningsrätt. Samtidigt pågår oredan med nya rättsfall. Något måste ske snabbt! Min uppfattning är att regeringen snarast ska fastställa begreppet våning i princip enligt PBF 1 kap 4§. Punkt slut. Bort med tyckandet! Enbart mätbara värden. Klara enkla regler.

En vind var i begynnelsen en volym under ett snedtak och användes som förråd eller torkvind. Källaren med utrymme för panna, kol och redskap. Därefter började vi inreda vindar och källare. Byggde takkupor och större fönster. Suterrängkällare med husets entré eller en avdelning för tonåringar. Med funkisarkitekturen fick vindarna riktiga fönster och raka väggar indragna från byggnadens fasadliv. Takvolymen blev betydligt mera diskret än stora 45-graders tak. Det var en positiv utveckling för grannars sol och utsikt. Men det är slut på allt detta när nu domstolarna infört tyckandet som den avgörande parametern. Klockan har vridits tillbaka till torkvindar och kolkällare. Jag hänvisar till hovrättsassesor Helen Blombergs skiljaktighet i Mål nr P 6673-13. Hennes inlaga representerar förnuftet medan domen i övrigt – som nu är vägledande vid bygglovsprövning – är förödande för källare på sluttningstomter. Dessutom har en fruktansvärd orättvisa skapats. Din granne, med exakt samma detaljplan, fick för några år sedan bygga såväl suterrängkällare med fönster som en ljus vind. Denne kan skatta sig lycklig medan du idag tvingas bygga suterräng med gluggar och mörk snedtaksvind. Oerhört orättvist!

Till råga på eländet har många hus nu blivit planstridiga med åtföljande problem när man vill bygga till. Regeringens utredare Lars Danielsson menade 2013 att man skulle kunna titta på vad grannen byggde och själv få bygga likadant. Att samma detaljplan innebär samma rättigheter är en självklarhet för de flesta av oss. Så blev det inte alls. Tvärtom! Därför krävs återgång till enkla mätregler som begränsar domstolars tolkningsutrymme och tyckande om vindens och källarens arkitektoniska utformning. Den skall arkitekterna sköta!