Oviss framtid när rekordsatsning på forskning avslutas
I september avslutades ett femårigt arkitekturforskningsprojekt som involverat drygt 120 forskare och möjliggjort samarbete mellan de fyra arkitektskolorna. Nu hoppas forskarna på ett kontinuerligt statligt stöd.
Brady Burroughs var en av de arkitekturforskare som berättade om sina resultat på konferensen Making effekt som var avslutningen på den femåriga forskningssatsningen.
Det är forskningsrådet Formas som under fem år stött de fyra arkitektskolorna med 80 miljoner kronor för att bygga upp och driva de två forskningsmiljöerna Architecture in the making och Architecture in effect samt forskarskolan Resarc. Satsningen har engagerat drygt 120 forskare.
Enligt Meike Schalk, docent på KTH och direktör för Architecture in effect, har bidraget gjort det möjligt att bygga upp en unik och spännande forskningsmiljö där det viktigaste resultatet varit att det skapats forskningssamarbeten mellan de fyra arkitektskolorna.
– Stödet har gjort det möjligt för oss att inventera vår kompetens, lyfta nya frågor och tänka kring hur forskningen bör organiseras. Dessutom har det internationella utbytet ökat, säger Meike Schalk.
Forskarskolan Resarc har varit så lyckad att arkitektskolorna nu bestämt att den ska fortsätta. Här finns bland annat en idé om att introducera forskningen tidigare i arkitektutbildningen, som en del i en reflekterande praktik.
Architecture in the making och Architecture in effect är däremot avslutade som projekt, även om samarbetena fortsätter. Meike Schalk säger att hon och hennes forskarkollegor nu vill satsa stort på några specifika frågor, men att de då skulle behöva det kontinuerliga statliga stöd som många andra discipliner har.
Meike Schalk.
– Arkitekturforskningen lider av att vi får väldigt lite statligt stöd. Vi passar inte in i profilerna hos de stora finansiärerna och de årliga projektutlysningar som finns är utformade för en eller två forskare. Men hur våra städer och offentliga platser ska se ut är komplexa frågor som berör sociala, ekologiska, ekonomiska och estetiska värden. Det kräver att vi jobbar interdisciplinärt i större nätverk.
Det faktum att de medel som arkitekturforskarna kan söka oftast är utformade för en eller få personer leder alltså enligt Meike Schalk till ett slags moment 22 – eftersom det bara är större team av forskare som kan genomföra den tvärdisciplinära forskning som samhället behöver.
– Arkitekturen är en avgörande del när man pratar om samhällets utmaningar. Att det bedrivs så lite forskning inom en så stor och viktig sektor som berör planerings- och byggbranschen är inte hållbart, säger Meike Schalk.
Samtidigt understryker hon att den konferens som i september avslutade projektet visade att det finns en stor bredd och djup i den arkitekturforskning som pågår, där många projekt relaterar till varandra.
– Det var väldigt upplyftande att se och bådar gott för framtiden! säger Meike Schalk.
