Arkitektbristen slår hårt mot bygglovsavdelningarna

Kylig vårdag i Norrköping, skarp sol över byggkranarna. I det gamla industrilandskapet glänser prisade bostadshuset Katscha i den fräsande strömmen. Ett stenkast bort inplastade huskroppar, cementsäckar, grävskopor, skyltar som marknadsför byggen på gång. Roland Nitz pekar mot en stenig slänt nedanför den gamla yllefabriken, berättar om det spektakulära bostadshuset med botanisk trädgård av norska kontoret Helen & Hard och dess eleganta trappning ner mot vattnet.

– Att vi fått in ett så komplext projekt i det här läget känns väldigt roligt, säger han.

Norrköping är en av de kommuner i landet som på senare tid tagit fram flest detaljplaner. Underskottet på bostäder är stort och stadens politiker kallar den kommande stadsomvandlingen ”gigantisk”.

Men att få fram spännande kvalitetsprojekt som Katscha och bostadshuset vid Yllefabriken är ingen enkel match. Under den korta promenaden i innerstan hinner Roland Nitz visa flera projekt där slutresultatet inte blivit som han och hans arkitektkollegor på kommunen önskat.

Ett exempel är kvarteret Mässingen. Det skulle enligt detaljplanen ha ett varierat uttryck, inspirerat av brittiska stadsradhus. Byggherren försökte smyga igenom ett ändringslov som upptäcktes innan det var för sent, men färgsättning, fönster och materialhantering blev ändå annat än det planerade.

– Allting blev mer enkelt än det var tänkt. Konventionellt i jämförelse med visionerna, säger Roland Nitz.

Som Norrköpings enda bygglovsarkitekt ser han sig lite som en länk mellan bygglov och plan. Som i många andra kommuner är avdelningarna fysiskt åtskilda. Men i Norrköping sitter man inte bara på olika våningsplan och har olika fikarum, bygglov och plan hör dessutom till olika förvaltningar och lyder under två olika nämnder.

I kommunhuset Rosen på Trädgårdsgatan har stadsbyggnadsförvaltningen växt så mycket att den inte längre ryms på ett våningsplan. Den lyder under stadsplaneringsnämnden och här finns arkitekterna som jobbar med detalj- och översiktsplanering. Av 35 anställda på plan är 17 arkitekter vilket är en ökning med tio personer sedan 2014 då Arkitekten senast kartlade arkitekterna på landets kommuner.

Även bygglovssidan i Norrköping har en högre andel arkitekter än förut – innan Roland Nitz anställdes för snart tre år sedan fanns där nämligen ingen arkitekt. Totalt är de 25 anställda på avdelningen där Roland Nitz motsvarar en arkitektandel på fyra procent, vilket är lägre än det nationella snittet på 16 procent.

Siffran kommer från en ny undersökning som Sveriges Arkitekter beställt av analysföretaget Evimetrix. Ser man till Sveriges tio största städer är det bara Örebro som har en lägre andel arkitekter än Norrköping – där finns ingen bygglovsarkitekt över huvud taget.

Karin Milles Beier är stadsarkitekt i Norrköping och hon tycker att det är katastrofalt att andelen arkitekter på landets bygglovsavdelningar är så låg.

– Jag tycker att det borde vara i princip hälften arkitekter på bygglov. Att det ser ännu sämre ut hos oss i Norrköping är ett stort problem. Vi har väldigt höga arkitektoniska ambitioner i detaljplaneskedet som bygglov sedan inte har kompetensen att bevaka. Varför ska vi lägga år på att ta fram en detaljplan med utredningar, gestaltningsprogram och dialoger om arbetet inte följs till spaden sätts i backen? Det är ju helt meningslöst, säger hon.

Vi har mötts på plan fem i kommunhuset där bygglovsavdelningen sitter. Karin Milles Beier understryker att Norrköpings stolta arkitekturtradition kommer att utarmas om ambitionerna inte bevakas fram till att husen står byggda.

– Norrköpings industripampar byggde fantastiska fabriker och påkostade bostäder till sig själva. Staden låg i framkant på arkitekturområdet, och den positionen kämpar vi för att få tillbaka. Men idag har inte ens våra kommunala fastighetsbolag arkitekter anställda hos sig, säger hon.

Med vid bordet sitter också bygglovschefen Marita Eriksson, men hon tar nyheten om Norrköpings låga andel arkitekter med ro. Hon har jobbat på bygglov i tre andra kommuner tidigare och har aldrig varit chef över mer än en arkitekt.

– Hade jag inte haft så erfarna bygglovshandläggare hade det varit ett stort problem. Vi har jättemycket att göra men vi klarar att hålla tiden, säger hon.

