12 nya doktorer inom arkitektur

Förra året lades tolv avhandlingar fram på de svenska arkitekturskolorna. Skolorna på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och Chalmers dominerade med fyra avhandlingar var, medan två disputationer ägde rum på Lunds Tekniska Högskola (LTH) respektive Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Arkitektens genomgång visar att flera av doktorerna har en bakgrund inom andra discipliner än arkitektur. Enligt Catharina Gabrielsson som ansvarar för forskarutbildningen på KTH har alla skolans doktorer jobbat interdisciplinärt och avhandlingarna har en mer eller mindre direkt koppling till arkitekturämnet.

– Arkitektur är interdisciplinärt till sin karaktär, i alla fall som forskningsområde. Arkitekturämnet är i avhandlingarna en utgångspunkt för hur man väljer och införlivar teoribildning och metoder från andra fält som till exempel kritisk teori och politisk filosofi, säger Catharina Gabrielsson.
 

Katja Hogenbooms Situated Freedom och Pehr Mikael Sällströms Intra-representational practice är två sådana interdisciplinära arbeten. Hogenboom använder exempel från Rem Koolhaas produktion för att diskutera hur arkitektur kan skapa frihet. Per Mikael Sällström skriver om hur samarbete i stadsbyggnadsprojekt kan förstås så att ett gemensamt kreativt skapande möjliggörs. Båda använder enligt Catharina Gabrielsson källor och metoder även från andra kunskapsområden för att dissekera och utveckla en förståelse för sina forskningsobjekt.

Adam Berglund har skrivit avhandlingen Key notes on the unruly city. Han är grafisk designer i botten och har doktorerat inom programmet ”konst, teknik och design”, ett samarbete mellan KTH och Konstfack. Berglunds avhandling handlar om hur underjordiska hemliga rörelser tar sig in i och etablerar sig i perifera och hemliga utrymmen i staden, som till exempel katakomberna i Paris.

– Hans forskning är till stor del praktikbaserad och har resulterat i en fantastisk bok som är delvis handgjord, med utvikbara delar. Den utgör ett konstverk i sig, säger Catharina Gabrielsson.
 
Giliam Dokter disputerade under hösten på Chalmers arkitekturskola med avhandlingen Circular design through co-creation. Dokter har en bakgrund inom industriell produktdesign och har undersökt hur cirkulär design praktiseras och hur den kan stödjas genom samskapande.

Byggnader och produkter kan inte vara cirkulära i sig själva. Cirkulär design bygger på system och värdekedjor där en mängd aktörer samverkar för att förlänga livslängden, minska materialanvändningen och stänga resursflöden. Giliam Dokter har tagit fram ett kortbaserat verktyg som kan användas i sådana samarbeten för att diskutera cirkulära strategier, utveckla koncept och skapa en gemensam förståelse av cirkulär design.

Enligt Giliam Dokter förstår arkitekter ofta cirkulär design som återbruk av material medan industriella designer i högre utsträckning är inriktade på designstrategier för att förlänga livslängden på produkterna och för cirkulära affärsmodeller.

– Min forskning visar att en holistisk förståelse av cirkulär design behöver utvecklas. Alla delar av konceptet är nödvändiga och man kan inte bara fokusera på en del. Cirkularitet är så mycket mer än återbruk, säger Giliam Dokter.

På SLU var en av avhandlingarna som lades fram förra året, Urban growth dynamics, ett samarbete mellan SLU och Ardhi university i Tanzania.

Den andra, Planning for an urban recreational landscape, är en del av forskningsprojektet Välfärdens landskap och den täta staden. Avhandlingen syftar till att fördjupa förståelsen av de spänningar som uppstår mellan utomhusrekreation, den täta stadens ideal och tidigare planering.
 
Amalia Engströms forskning visar hur utomhusrekreation i staden är beroende av tidigare rekreationsplanering under välfärdsstatens framväxande. Med den täta staden som ideal byggs nu mycket grön infrastruktur bort, ofta utan en historisk analys av dess värde.

Från att vara någonting som kräver utrymme definieras utomhusrekreation ofta, enligt Amalia Engström, om till något som kan kompenseras eller till visuella effekter. Det gör det möjligt att argumentera för rekreationens betydelse samtidigt som man marginaliserar den geografiskt.

– Forskningsresultaten pekar på en ökande fragmentisering, både av hur man definierar rekreation och av hur den tar plats i staden, säger Amalia Engström.

Detta är några exempel som visar bredden på de avhandlingar som lades fram inom arkitekturämnet förra året. Catharina Gabrielsson betonar forskarutbildningens betydelse för arkitekturutbildningarnas framtida kvalitet.

– En doktorsexamen ger kunskap och erfarenheter som gör att man får ett historiskt perspektiv och ett vetenskapligt förhållningssätt till metoder och frågeställningar, och en relation till andra forskningsområden. Det gör att man kan sätta in arkitektur och arkitekturpraktiken i ett större sammanhang, säger Catharina Gabrielsson.