Han lär arkitekter släppa loss med såg och skruvdragare

”Fult är fint” och ”Nöj dig” står det på magnettavlor på Finn Ahlgrens kylskåp. Det är motton för formgivaren som har utvecklat en egen metod för att bygga möbler av material som kasserats. Hans devis är att allt går att återbruka, och att det är bara en fråga om estetik.

– Att ta vad man har, det kan man applicera på mycket och det är ett första steg för att tänka återbruk. Ibland är det inställningen man behöver byta i stället för inredningen. Jag vill ge skräp ett högre värde genom att sätta samman det i nya kompositioner, säger Finn Ahlgren.

Han har haft ett ovanligt intensivt år, deltagit i många utställningar, byggt möbler i sommarlovs-tv för barn och arrangerat kurser. I slutet av oktober var han en av tre formgivare som fick ta emot Bruno Mathsson-priset 2024. ”Med sitt öga för form och skönheten i det nötta, skapar han en symbios mellan funktion och konst”, enligt motiveringen. Han kom också nyligen ut med boken Råsnickeri – alla kan snickra.

Sedan flera år undervisar Finn Ahlgren i sin egensnickrade metod Råsnickeri, på utställningar, skolor och hos företag. Den går ut på att lära andra snickra med enkla verktyg och av kasserat material, där det ojämna och slumpartade ska bidra till formen. Och metoden sprider sig. Under hösten har han undervisat värdarna på Färgfabriken i Stockholm att leda byggkurser för barn och vuxna under Arkitekturtriennalen.

Nu lär han också arkitekter att släppa garden och våga ta tag i skruvdragaren. Han har sporrat anställda på Sweco, Wingårdhs, Kod och Fojab att bygga, ibland bjuds de in till hans verkstad, andra gånger har han ordnat kurser på arbetsplatserna och lett diskussioner om återbruk och estetik. Uppgiften är ofta att bygga en pall. Han lägger fram material och instruerar deltagarna att välja särskilt ”fula” bitar, och han instruerar dem att rita med fel hand.

– Jag säger att det ändå inte kommer bli som de vill, men det är en avledande manöver. Då blir de mer upptagna av att välja fula bitar än att bygga snyggt och det ger en liten skevhet i kompositionen. Jag har märkt att vissa arkitekter är rädda för det ofärdiga uttrycket, men egentligen handlar ju deras yrke mycket om kompromisser, precis som när vi måste bygga av det material vi har framför oss, säger han.

När han i höstas höll kurs med arkitekterna på Fojab fick de i uppgift att bygga en bar till Stockholmskontorets 10 års-jubileum. Enda begränsningen var att den skulle få plats i hissen för att kunna flyttas till innergården. Finn Ahlgren delade ut verktyg och material och instruerade arkitekterna att börja bygga utan att planera så mycket.

– Det kan vara en utmaning för arkitekter. De arbetar oftast länge från idé till resultat och ritar för att någon annan ska utföra jobbet. Här skulle de gå direkt till utförandet, kanske blir det snett och man behöver staga upp. Då har möbeln fått en ny form, säger Finn Ahlgren.

Sedan förra året driver han ett företag med just namnet Nöj dig. Men han har arbetat efter konceptet i nästan 20 år. När han gick på Konstfack i början av 2000-talet arbetade han mycket med finsnickeri och att skapa perfekt finish i böjträ. Sen tyckte han att det räckte med utbildning där och valde att inte läsa inte vidare till master. Sista året på kandidatutbildningen gjorde han ett utbytesår på en designskola i Holland och där kunde han utvecklas vidare.

– På Konstfack tyckte jag att det var för stort fokus på att bli en anställningsbar inredningsarkitekt och att allt skulle se perfekt ut. Det blev något att reagera mot och det var ett bra lärosäte ur det perspektivet, säger han. 

Efter året i Holland gick flytten till Tel Aviv där han hyrde en verkstad och fick i uppdrag att bygga ett bord för ett bröllopssällskap till baren intill. Han satte sig för att skissa men konstnären Joy van Erven som ägde baren tyckte att det skulle gå snabbare. På 40 minuter byggde de ett bord av en stor kabelrulle och plank. De uppfann då begreppet speed-furniture och skapade tillsammans företaget Godspeed, där utgångspunkten var material som någon slängt bort. Målet var att det fick ta max en timme att bygga en möbel. År 2008 ställde de ut på möbelmässan i Stockholm, men sedan delade duon på sig.

– I min värld var det starten till hur jag jobbar i dag. Råsnickeri är den pedagogiska utvecklingen av Speed-furniture, säger Finn Ahlgren.

Efter två år i Israel flyttade han tillbaka till Sverige och året därpå fick han i uppdrag att skapa möbler för Turebergskyrkan i Sollentuna, som ritades av Helena Tallius Myrman. Först var beställaren skeptiska till hans förslag, sen vände de och han fick i uppdrag att rita bland annat orgelskåp, altarskåp och dopfunt.

– Prästen sa att de ville att det skulle se så skräpigt ut som möjligt, som att det kommer från rännstenen där Jesus höll till, och att det symboliserar att vi alla är lite trasiga. Det var starkt för mig att det kunde finnas en sådan symbolik, säger Finn Ahlgren.

Det var ett uppdrag då han tydligt skulle förhålla sig till ett rum och skapa en upplevelse. Sedan dess har han byggt inredningar till bland annat butiker och gallerier och deltagit i en lång rad utställningar med egna verk. I dag säljs några av hans första möbler på Bukowskis. Han har gått långt ifrån det arbetssätt han upplevde lärdes ut under utbildningen i Sverige.

– Men kanske kan jag komma tillbaka till inredningsarkitekturen en annan väg.