Hon valde byggherresidan

Sima Zangiabadi rekryterades i höstas för att utveckla Peab Bostads affärsidé och kvaliteten i projekten, ta in nya affärer och förstärka samarbetet med kommuner och andra branschaktörer.

– Vi går nu ännu mer mot att utveckla hela stadsdelar och skapa stadsmiljöer som människor vill leva i. Det är ett strategiskt vägval som Peab Bostad har tagit och det är roligt att vara delaktig i att utveckla metodiken, säger hon.

Tidigt i sin karriär började Sima Zangiabadi fundera över arkitektrollen och vilken status arkitekter hade i Sverige. Hon har vågat byta roll i branschen många gånger för att få kunskap om hela samhällsbyggnadsbranschen och hon har alltid brunnit för arkitektur och stadsutveckling, i olika roller.

Hon började studera på arkitektskolan i sitt hemland Iran direkt efter gymnasiet, men avbröt utbildningen när hon träffade en svensk man under en semester. Hon sökte till Arkitekturskolan på KTH och kunde år 1993 börja där i årskurs tre, då 20 år gammal. Sitt examensarbete gjorde hon på University of Washington och hon fick tillgodogöra sig det som svensk examen. Då var det hög arbetslöshet och hon jobbade ett år på ett arkitektkontor i Texas i USA. Men hon saknade Sverige, återvände och fick jobb hos Claes Kock. Efter ett tag sökte hon sig till Equator som just hade startat en internationell satsning och hon blev snabbt både projektansvarig och marknadsansvarig.

– Jag funderade mycket över hur jag ville jobba som arkitekt, men också över vilken brist på status arkitekter i Sverige hade jämfört med många andra länder. I länder som Tyskland, Frankrike och Iran är arkitekten huvudnyckel i projektet och ofta både projektledare och byggledare. Jag tänkte ibland att det här var fel land att bli arkitekt i.

Som ung arkitekt blev hon chockad över det, men hon frågade sig hur hon kunde förändra situationen. En drivkraft var också att hon tyckte att hon kunde så mycket mer än kunderna gav henne mandat till.

– Jag kunde ibland känna att jag blev annorlunda behandlad för att jag var kvinna och utlandsfödd men framförallt för att jag var ung. Det har varit tuffa tider när jag såg att kunden eller någon annan inte hade förtroende för mig. Men just att jag var annorlunda kunde jag också använda som en styrka.

Sista åren som marknadsansvarig på Equator hade hon mycket kontakter med utländska kunder och blev ofta rådgivare till kunder i tidiga skeden.

– Då tänkte jag; varför kan inte jag vara på andra sidan? Jag var intresserad av affärer och av samhällsutveckling och jag ville arbeta med arkitektur och stadsutveckling.

Hon blev då erbjuden att bli projektledare för Västra City hos Jernhusen. Hon påpekade tidigt att med så stora områden i centrala delar av städerna borde Jernhusen ta fram ett strategiskt arbetssätt och höja kompetensen inom stadsutveckling. Då fick hon uppdraget att ta fram en strategi för stadsutveckling åt företaget.

– Det var kanske lite vågat. Men jag ville komma till andra sidan, se helheten och hur jag kunde förändra. Och jag tackade ja. Men tro mig, det har varit en utmaning. Jag har haft väldigt lärorika år men jag blev ibland bemött som att jag inte förstod affärsperspektivet för att jag var arkitekt.

Hon stannade på Jernhusen i nästan sju år och började fundera på vad nästa steg skulle bli och hon funderade på bostadsutveckling. Samtidigt blev hon kontaktad av Peab Bostad och erbjuden tjänsten som affärsutvecklingschef. Hon arbetar nu strategiskt med var Peab ska utveckla och arbetar med dialoger med olika målgrupper i städerna för att undvika att segregation byggs in i bostadsområden.

– Att utveckla bostäder idag med högt tempo och stor volym kan kosta kvaliteten i projekten om vi inte tänker på bredden när vi bygger vårt samhälle. Det är mitt ansvar att skrapa fram byggrätter, men också att visa att hållbar stadsutveckling är lönsamt.

En stor utmaning för att lyckas med stadsutvecklingen ser hon i bristen på resurser och arbetskraft.

– Vi behöver fler kompetenta arkitekter i både kommuner och på projektledarsidan. Vår bransch är väldigt konservativ, många väljer bort fastighets- och samhällsbyggarbranschen och vågar inte byta perspektiv. Bostadsbyggandet är en möjlighet för arkitekterna att få tillbaka högre status och bli en nyckel i utvecklingen.