Intervjun har just inletts, men Karin Milles Beier kan inte låta bli att vända sig direkt till Marita Eriksson för att fråga rakt ut om de ens sökt arkitekter på senare år. Marita Eriksson svarar att kommunen finns på plats på arkitekthögskolornas mässor, och att de i platsannonserna skriver att de söker ”ingenjör/arkitekt”.

De enas om att kommunjobb över lag tycks ha låg status i arkitektkåren och att bygglov nog är längst ner i hierarkin. Synd, tycker Roland Nitz, som menar att jobbet är klart underskattat.

– Bilden att det här inte skulle vara ett kreativt jobb stämmer inte, man arbetar bara med andra ingredienser. Jag önskar att jag hade haft de kunskaper om lagar och förordningar jag har nu när jag jobbade på privata kontor. Det hade sparat både tid och pengar i projekten, säger han.

Inte heller Roland Nitz blir särskilt upprörd över statistiken från Sveriges Arkitekters undersökning.

– Det beror ju på hur man organiserar samarbetet i stort. Man får anpassa övergångarna från plan och bygglov till den kompetens som finns. För det mesta har mina kollegor en bra känsla, och är de osäkra vänder de sig oftast till mig. Men det är klart att det kanske skulle avlasta mig om vi vore vi fler arkitekter, säger han.

Trots att Norrköpings befolkning växt sen tidiga 2000-talet, idag är invånarna dryga 140 000, är det först på senare år som kommunen lyckats hålla ”fanan hyfsat högt” på arkitekturområdet, menar samhällsbyggnadsstrategen Dag Johansson. Han har hittills suttit tyst under den gemensamma intervjun, men var under sin tid som stadsarkitekt en av dem som drev igenom den komplicerade processen som ledde till att Katscha nu står stadigt mitt i Motala ström.

– Nu används Katscha som branding i markföringen. Men det är väldigt få i kommunledningen som förstår vad som krävdes av processen för att huset skulle bli till, säger han.

Dag Johansson håller med om att det blivit avsevärt svårare att få tag på arkitekter de senaste åren men tror samtidigt att kommunerna där politikerna respekterar tjänstemännens sakkunskap har lättare att rekrytera. Enligt honom handlar hemligheten bakom exempelvis Malmös framgångar om drivna politiker som inte bara gått byggherrarnas ärenden.

– Att kvaliteten över lag är för låg här i Norrköping måste vi vara tydliga med. Det är något vi slåss mot hela tiden. Att vi blivit fler arkitekter på plansidan ser jag som ett uttryck för en ambition, likaså att det ser ut som det gör på bygglov, säger han.

Stadsarkitekten Karin Milles Beier nickar. Hon menar att den nuvarande situationen kräver att kommunens arkitekter tar på sig rollen som opinionsbildare och argumenterar för att god arkitektur inte behöver vara dyrt och att samspelet mellan husen och stadsväven spelar roll.

På bordet framför sig har hon de nya riktlinjer för arkitektur och stadsbyggnad som hon arbetade fram under hösten tillsammans med bland andra Roland Nitz. Mottagandet av dessa ger en bra bild av situationen på kommunen, menar hon.

Uppdraget att ta fram dokumentet kom från stadsplaneringsnämnden och tanken med Arkitekturstaden Norrköping, som policyn heter, är att åstadkomma en hög arkitektonisk kvalitet på det som byggs i stadens alla gemensamma rum – oavsett plats, funktion och skala.

Yttrandena från berörda nämnder kom i mitten av mars. Men där kulturnämnden och tekniska nämnden var klart positiva och snarare önskade addera till policyn med saker som barnperspektiv och konst i staden, motsatte sig byggnadsnämnden att direktiven ska gälla hela samhällsbyggnadsprocessen. ”Om riktlinjerna tillämpas kommer de fördyra, försvåra och försena byggandet i kommunen”, skriver byggnadsnämndens ordförande.

– Det här är bilden av ett dåligt självförtroende, det gamla Norrköpings ”vi tar vad som helst bara ni bygger något”. Nu är man berusad av kvantiteten, men man förstår inte vad som ger värde, kommenterar Dag Johansson.

De fyra i mötesrummet konstaterar att det hade varit bättre om de båda nämnderna satt ihop. Nu måste tjänstemännen gilla läget, och vad de kan göra är att försöka samarbeta. Sedan Roland Nitz och Karin Milles Beier började för tre år sedan har de initierat  regelbundna träffar tillsammans med stadsantikvarien där de går igenom bygglovsansökningar av mer komplex karaktär. Och sedan i höstas presenteras detalj- och översiktsplanerna för handläggarna på bygglovsavdelningen.

