Fler män än kvinnor i årskurs ett på KTH

Totalt 699 personer antogs till de olika arkitektutbildningarna vid KTH, Chalmers, UMA, LTH, Konstfack, BTH och SLU hösten 2022. Av dessa är 449 kvinnor och 250 män. Det bekräftar med råge bilden som målats upp de senaste åren, att det i dag är en bra bit över 60 procent kvinnor på arkitektutbildningarna i Sverige.

Men från att fördelningen mellan män och kvinnor på de olika utbildningarna har legat på en ganska stadig nivå de senaste åren, är det flera utbildningar som i år sticker ut.

Kvinnodominansen på landskapsarkitektutbildningarna vid SLU har legat mellan 72 och 85 procent de senaste fem åren. Men i år slår SLU i Ultuna rekord med 91 procent kvinnor bland de antagna till årskurs ett. Det innebär 59 kvinnor och endast 6 män. På Chalmers är andelen kvinnor vid den senaste antagningen också större än den varit de senaste fem åren. 72 procent av de antagna till arkitekturprogrammet är kvinnor och motsvarande siffra för programmet arkitektur och teknik är 70 procent.

Bryter trenden gör arkitektutbildningen vid KTH. Av de totalt 134 studenter som antogs hösten 2022 är 72 män, vilket innebär en majoritet på närmare 54 procent. Tidigare har utbildningen haft en majoritet av kvinnor bland de antagna sedan åtminstone år 2008, med undantag för 2012 då fördelningen var precis lika.

Claes Sörstedt är programansvarig på Arkitekturskolan KTH. Han har noterat årets avvikelse med kvinnor i minoritet och konstaterar att det inte finns någon säker förklaring till varför antalet antagna kvinnor minskat.

– När antagningen för nästa läsår är klar i augusti, får vi veta om det är en bestående trend eller inte. Kvarstår 2022/2023 års fördelning, 46 procent kvinnor och 54 procent män, får man betrakta det som rimliga siffror. Faller antalet antagna kvinnor med tio procentenheter två år på rad, är det en allvarligare förändring och då får vi fundera på hur vi lämpligast agerar, säger Claes Sörstedt.

Han poängterar att den största avvikelsen i årets statistik är att de antagna studenterna i årskurs ett i genomsnitt är yngre än tidigare. Och kanske hänger årets könsfördelning ihop med det, resonerar han.

– Från att det varit åldersgrupperna 22–24 år och 25 år och äldre som varit i majoritet, är det nu studenterna under 20 år som utgör den största gruppen, säger Claes Sörstedt.

När Arkitekten besöker en grupp förstaårsstudenter på KTH är det flera som berättar att de kommer från gymnasieklasser där könsfördelningen varit mycket ojämn. Någon har gått samhällsvetenskapligt program där det bara var en handfull killar i klassen och en annan har gått naturvetenskapligt program med nästan bara killar som klasskompisar.

Den i år ovanliga könsfördelningen i årskurs ett på Arkitekturskolan är inget de ens funderat på.

– Det är ju jämnt fördelat, så man noterade den inte ens. Det är en stor årskurs med en blandning av män, kvinnor och transpersoner, jag har inte tänkt på det alls, säger Daniel Torabi, en av studenterna vi möter.

På frågan hur det hade känts om könsfördelningen varit väldigt ojämn, blir svaren lite olika.

– Klasskamrater är klasskamrater, jag tror att jag bara hade tagit det som är, säger Daniel Torabi.

– Jag tror ändå att 50/50 är bra, säger Axel Nilsson.

Ellen Malmgren fyller i:

– Individen kommer fram bättre, det blir enklare att fokusera på individen om det är jämn fördelning, säger hon.

Malin Ekroth är en av dem som gått på gymnasiet med nästan bara tjejer.

– Jag tycker inte att dynamiken är så annorlunda nu när det är mer jämnt. Ju äldre man blir desto mindre spelar det roll med kön. Var och en tar plats och hittar sin position utifrån sitt eget driv, säger hon.

Gruppen konstaterar också att det är naturligt att det finns en ömsesidig respekt för varandra på utbildningen, oavsett kön. Alla har ju lyckats passera nålsögat att ta sig in på utbildningen, med antingen höga betyg, toppoäng på högskoleprovet eller genom att ha presterat på Arkitektprovet.

De beskriver det som att de är lite i sin egen bubbla på skolan.

– Jag tror ju inte att vi killar som går på arkitektutbildningen är helt representativa, säger Axel Nilsson och får medhåll av både Oscar Linder och Daniel Torabi.

– De finns få hypermaskulina män här, alla har sunda värderingar och uttrycker sig inte diskriminerande, säger de.

Samtidigt är alla i gruppen vi möter överens om att killar tar mer plats i undervisningen.

– Det är bara killar som ställer frågor på föreläsningarna, berättar Stina Jacobsson och de andra håller med men ingen av dem har ett svar på varför det är så.

De konstaterar också unisont att det nästan uteslutande är manliga exempel i undervisningen, särskilt bland de historiska. Och deras egen bild, redan innan de började på utbildningen, är att yrket är mansdominerat.

– Det är Gert Wingårdh och andra män. Förutom Zaha Hadid kände man bara till män, säger Hedvig Palme.

– I sista sliden på föreläsningen brukar det visas några kvinnliga exempel, säger Malin Ekroth.

Ellen Malmgren konstaterar att det finns ett tungt arv av manliga genier. Och att även om allt fler kvinnor är framgångsrika i dag, kommer de kanske aldrig att få samma status.

– I dag är det vanligare att kontoren väljer att lyfta hela kollektivet som upphovspersoner. Det är i och för sig bra, men det är en kraft som jobbar mot att fler kvinnor kommer att lyftas fram, säger hon.