”Tänk om i stället för att riva i S:t Eriksområdet!”
För varje dag som går blir medvetenheten om klimatkrisen större, samtidigt som krisen i sig förvärras. Bygg- och fastighetsbranschen måste ställa om och åtminstone följa COP 28-mötets ambitioner. För att klara omställningen måste vi sluta riva användbara hus. Men i S:t Eriksområdet på Kungsholmen i Stockholm är det ändå just rivning som håller på att hända.
Debattörerna är kritiska till detaljplaneförslaget för Tegelbruket 4 i S:t Eriksområdet i Stockholm som är utställt för granskning på stadsbyggnadskontoret till och med den 20 december.
S:t Eriks ögonsjukhus från 1978 samt några närliggande byggnader ritade av Anders Tengbom, planeras att rivas. Om detaljplanen som just nu visas på Stockholms stadsbyggnadskontor vinner laga kraft så godkänns därmed en rivning av fullt fungerande byggnader för att ge plats till två stora kvarter med främst bostadsrätter och kontor. Det är rivningen vi ställer oss kritiska till, inte det framtagna gestaltade förslaget i sig.
På en vidareutbildning för arkitekter på Kungliga Konsthögskolan har vi studerat S:t Eriksområdet ingående under året. Vårt alternativa förslag bygger på en djupanalys av de kvalitéer och idéer som präglar området. Förslaget visar att exploateringen som är tänkt här, 34 500 kvadratmeter ljus bruttoarea, kan uppfyllas och lite mer därtill, genom att bygga om det befintliga samt förtäta med fler bostäder på de omkringliggande ytorna. Detta utan att förlora den uppskattade varierande skalan i S:t Erik, fria utblickar mellan husen och en öppen grön kvarterstruktur som präglar området idag. Till skillnad från de planerade slutna och höga generiska storkvarter som är tänkta att byggas.
I liggande planförslag har en idrottshall försvunnit från programmet från samrådet 2020. Vidare ”får ” förskola inrymmas, inte längre ”ska” inrymmas som det tidigare var föreskrivet. I vårt alternativa förslag ryms verksamheter så som idrottshall, förskola och en blandning av hyresrätter, bostadsrätter, kontor och äldreboende med vård för de äldre. Bottenvåningar mot publika stråk fylls med lokaler för att stärka kopplingen till Fleminggatans liv och staden i övrigt. På så vis skapas fler varierande målpunkter och bättre förutsättningar för en mer blandad och levande stadsbild.
Debattörernas skissförslag för en utveckling där befintliga byggnader bevaras i stället för att rivas.
Området för den nya detaljplanen har präglats av vård och omsorg sedan 1860, en historia som nu riskerar att nå sitt slut. Som den antikvariska konsekvensanalysen från 2019, konstaterar: “Byggnader rivs och ersätts med bostadsbebyggelse. Möjligheten att avläsa och uppleva byggnader som speglar områdets historiska kontinuerliga vårdverksamhet försvinner med stor påverkan på närmiljöns kulturhistoriska intresse.” S:t Eriks före detta ögonsjukhusbyggnad, som inte ens är 50 år gammal, anses enligt den kulturmiljöanalys som genomfördes 2017 vara “i det stora hela väl bevarad”.
Byggnaden är uppbruten i två volymer med generös takhöjd och längsgående fönster som efter analys bör gå att anpassa till nya funktioner så som äldreboende, kontor och varför inte en verksamhetslokal eller idrottshall på taket? På så sätt kan områdets vårdhistoria leva kvar men ändå förenas med de ytterligare bostäder som staden önskar. Stora lägre tak på delar av den befintliga bebyggelsen kan göras om till gröna oaser, som kopplar an till den historiska Grubbensparken intill. Lindallén intill Fleminggatan bevaras och ramar in ett nytt entrétorg.
Varför inte backa bandet med förslaget för Tegelbruket 4 och arbeta med det redan byggda och förtäta, istället för att riva? Det vinner både klimatet och den kulturhistoria som området bär på. S:t Eriksområdet utgör ett tydligt exempel på postmodernismens stadsbyggande och arkitektoniska uttryck byggt på 1990-talet. Varför inte bygga vidare på den uppskattade småskaliga och varierade stadsstruktur som området i övrigt domineras av, snarare än att bygga två stora slutna kvarter? Är det inte ett ypperligt tillfälle när man förtätar innerstaden att också skapa blandstad, komplettera med samhällsfunktioner så som idrott, skola och vårdboende? Samt att även bygga hyresrätter som i ett område annars domineras av exklusiva bostadsrätter?
Vårt sunda förnuft säger att vi borde ta hand om våra resurser och inte öka avfallsbergen. Inspireras av vårt alternativa förslag; tänk om!
Henrik Frich, arkitekt MNAL/MSA, Anna Jacobson arkitekt SAR/MSA, Liv Berghagen Stein, arkitekt SAR/MSA och Anna Willemark, arkitekt SAR/MSA, är studenter på Kungliga Konsthögskolan, Ombyggnadskultur.
