Han skapar nytt i rivningsmassorna
För tio år sen startade Paul Chantereau en studentfestival för återbruk och tillfällig arkitektur. Idag är han och kollegorna på Bellastock flitigt anlitade experter i de franska förorter som nu rivs för att ge plats åt nya stadsdelar.
När Paul Chantereau och hans kursare gick ut arkitektskolan i Belleville stod valet mellan att jobba gratis och starta eget. De valde det senare, och grundande en festival för tillfällig arkitektur.
– Vi saknade verklighetsanknytning under våra studier och ville skapa förutsättningar för det, säger han.
Idén var att låta arkitektstudenter bygga en slags kortlivad stadsdel där de skulle bo första natten och som sen skulle öppna för allmänheten. Idag, tio år senare, lockar festivalen drygt 1000 deltagare bara i Paris och har spritt sig till ett tiotal städer världen över.
Vi tror att den korta tidsaspekten ger väldigt bra förutsättningar för att uppfinna och skapa.
Materialen är alltid donerade, från ölbackar i Köpenhamn till plastflaskor i Santiago de Chile. Och det är just i återbruket och den tillfälliga arkitekturen som det nu rutinerade arkitektkollektivet Bellastock hittat sin nisch. Idag anlitas de regelbundet av myndigheter och kommuner för att utforska hur rivningstomter och grannskap kan omhändertas i väntan på omvandling.
– Vi tror att den korta tidsaspekten ger väldigt bra förutsättningar för att uppfinna och skapa. Utmaningen är att få in experimenterandet i det formella systemet, säger Paul Chantereau.
Sedan tre år tillbaka jobbar han ihop med invånarna i Parisförorten Saint-Denis, bland annat tar de fram utemöbler som ska stå i den nya stadsdelens offentliga rum. Materialen hämtas från de hus som rivs på platsen.
Paul Chantereau är emot rivningarna, men säger uppgivet att Bellastock nog kommer ha jobb för en lång tid framöver.
– I Frankrike tror politikerna att förortens problem ligger i arkitekturen, vilket gör att de vill riva den. Det är traumatiskt för de boende eftersom man raderar en del av deras historia. Vi gör vårt bästa för att ge både byggnader och människor en andra chans.