– Steget från plan till bygglov är alltid klurigt; det kan handla om formuleringar i detaljplanen där ett ord kan göra stor skillnad. Om vi på bygglov kan komma in i ett tidigt skede och förstå ambitionerna är det en stor fördel. Det gör att vi kan vara uppmärksamma på de kvaliteter man försökt jobba fram i planen, säger Roland Nitz.

Ett annat sätt att hålla ihop processen är att jobba med markanvisningstävlingar med fast pris och krav på kvalitet där avtalet som tecknas innebär att byggherren måste bygga enligt sitt förslag.

– Vi har börjat jobba allt mer med det eftersom det gör att vi kan försäkra oss om att det som utlovats byggs och att det inte smygs in någon ändring. För som läget är nu upptäcker jag varje dag att det byggs hus som jag inte hade någon aning om, säger Karin Milles Beier.

Samtidigt som Norrköpings stadsarkitekt kämpar för att få ett tätare samarbete med kommunens bygglovsavdelning är motsvarande uppgift för hennes kollega i Skövde betydligt enklare. Claes Clausen är nämligen inte bara stadsarkitekt utan också kommunens bygglovschef. Men i ett första samtal över telefon bekräftar han att inte heller Skövde haft lätt att få tag på arkitekter till bygglovssidan på senare år.

– Det har varit svårt. För tre år sedan gick vi ut och rekryterade två nyexaminerade, men den ena slutade efter ett halvår. Vi tog in en äldre arkitekt från Vänersborg som stöd genom konsulttimmar. Men sedan skulle den fastanställda bygglovsarkitekten vara mammaledig, så då låg vi på minus igen. Som tur var fick vi hit en kille som hörde av sig från Umeå…

Claes Clausens hårda arbete för att hålla uppe arkitektkompetensen på bygglov har ändå gett resultat. Med tre arkitekter av totalt åtta medarbetare på bygglov har Skövde en av Sveriges högsta andelar, 38 procent. Ser man till de avdelningar med fler än fem anställda hamnar Skövde på femte plats i landet.

– Vi har annonserat brett och försökt lyfta upp att Skövde är en intressant arbetsort. För oss är det viktigt att kunna möta våra byggherrar och där behöver vi bygglovsarkitekter som är delaktiga i processen och kan lyfta fram kvaliteterna. Det har vi varit tydliga med mot dem som sökt, säger Claes Clausen.

Ett par dagar senare möter han upp i entrén till Skövdes vitputsade kommunhus från 1990. En sprillans ny milt färgsatt inredning i den stora entrén har just kommit på plats liksom det tillhörande kaféet. Det är numera de kommunanställdas gemensamma fikarum och flitigt använt.

På våning ett sitter plan och bygglov i varsin del av samma korridor. De två bygglovsarkitekterna Jorunn Karlsson och Anders Dieter Aubry är i full gång med att sortera veckans ärenden. Claes Clausen har rummet intill. Här har han jobbat som stadsarkitekt och bygglovschef sedan den kombinerade tjänsten inrättades 2006. Då hade småorterna i Skaraborgs län bestämt sig för att samarbeta, och Skövde utsetts till regionens center. Sedan dess har kommunen blivit med inkubatorverksamhet, och nu utvecklas ett resecenter och byggs ett regionens hus.

– Skaraborg är en väldigt agrar trakt, och landsbygd och arkitekter har ju inte alltid synkat. Men jag tror att arkitekterna som sökt sig hit sett kvaliteterna som finns, säger Claes Clausen.

Även plansidan i Skövde har en hög andel arkitekter, sammanlagt sju av totalt nio anställda. Sedan Arkitektens kartläggning av antalet arkitekter i landets kommuner för tre år sedan har däremot arkitektstyrkan minskat med en person, vilket arkitekten och planchefen Unnar Kristmannsson beklagar:

– Vi står som många andra inför stora utmaningar; det byggs väldigt mycket och det är ett stort tryck på oss att leverera planer och byggbar mark. För oss är det enormt viktigt att vi har arkitekter som kan leverera kvantitet och samtidigt säkerställa en hög kvalitet i den kommande expansionen, säger han.

En nyckel för att klara uppgiften är den omorganisation som kommunen genomförde 2015 då plan- och bygglovsenheterna slogs ihop till en och flyttade till samma plan. Den nya enheten tillhör den nya förvaltning som kallas sektor samhällsbyggnad. Den lyder under byggnadsnämnden och har en arkitekt som kommunikatör.

