Gemensamma rummet i fokus när Almedalen öppnade  

Säkerhetspådraget är återigen höjt när politikerveckan nu drar igång. Utanför Sveriges Arkitekters trädgård kontrollerar väktare identiteten på alla förare som vill köra förbi spärren och ordet trygghet i årets program får 148 träffar i jämförelse med 83 förra året. Arkitekturträdgården, som i år anordnas för fjärde gången, öppnades av förbundsordförande Louise Masreliez som nämnde social hållbarhet och trygg miljö som de två områden på hon är mest intresserad av att följa under veckan.

Det första seminariet i trädgården handlade också om hur stadsplaneringen kan skapa en känsla av trygghet och stå emot attacker och andra hot. Medverkande gjorde bland andra Sanna Hederus från Kod arkitekter. Hon tryckte på att trygghet och social hållbarhet är tätt sammankopplade och att det därför behövs ett större helhetsgrepp om städernas strukturer när vi förtätar och bygger nytt.

– Som vi ser det är den största utmaningen att omsorgen genomförs hela vägen ner från visionerna till den minsta detaljens kvalitet, men också att vi hittar nya boendeformer där vi möter varandra i en social gemenskap.

Precis som flera andra arkitekter under dagen underströk Sanna Hederus att känslan av trygghet inte är lika med hur den faktiska säkerheten i ett område eller på en plats ser ut.

– Man måste ta känslan av otrygghet på allvar. Samtidigt drabbas kvinnor i högre grad av våld i hemmet medan det är de unga männen som drabbas av våldsbrott på de offentliga platserna, sa Lars Johansson, landskapsarkitekt och prefekt vid SLU, apropå statistik som visar att nästan en tredjedel av Sveriges kvinnor känner sig otrygga när de går ut i sitt bostadsområde om kvällarna.

Seminariet han medverkade i anordnades av Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare och kännetecknades stundtals av en intensiv debatt om vilka kvaliteter vi bör kräva av städernas gröna och offentliga rum. Det finns dock en samsyn i att dessa är en grundbult i det öppna demokratiska samhället och att omsorgen om dessa måste öka.

– Det finns inga bättre arenor för integration och social tolerans än de offentliga rummen. Idag är många av dem så använda att de dukar under av sin popularitet, med plastmattor för att de ska klara trycket. Det är en förändring som skett på mycket kort tid, sa landskapsarkitekt Torbjörn Andersson.

Han underströk att det inte går att avsätta gemensamma ytor och tro att de ska sköta sig själva utan att de måste gestaltas med omsorg för att fungera, precis som med hus. En åsikt som delades av White arkitekters vd Monica von Schmalensee som ordnade ett seminarium med utgångspunkten att städer som satsar på kultur blir mer toleranta.

– Vi pratar bostäder men i städer som växer måste det också finnas plats för stadslivet. I dessa osäkra tider är det extremt viktigt att vi injicerar staden med kultur som ett vaccin mot de onda krafterna, sa hon.