Kris på Umeås arkitektskola
Örjan Wikforss lämnar Arkitekthögskolan i Umeå, UMA, efter bara tio veckor som tillförordnad rektor. Det innebär ett hårt slag för en organisation som redan är i gungning.
– Jag tog i som tusan, hade över 80 möten på åtta veckor. Den 1 maj sa kroppen nej. Läkaren har förbjudit mig att jobba, säger Örjan Wikforss, som nu är sjukskriven på grund av överansträngning.
– Det är situationen på skolan som förorsakat det hela, säger Umeå universitets rektor Lena Gustafsson.
– Visst, det är en orolig situation, men det har jag varit med om förut. Det handlar helt enkelt om att jag underskattade ansträngningen och min egen ålder. Det är tråkigt. UMA är en fin skola som behöver stabiliseras och att jag måste lämna gör inte situationen enklare, säger Örjan Wikforss.
Han tillträdde som tillförordnad rektor med bara en veckas varsel efter att Arkitekthögskolans ursprungliga rektor, Peter Kjaer, blivit sparkad från sitt uppdrag på grund av otillåten spritrepresentation och resor utan ordentlig redovisning. Både studenter och lärare liksom universitetsledningen var nöjda med Örjan Wikforss insats. Utbildningen kunde fortsätta som vanligt.
Men i kölvattnet efter Peter Kjaer har konflikterna avlöst varandra. En grupp professorer och lärare har i brev till universitetsledningen uttryckt sitt missnöje över att ekonomiska frågor fått gå före det visionära, konstnärliga arbetet.
– Vi har under ett och ett halvt års tid sagt att det här fungerar inte! säger Walter Unterrainer, en av professorerna.
De har anlitat en dansk-tysk advokatfirma som fört deras talan gentemot universitetsrektor Lena Gustafsson. En lång mejlväxling följde ett brev med titeln “Personalens klagomål på Katrin Holmqvist Sten”. Hon är lektor i arkitekturhistoria och har varit skolans prefekt sedan 2011. I brevet beskriver advokaten sina klienters missnöje: de känner sig manipulerade, förda bakom ljuset, desinformerade, utfrysta och hotade och de säger att de inte har fått någon respons på sina klagomål.
Rektor Lena Gustafsson kallar brevet “fullständigt absurt” och vill absolut inte lägga skulden på Katrin Holmqvist Sten. Det var ju hon som visade på och tog tag i problematiken med Peter Kjaers överträdelser. Men Lena Gustafsson medger samtidigt att det finns problem som man borde tagit tag i tidigare.
– Det finns en spricka mellan administrationen och lärarna, en dragkamp mellan olika föreställningar om vad man kan göra. En konflikt mellan verklighet och vision. När pengarna inte räcker har administrationen setts som bromskloss, säger Lena Gustafsson.
När Arkitekten talade med Örjan Wikforss i april, före sjukskrivningen, sa han att UMA har ett fantastiskt lärargäng som är kraftfullt och ambitiöst. Men han kände också av oron över förlusten av Peter Kjaer, över hur UMA:s vision att stå på konstnärlig grund, vara internationell och hitta en ny meningsfull roll för arkitekturen, ska leva vidare. Och han sa också vad som enligt honom är grundorsaken till oron: att skolan levt på startbidrag både från kommunen och i form av donationer och att nu, när allt det här händer, är de pengarna slut. Nu måste skolan leva på de pengar den genererar av egen kraft.
Veckan innan Örjan Wikforss blev sjukskriven lämnade prefekten Katrin Holmqvist Sten in ansökan om att bli befriad från sitt administrativa uppdrag. Hon kunde inte ens hålla några personalmöten längre. Samtidigt lämnade vice prefekten, adjunkt Mette Harder, in en likadan ansökan. Båda är kvar på skolan men nu endast som lärare. Situationen har lösts tillfälligt med att dekanen och vice dekanen på Umeå universitets tekniska fakultet leder administrationen av Arkitekthögskolan. En tillförordnad prefekt ska rekryteras internt.
Enligt Sveriges Arkitekters studentrepresentanter på skolan, är situationen för studenterna trots allt lugn. Inte ens de som ska presentera sina kandidatprojekt ska behöva påverkas av att både Peter Kjaer och Örjan Wikforss är borta. Förra månaden sågs alla anställningar på skolan över, efter påtryckningar bland annat från det lokala Saco-S-rådet. Det innebar att tolv “arkitekter” blev “universitetsadjunkter”, det vill säga riktiga lärare med rätt att examinera studenterna. Alla fick också ett lönepåslag på 2.000 kronor.
Professor Walter Unterrainer bekräftar också att studenterna kunnat fullfölja sina projekt på ett bra sätt:
– Överraskande nog har alla problem de senaste månaderna inte påverkat kvaliteten på studentprojekten, säger han.
Så sent som i slutet av april sa Walter Unterrainer att det finns en stor risk att han och flera lärare lämnar UMA. “Jag är inte beroende av UMA, jag är en framgångsrik arkitekt och professor. Jag känner ansvar för mina studenter, annars skulle jag ha slutat för länge sedan.”
Han är upprörd över att det inte finns någon bemanningsplan för hösten, att det är omöjligt att planera långsiktigt. Men han är nöjd med att Katrin Holmqvist Sten slutat som prefekt.
– Att Örjan slutat är en stor förlust. Men kanske avgick inte prefekten av helt fri vilja, det ser vi som en chans till omstart, säger Walter Unterrainer.
Universitetsrektorn Lena Gustafsson är inte säker på att nöjdheten består.
– Kanske känns det lättare för ögonblicket eftersom de tror att prefekten är orsaken till allt. Men kanske inte när de upptäcker att det är så här verkligheten ser ut. Vi kan till exempel inte flyga in utländska lärare på korta uppdrag samtidigt som vi måste anställa fler. Resurserna räcker inte. Vi måste bryta vissa föreställningar som byggts upp, och bygga upp från scratch.