Regerings­­rapport skyller in­effektivt byggande på kommun­erna

Ineffektivt stadsbyggande – erfarenheter av nuvarande regler och arbetssätt i praktiken, är en expertrapport som Kristina Alvendal skrivit på uppdrag av regeringens Produktivitetskommission. Rapporten kom i januari i år. I den angriper Alvendal kommuner och myndigheters långsamma handläggning i planprocessen. Hennes erfarenhet är entreprenörens, med 30 år i samhällsbyggarbranschen.

Kristina Alvendal har bland annat varit stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd (M) i Stockholm. Hon har också har haft flera ledande positioner i fastighetsbolag och har drivit stora stadsutvecklingsprojekt i Stockholm.

Utredningar visar att i Stockholms län tar handläggningstider för detaljplaner allt tar längre tid, skriver Kristina Alvendal i sin rapport. Mellan åren 2015 och 2019 ökade handläggningstiden från 45 månader till 57 månader i genomsnitt. 2010 var siffran 35 månader. Det finns en överbyråkratisering och överreglering som måste åtgärdas, anser hon och konstaterar vidare att kostnaderna blir förödande både för den privata och offentliga sidan. 

Orsakerna till problemen är enligt henne fler: kommunerna utformar för detaljerade detaljplaner, överklagandeprocessen tar för lång tid och Plan- och bygglag har för många undantag och regleringar som dessutom inte stämmer överens med andra lagar, till exempel Miljöbalken. Därför vill Kristina Alvendal helt enkelt skrota Plan- och bygglagen och skriva en ny lag, Stadsbyggnadslagen, som ska innehålla färre undantag, regleringar och hänvisningar. Stadsbyggandet och äganderätten skall vara i fokus.

– Branschen består ju av duktiga fastighetsägare som vet vad som är funktionellt. I Plan- och bygglagen eller i detaljplaneprocessen efterfrågas inte vad slutkunden vill ha. Den frågan kommer att kunna ställas mer på sin spets om man inte har så detaljerade riktlinjer och regler i lagarna, säger Kristina Alvendal och tillägger:

– Faktum är att stadsutveckling numer mer är en fråga om lagtolkning och inte vad som är hållbart stadsbyggande eller ibland ens önskvärt stadsbyggande. 

Kristina Alvendals rapport har fått många glada tillrop och igenkännande i sociala medier, men det finns också kritiska röster.

Kristina Isacsson, expert på planering och byggande på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), tycker också att plan- och byggprocesser kan effektiviseras, men att göra på det sätt som Kristina Alvendal föreslår är olyckligt, säger hon och poängterar att kommunens samhällsbyggnadsansvar handlar om så mycket mer än den enskilde entreprenörens intressen. SKR har också tagit fram en rapport för att belysa problemen och vad som går att göra åt dem. Den heter Grus i planeringsmaskineriet och finns på SKR:s hemsida. 

– Att kommunen och den enskilde handläggaren på kommunen får klä skott för ett komplext system och en krånglig lagstiftning är inte konstruktivt. Systemet behöver smörjas och trimmas, men det jobbet måste göras tillsammans. Alla aktörer behöver ta sitt ansvar och fylla sin roll, med respekt för det demokratiska systemet och för samhällsbyggandets komplexitet i stort, säger hon.

Kristina Alvendal förordar flexibla detaljplaner och en gräns för handläggningstider på 18 månader. Boverket bör få i uppdrag att ta fram en exempelsamling på vad som kan anses vara en för detaljerad plan, som en fastighetsutvecklare sedan kan hänvisa till, anser hon.  Därutöver föreslår hon att kommunen inte ska kunna fakturera exploatören om inte dispens har beviljats av länsstyrelsen. 

– Det kommer inte att fungera, säger Anna Maria Häggblom, planhandläggare med mångårig erfarenhet, numera på Tyréns, och fortsätter:

– En detaljplan går oftast inte att upprätta på så kort tid. Ska det sättas en gräns så behöver den vara mer generös och då måste det också tydliggöras vilka frågor som kan hänskjutas till bygglovsskedet.

Exploateringen i städer är ofta mycket högre idag än förut, vilket leder till att fler detaljerade studier behöver göras för att säkerställa kvalitén på det som byggs, ljusinsläpp bland annat, förklarar Anna-Maria Häggblom. En flexibel plan öppnar upp för fler tolkningar och den helhetsbild i staden som kommunen önskar kan gå förlorad. 

Rasmus Ljungqvist Persson är översiktsplanerare på Alingsås kommun. Han är inne på samma spår, att alltför flexibla detaljplaner urholkar kommunens planmonopol. 

– Det handlar om att skapa en helhetsbild och kvalitet i det som planeras – den goda staden. Det måste gå att utläsa av detaljplanen hur det färdiga resultatet kommer att bli, för kommunen och även för allmänheten i utställningsskedet, säger han. 

Kristina Alvendal har en lång lista på förbättringsförslag. Det är allt från att slopa bygglov för plank och murar, anonym anmälningsfunktion mot kommuner som missbrukar planmonopolet, till införandet av ministerstyre. Det senaste är något som är förbjudet i grundlagen och har anor från frihetstiden. Förbudet är ett sätt att sprida makten och säkerställa demokratin. 

Kristina Alvendal tycker att det vore bra om en minister i en regering ibland kunde gå in och peka med hela handen i ett enskilt ärende. Det exempel hon nämner är då Trafikverket ville stoppa byggnationen av tiotusentals bostäder därför att man räknar ovandelen av en biltunnel som skyddszon för riksintresset väg. 

– Då skulle infrastrukturministern kunna ta och lyfta luren till myndighetschefen och säga att det här är faktiskt helt orimligt, säger Kristina Alvendal.

Sveriges Arkitekter tror inte på förslaget om ministerstyre. Den förvaltningstradition och tydliga rollfördelning som vi har i Sverige har skapat förutsägbarhet och rättssäkerhet under lång tid och det är inget som man lättvindigt ändrar på enligt Margareta Wilhelmsson, samhällspolitisk chef på Sveriges Arkitekter. 

– Det kanske kan vara lockande för en otålig politiker att föreslå ministerstyre, men fokus borde istället vara på att förbättra förutsättningarna för ansvarstagande tjänstemän att göra sitt jobb utifrån tydliga lagar, strategisk och faktabaserad kunskap, säger hon.

I övrigt tycker Margareta Wilhelmsson att rapporten är spretig, med högt och lågt blandat och utan genomarbetade förslag eller analyser. Hon poängterar att det bara är det offentliga som kritiseras, när byggbranschens egen produktivitet har stora brister. Det nämns inte i rapporten. Enligt Boverket kostar alla byggfel i branschen ungefär 100 miljarder per år. Samhällsbyggande är också mer komplext än att enbart analysera det ur ett snävt produktivitetsperspektiv, förklarar Margareta Wilhelmsson. 

– Vi på Sveriges Arkitekter saknar ambitioner för den goda stadens kvalitetsaspekter i Kristina Alvendals rapport, säger hon.

Kristina Alvendals rapport är en av flera i en statlig utredning, Produktivitetskommissionen, som regeringen tillsatte i april 2023. Kommissionens betänkande ska slutredovisas i oktober 2025. Därefter är det upp till regeringen vad som händer, om utredningen ska gå ut på remiss eller inte.