Hon ser en framtid med robotar

Intresset för digitala processer och robotar inom arkitektur, väcktes redan under skoltiden då Petra Jenning gjorde sin praktik hos Francois Roche i Paris.

– Det är robotars relation till designprocessen och den förändrade arkitektrollen som jag tycker är så spännande. Engagemanget utvecklades senare i ett exjobb 2007 och har sedan dess har det varit en följeslagare.

För att föra teknologisk och digital utveckling i rätt riktning är dialogen mellan arkitekt och robotforskare viktig, menar Petra Jenning – som på många sätt fungerat som den länken. På Fojab arkitekter arbetar Petra Jenning som arkitekt i projekt och är också ansvarig för kompetensområdet Computational Design.

– Här jobbar vi på flera fronter med hur den digitala och teknologiska utvecklingen av byggprocesser och den byggda miljön påverkar arkitektrollen. Bland annat undersöker vi kopplingen mellan digital design och digital tillverkning, och då är steget till robotar kort.

Det projekt Petra Jenning nyligen arbetat med har gått ut på att utforska hur extremt simpla robotar kan utföra komplexa uppdrag. Specifikt har det inneburit att studera hur robotars geometriska utformning påverkar deras beteenden och samarbetsförmåga. Att implementera robotar i byggprocesser är dock mer komplext jämfört med exempelvis i bilindustrin, menar hon.

– I vår bransch finns det så mycket oförutsägbart att ta hänsyn till som väder, smuts och stök. Det är inte i labmiljö vi bygger hus. Jag tycker det är intressant att utforska hur vi utformar robusta system som kan hantera dessa varierande situationer och oregelbundenheter.

Petra Jenning tror att det kommer ta tid innan byggande robotar är vardagsmat i byggindustrin även om det redan idag finns flera exempel på robotiserade processer. Att de i framtiden skulle ta över arkitektens arbetsuppgifter ser hon dock som osannolikt. Däremot kan rollen komma att förändras, menar hon och förklarar med en 3d-skrivare som exempel.

– Om 3d-skrivaren klarar att anpassa sig till och känna av specifika förhållanden på den verkliga arbetsplatsen, skulle det kunna förändra synen på arkitektens uppdrag och inte minst design- och planeringsprocessen. På så sätt skulle också kopplingen mellan det vi ritar och det vi sen bygger kunna bli tätare, och göra att projektet blir mer situationsspecifikt och verklighetsförankrat.