Nyheter

Egna företaget blev vägen tillbaka från utbrändheten

5 september 2017 - Av Annika Jensfelt

Efter ett års deltidssjukskrivning och ytterligare ett halvårs rehabilitering kom energin tillbaka till Jonna Isacson. Med eget företag jobbar hon nu för fullt igen – men måste fortfarande vakta sig själv så att det inte blir för mycket.

Annons
Annons

Jonna Isacson driver idag eget företag och tar uppdrag som underkonsult åt större arkitektkontor.

Foto Jonas Malmström

Företaget som Jonna Isacson jobbade på växte snabbt, ägarna måste delegera och hon, som var erfaren efter många år på företaget, fick rollen som mellanchef.

– Jag gick in med höga ambitioner, man vill ju vara fantastisk. Men processen när ägarna skulle släppa ifrån sig makt blev svår när det gällde ansvarsfrågorna och jag och min kollega, som också blivit mellanchef, blev lämnade ensamma med svagt stöd från ledningen. Då vi också var de enda ansvariga arkitekterna blev det väldigt hög belastning, säger Jonna Isacson.

Kaoset på jobbet matchades dessvärre också av sjukdom i familjen.

– Jag fick ingen återhämtning och det pågick så i några år. Tillslut kom det i kapp mig, säger Jonna Isacson.

Det var 2012, när hon haft sitt nya jobb som mellanchef i två år, som hon uppsökte vården. Trots att hon avsagt sig chefskapet blev hon bara tröttare och tröttare.

– Jag tog det lugnare och lugnare men det hjälpte inte. Jag var aldrig deprimerad eller ledsen, bara helt slutkörd. Minnet fungerade inte, jag kände mig korkad, hade svårt att varva ner och att somna, förklarar Jonna Isacson.

Hon var sjukskriven på deltid i ett år, först på 50 procent och sedan på 25. Med stöd av arbetsgivaren kunde hon sedan fortsätta att jobba deltid och samtidigt få stöd av en coach.

– Efter det halvåret av lugn, coachning som gick ut på att jag är bra som jag är och en lång sommarledighet kände jag att jag var tillbaka, säger Jonna Isacson.

Det innebar också att hon så småningom vågade ta språnget att starta eget och jobba som underkonsult.

– Det är skönt att sköta sig själv, slippa blanketter med måluppfyllelser och utvecklingssamtal. Och jag har fått det lugnare hemmavid vilket gör att jag klarar mer, säger Jonna Isacson.

Men hon tillägger att det hela tiden är en balansgång att inte tippa över:

– Mitt spann mellan lagom och för mycket har blivit mindre och samtidigt är jag fortfarande ”duktiga Annika” med höga ambitioner. Det svåraste är fortfarande att säga nej.

Jonna Isacsons lista på stressfaktorer i branschen:
  • Högt tempo och lite tid för eftertanke: Tidplanerna har komprimerats till en tredjedel sedan 1980-talet.
  • Dataverktygen är en tillgång men tar också mycket kraft. En viss del av hjärnan måste hela tiden ägna sig åt att bemästra programmet.
  • Brist på arkitekter gör att fler får för stort ansvar för tidigt.
  • Större ekonomihets. Jag jobbade i 15 år innan jag fick höra talas om ”interntid”.
  • Arbetslivet belastas med sådant som inte rör ens kärnverksamhet, till exempel formaliserade utvecklingssamtal och kvalitetssystem.

Annika Jensfelt

Relaterade artiklar: