De tar nästa steg för klimatet

– Vi landskapsarkitekter sitter på nycklar. Men vi är också en del av problemet.

Med de orden inledde Mattias Gustafsson den första träffen med drygt 20 företrädare för ett femtontal mindre, fristående landskapsarkitektföretag. Anledningen till att man samlats är klimatuppropet Architects declare, där över 200 svenska arkitektföretag skrivit under på att på olika sätt verka för att hejda krisen för klimatet och den biologiska mångfalden – detta samtidigt som man är aktörer i den byggbransch som står för över 20 procent av de totala koldioxidutsläppen.

– Vi landskapsarkitekter kan vara spjutspets och bana väg. Men vi kan inte var och en uppfinna allt, vi måste samarbeta, fortsatte Mattias Gustafsson sin inledning.

Landskapsarkitekterna framstår ofta som branschens gröna good guys som värnar om befintlig natur och som i exploateringsivern försvarar tillräckliga ytor för fungerande parker, ekosystemtjänster och bevarad biologisk mångfald. Som vet att det är mer angeläget att rädda kvar ett träd än att lyckas klämma in ytterligare några kvadratmeter inomhusyta. Är det inte rent av så att det är landskapsarkitekterna som sitter på den kunskap och de värderingar som i rådande klimatkris borde kunna få stort genomslag, eller åtminstone falla i god jord?

Mattias Gustafsson och Emma Simonsson håller med om att det är ett gyllene tillfälle.

– Vi är skolade i att utgå från platsens förutsättningar och inte präglade av att tillföra objekt utan mer värna om det befintliga, konstaterar Mattias Gustafsson.

– Det handlar om sunt förnuft, att egentligen göra så lite som möjligt, ta vara på det befintliga och förädla, säger Emma Simonsson.

Men de är också självkritiska.

– Att vara the good guy står också lite i vägen för oss att ta oss i kragen och bli bättre. Det kan låta hårt men mycket av det vi landskapsarkitekter gör i dag liknar grönmålning, att i efterhand, när alla ytmått redan är satta, få till en hjälplig utemiljö, eller att jaga poäng i GYF:en, grönytefaktorn. Vi måste vässa våra ekonomiska och ekologiska argument och tacka nej till vissa uppdrag, säger Emma Simonsson.

Mattias Gustafsson menar att det också krävs en kunskapshöjning.

– Många säger att vi är bra på det här men vi har lång väg att gå. De flesta talar fortfarande bara om ekosystemtjänster, ingen har talat om koldioxidutsläpp förrän nu. Det skulle behövas en ordentlig genomlysning av vilka lösningar som är mest koldioxideffektiva, säger han.

Just att vässa argument och att bli vassare på till exempel massahantering är exempel på ämnen som kom upp under landskapsarkitekternas första möte där de gick laget runt för att låta alla ge sin syn på vilka utmaningar och lösningar som kåren har i klimatarbetet. Flera pekade på att landskapsarkitekterna kan göra störst nytta i stadsbyggnadsskalan, där utrymmet för olika funktioner avgörs och exploateringstalen sätts. Bland annat framhölls det problematiska i att alltid bygga kvartersstad, oavsett markförhållanden. Både schaktning och utfyllnad kräver stora resurser, inte minst i form av lastbilstransporter till och från bygget. Och att plantera ett träd som ska leva i över hundra år på en gård som är underminerad av parkeringsgarage och där varken tätskiktet i bjälklaget eller husen runt omkring kommer att hålla i mer än 50 år, hur klimateffektivt är det? Vikten av att i sitt dagliga värv arbeta med återbruk av material är ännu ett ämne som kom upp. Men också svårigheten att inte kunna föreskriva återbruk i en totalentreprenad, till exempel. Flera efterfrågade bättre kunskapsöverföring från forskningen och en gemensam exempelsamling.

En gemensam exempelsamling knyter an till den fjärde punkten i Architects declare. De över 200 arkitektföretagen, däribland Mattias Gustafson och Emma Simonssons Urbio och flera landskapsarkitektkontor, har skrivit under på att ”dela med oss på öppen källkodsbasis av kunskap och forskning”. Men hur ska det gå till?

Frågan leder tillbaka till själva anledningen till Mattias Gustafsson och Emma Simonssons initiativ att samla landskapsarkitekterna.

– Det kändes otillräckligt att skriva under och sen bara köra på som vanligt. Och vi gick igång på open source, säger de.

Hemläxan är att komma fram till vad det egna kontoret kan dela med sig av till branschen. Mattias Gustafsson och Emma Simonsson ger exempel på vad Urbio skulle kunna bidra med. Det handlar om att samla ekonomiska och ekologiska argument för mer hållbara och naturliga typlösningar. Att skapa en inventeringsmall för att spara och förädla befintliga naturresurser. Och att hitta en metodik för lyckade återbruksprocesser och öka kunskapen om höjdsättning, massahantering, schakt och fyll. De vill också verka för en kunskapsbank om olika materials miljöpåverkan och koldioxidutsläpp.

– Det finns en kollegial känsla mellan de små landskapsarkitektkontoren, vi är snabbfotade och jag tror att vi kan inspirera varandra och bli en inspiration för hela Architecs declare, säger Mattias Gustafsson.