”Det här livet är en gåta för mig”

Hur har det varit att arbeta med utställningen om din pappa?

– Han avled 1977. Så jag har inte ägnat honom många tankar de senaste decennierna. Det har varit väldigt roligt, intressant och emotionellt kraftfullt att förstå och inse vad han har gjort. Egentligen visste jag ingenting om honom som arkitekt förrän jag började läsa i Eva Rudbergs bok om honom.

Vad överraskade dig i arbetet med utställningen?

– Den fantastiska bredd och kapacitet han hade, med allt ifrån Swedish grace-möbler för Svenskt Tenn till hans tankar om stadsplanering. Han hade ett stort politiskt och socialt engagemang, medverkade i tidskrifter som Clarté respektive Spektrum ihop med bland andra Karin Boye och Gunnar Ekelöf. Och det samtidigt som han hade det tungt på det personliga planet. Hans första fru dog i tbc 1932. Hon måste ha varit svårt sjuk under tiden han arbetade med Acceptera och Stockholmsutställningen. Min mamma lämnade familjen 1945. Då stod pappa ensam med en 16-åring, jag som var fyra och min tvåårige lillebror. Hur han fick ihop det här livet är en gåta för mig.

Tom Åhrén.

Vad kan Uno Åhréns arbete berätta för oss i dag?

– Det är spännande att det byggs områden som har likheter med den community-tanke han arbetade med i planeringen av exempelvis Årsta. Han såg det som ett sätt att befrämja utvecklingen av den demokratiska människan. Dessutom återkom han ständigt till arkitekternas stora ansvar och vikten av att inte fokusera på spektakulära monument. Det tycker jag är starkt.

Vad är det viktigaste i hans yrkesgärning?

– Det är den politiskt-sociala röda tråden i hans arbete, som skulle medverka till ett kvalitativt liv för människor och en demokratisk utveckling i samhället.

Utställningen Uno Åhrén – Brytningar öppnar den 30 november på Rackstadsmuseet i Arvika och pågår till den 23 februari 2020.