Här ger stadsarkitekterna sin syn på höga hus
Torleif Falk och Björn Siesjö, stadsarkitekter i Stockholm respektive Göteborg, vittnar om att de har en ständig ström av inkommande idéer om höghusbyggen att hantera. Deras gemensamma svar på vad som krävs om idéerna ska förverkligas stavas arkitektonisk kvalitet.
Det var vid ett frukostseminarium anordnat av WSP som de båda stadsarkitekterna var inbjudna för att tala om läget för höga hus i Stockholm och Göteborg. Björn Siesjö var först ut och han sammanfattade stadens förhållningssätt till höga hus med att man vill skapa kluster med höga hus istället för enstaka pinnar som sticker upp, att det är i den så kallade mellanstaden, det vill säga i närförorten, som det ska byggas och att innerstaden fredas. Svårigheten, enligt Björn Siesjö, är att få till arkitektur, från toppen ända ner på gatunivå.
– Det är svårt att få byggarna att inse att de måste ha kvalitet om de ska bygga högt, säger han.
Torleif Falk vittnade om samma sak:
– Jag saknar ofta beskrivningen av en arkitektonisk idé. Man bara kommer med en modell i famnen och undrar var man ska ställa ner den.
Torleif Falks budskap var annars att det är viktigt att bevara Stockholms karaktär men att det visst är möjligt med höga hus. Han använde ordet ”stiliga trumpetstötar” om Hötorgsskraporna från 1950- och 60-talen och använde samma vokabulär för fyra nya höghus vid Årstaviken. Han menar att det finns två sorters höghus som kan komma i fråga att tillåtas höja sig över Stockholms skyline: de med ett särskilt offentligt innehåll och de med särskilt hög arkitektonisk kvalitet.
Björn Siesjö poängterade dock att man aldrig kommer ifrån att det finns ungefär lika stor entusiasm som det finns förfäran över höghusprojekten.
– Vi tycker faktiskt inte likadant. Många i Göteborg gillar till exempel inte Karlatornet. Och jag förstår att folk har olika uppfattningar, sa han.