– En förklaring kan vara att det handlar om större uppgifter där de tävlande måste behandla många väldigt svenska begrepp. Då är det lättare att missa målet på något område än när uppgifterna är mindre och behandlar ett objekt, säger Mikael Frej på det svenska Europansekretariatet.
Han menar att det stora trycket på landets tillväxtregioner avspeglas i storleken på de svenska tomterna. Förr var uppgifterna betydligt mindre, i storleksordningen ett kvarter. Idag är det snarare nya stadsdelar, eller kanske ännu större områden, som är föremål för tävlingen. Sedan två år tillbaka får även landskapsarkitekter och planeringsarkitekter ställa upp i Europan. Att planeringsarkitekternas kompetens passar uppgiften väl visar sig inte minst i att de stod för 12 procent av de anmälda bidragen men plockade hem 30 procent av priserna.
Här nedan presenteras förstapristagarna på tomterna i Nacka och Lund, men att endast rikta strålkastarljuset på dem är inte helt rättvist menar Mikael Frej. Det var väldigt jämnt i toppen under juryarbetet.
– Det är kul att det har kommit så många kvalificerade svenska aktörer, generellt sett har antalet bidrag minskat i Europa men på de svenska tävlingsområdena har det ökat.
Vinnaren i Lund – Culture Symbiotic: Joanna Hagstedt, David Kiss, Erik Jansson, Simon Wallqvist.
LUND: Stadsutveckling i stationsnära läge var uppgiften i Lund. Något som passade infrastrukturspecialisterna i vinnarlaget som hand i handske.
– Vi har jobbat mycket med infrastruktur var för sig, bland annat med Västlänken och cen-tralstationen i Göteborg. Det gjorde att vi vågade ta tag i järnvägen, höja spåren och expe-rimentera med perrongernas placering, säger Joanna Hagstedt som tillsammans med David Kiss, Erik Jansson och Simon Wallqvist står bakom vinnarförslaget.
Med sig hade laget många tankar och idéer som de inte fått utlopp för i verkliga projekt. De tog idén om kulturen som drivkraft för näringslivsutveckling som utgångspunkt och valde att satsa på en stationsbyggnad som även fungerar som konsthall och ett nav i området. En av anledningarna att satsa på kreativitet var också en önskan om att ta vara på det liv som redan finns på platsen med kolonilotter, fotbollsplaner och föreningsliv. Stadsdelen får på så sätt också en egen kulturell identitet som skiljer det från Lunds andra stora stadsutvecklingsprojekt, det forskningsintensiva Brunnshögsområdet.
– Detta blir Lunds nya entré från kontinenten och vi ville leka med stadens identitet. Det blir en spännande kontrast när besökare kommer åkandes över åkrarna och landar mitt i en konsthall.
För Joanna Hagstedt var vinstbeskedet särskilt speciellt. Hon har ställt upp i Europan två gånger tidigare och passerar snart åldersgränsen. Detta var sista chansen att vinna.
– Det var omvälvande! Jag grät faktiskt lite, det har varit fantastiskt att få jobba ihop och vi tar med oss mycket positiv energi in i det fortsatta arbetet.
NACKA: Karl Zetterholm såg en chans att få fördjupa sig i sina egna idéer om staden under sin föräldraledighet utan en tanke på att vinna. Men hans idéer om en perifer urbanitet tog honom hela vägen.
– Jag såg en brist på konkreta förslag på hur ytterstaden kan utvecklas. Ofta ser jag försök att efterlikna en innerstadsbebyggelse utan hänsyn till läge och historia som inte blir särskilt lyckade. Debatten om stadens periferi är väldigt polariserad och jag ville försöka hitta en ny typologi som kan fungera här, säger Karl Zetterholm.
Tomten ligger precis vid vattnet i Stockholms inlopp och det sluttande skärgårdslandskapet vävs in i förslaget. Även delar av den industribebyggelse som idag finns på platsen får vara kvar.
– Det är en häftig miljö och en bärande idé har varit att ta vara på det som finns där. Till exempel finns det befintlig infrastruktur som kan återanvändas för att tillgängliggöra landskapet.
Förslaget väver samman storskaliga element, som i skala ansluter till den befintliga industribebyggelsens, med små tomter där en naturlig variation kan växa fram på grund av den mångfald av aktörer som får chansen att medverka. Tanken är att detaljplanen har byggrätter som kan förändras över tid, att det planeras för en innestående ”byggreserv”.
Förslagets namn, Lucker, kommer från de många små och stora mellanrum med oprogrammerade ytor som präglar planen.
Nu väntar en fortsättning i någon form och förhoppningsvis kan det bli starten på en egen verksamhet.
– Jag är väldigt nöjd med att ha lyckats konkretisera tankar om en perifer urbanitet som jag hoppas kunna ha bäring inte bara på den här tomten utan stadsutveckling i stort.