– Ambitionen var att vi skulle jobba mer sammansvetsat, och att sitta på samma plan är en bra start, säger Unnar Kristmannsson och får medhåll av Claes Clausen:

– Det är inte helt oväsentligt att vi fikar ihop. Jag tror det betyder mycket för dialogen att vi tjänstemän samverkar, säger han och tillägger att det i slutändan handlar om att de kommer fram till ett enat svar mot allmänhet och politiker.

Under Claes Clausens första år i Skövde kom det vanligtvis in två till tre intresseanmälningar per nybyggnadsprojekt. Idag har andelen mer än tiodubblats med cirka 30 till 40 intressenter varje gång. Goda nyheter för kommunens drygt 54 000 invånare, men också en utmaning för kommunarkitekterna som har uppgiften att prata kvalitet med politiker som nu gläds åt att byggherrarna för första gången på mycket länge står i kö.

– Vi arkitekter är lite som främmande fåglar och uppfattas nog ibland som obekväma, men det ligger i vår roll, säger Claes Clausen.

Han säger att deras mål är en stadskärna med tighta gaturum och trädgårdsstad utanför. Idén är att alla nya byggnader ska tillföra värde till staden och att det sociala rummet tas omhand. Unnar Kristmannsson nickar.

– Att handlägga bygglov handlar inte bara om att följa PBL utan också att säkerställa gestaltningsmässiga värden. Det vi återkommer till i förtätningsprocesserna är hur viktig helheten är, och där är arkitekten en nyckelperson enligt min mening, säger han.

Unnar Kristmannsson har hittat en lucka i schemat och kan visa vad som är på gång i stan. Mitt emot Skövdes kulturhus från 1964, landets första i sitt slag, möter vi en ny kontorsbyggnad på åtta våningar där kommunarkitekternas krav på butik i bottenvåningen gett resultat. Även kulturhuset har fått ett nytt tillägg i den utskjutande restaurangen, så varsamt utfört att det även för ett hyfsat tränat öga är svårt att upptäcka.

Vi fortsätter genom Boulognerparken som blivit med badsjö på stadsträdgårdsmästarens initiativ. Här i stadsdelen Östermalm bygger det kommunala bostadsbolaget studentbostäder med solpaneler på taken, resultatet av en tävling. Tio minuter senare passerar vi den lergrop där regionens hus ska byggas och kort därefter når vi ett precis färdigställt bostadshus i en slänt. Med sin standardiserade fasad, höga höjd och slutna bottenvåning med garage mot gatan är det dock ett exempel på hur Skövde inte borde byggas, enligt Unnar Kristmannsson. Bättre blir det när vi når 55-plusboendet en kvart senare:

– Här finns det en materialitet i bottenvåningen, en gemensamhetslokal som öppnar upp mot gatan och man har tagit sig an utemiljöerna, säger Unnar Kristmannsson uppskattande.

Han hade tidigare praktiserat och vikarierat på kommunen och efter att ha jobbat ett par år på ett privat kontor i staden fick han vid årsskiftet tjänsten som Skövdes planchef. Och han är inte ensam om att vara ny på jobbet, även de båda bygglovsarkitekterna är som sagt nya på kommunen. Jorunn Karlsson har jobbat längst, hon kom in som vikare i höstas och är glad över den helhetssyn som jobbet gett henne.

– Jag ville ha ett större perspektiv på staden och på bygglov lär jag mig extremt mycket om processen från idé till färdigt projekt. Dessutom får jag koll på lagar och regler som inte lyftes under utbildningen, säger hon.

Jorunn Karlsson blev nyligen färdig med sin kandidat på Chalmers och har tidigare praktiserat på ett privat kontor i Göteborg. Hon håller med om att det är högt tryck och mycket att göra, men säger samtidigt att hon känner att organisationen fungerar.

– Det är bra att det finns flera arkitekter på bygglov som jag kan bolla med. Vi får de ärenden som är mer inriktade på gestaltning. Just nu sitter jag till exempel med ett radhus i nya trädgårdsstan och då gäller det att se till att alla boendekvaliteter är med, säger hon.

Vart Jorunn Karlsson söker sig efter mastern är hon däremot ännu osäker på. Arkitektbranschen är hetare än på länge, och precis som sina kursare har hon goda chanser att få jobb precis där hon vill. Så vad säger bygglovschefen till den unga arkitekt som tvekar framför kommunens platsannons? Claes Clausen har svaret klart:

– Som bygglovsarkitekt har du väldigt stor inverkan på människors vardag, genom att ge bra råd har du möjligheten att få en familj att trivas i sitt hem. Det är ett stort ansvar.