Debatt

”Politiker ska inte styra arkitekturen”

26 mars 2020

I USA föreslår president Donald Trump att all federal arkitektur ska vara byggd med grekisk-romerska förebilder. I Göteborg vill politikerna se ett Skeppsbron i "klassisk" arkitektur. Det är oroande när politiker ger sig in och styr kulturella yttringar som arkitektur, skriver Mikael Frej och Anders Olausson.

Annons
Annons
Foto Martin Wahlborg /Istock

Det är oroande om inget annat än kvartersstaden eller inget annat än klassisk arkitektur får byggas, varnar debattskribenterna.

Att beskriva den politiska verkligheten bara utifrån en höger-vänster-skala kan vara svårt. Vid millennieskiftet började en alternativ skala som kallades GAL-TAN användas för att placera in politiska partier och rörelser. GAL står för grön-alternativ-libertariansk och TAN står för traditionell-auktoritär-nationalistisk. De partier som man enkelt kan placera in på den skalan är också de partier som har medvind i opinionsmätningarna idag (V på GAL-kanten och SD på TAN). Motsatt gäller att de traditionella partierna upplevs som otydliga och försöker att positionera sig. Just S är kanske det parti som har haft svårast att placera sig på den nya skalan, och många av de gamla väljarna gått till SD och V.

Den 4 mars skrev Jonas Attenius, oppositionsråd (S), en debattartikel i G-P. Där drar han ut ”Socialdemokraternas röda linjer” för hur Skeppsbron i Göteborg skulle se ut om hans parti fick bestämma. Det är bland annat en ”klassisk arkitektur” och ”statyer utformade efter hamnsjåarna” som skall forma Skeppsbron; en programförklaring tryggt hemmahörande långt ut mot TAN på skalan. I Sverige har vi en princip som vi kallar ”armlängds avstånd”, det vill säga att politikerna skapar förutsättningar för kulturellt skapande men inte styr innehållet. ”Kulturen och konsten ska vara fri. Det är en fråga om yttrandefrihet och demokrati, och är något jag kommer försvara varje dag” lovar till exempel kultur- och demokratiminister Amanda Lind. I Attenius debattartikel finns inget armlängds avstånd, däremot en politiker som förkunnar klassisk arkitektur, en politiker från samma parti som stod tryggt vid makten när alla miljonprogramsområden byggdes. Nu har även Socialdemokraterna enats med Alliansen i denna fråga.

I USA har Trump-administrationen nyligen tagit fram en exekutiv order som syftar till att federala byggnader ska ha klassiska grekisk-romerska förebilder. Också det ett tydligt TAN-uttalande, mer vanligt under 30-talets Europa än idag, och med ett tydligt släktskap till det som händer på Skeppsbron.

Annons
Annons

Under det senaste decenniet har även två nya röster hörts i debatten, Yimby och deras bråkiga ultras, Arkitekturupproret. Det är relevant att tala om dem här eftersom de står på samma planhalva på GAL-TAN-skalan genom att skandera ett enda svar, folkets svar – klassisk arkitektur och kvartersstad. De är också hätska mot oliktänkande. I och med deras entré har ett mer polariserat debattklimat skapats, också när det gäller arkitekturfrågor.

Vad finns det då att oroas över?

Det är oroande när ett offentligt samtal domineras av röster som skanderar en enda sanning, ett enda svar – klassisk arkitektur och kvartersstad – och verbalt lynchmobbar alla oliktänkande. Det är än mer oroande när detta i sin tur påverkar politiker som i sitt röstfiskande gör utspel likt Johan Attenius. Det finns ju i princip ingen eller inget som hindrar någon att bygga ett barockhus eller att mura upp ett nationalromantiskt kvarter. Postmodernismen inom arkitekturen diskuterade dessa frågor redan för 50 år sedan. Hela debatten om historisk arkitektur är redan i sig – just historisk.

Däremot är det oroande om inget annat än kvartersstaden eller inget annat än klassisk arkitektur får byggas. Det är oroande när politiker ger sig in och styr kulturella yttringar som arkitektur. Motsättningsparet ”folket” och ”hjärntvättad elit” är konstruerat och det är (förhoppningsvis) ett felslut att tro att man får folkets röster genom att förbjuda mångfald i arkitekturen. Det finns en massa olika grupper med lika många olika smaker, och alla bör existera samtidigt i ett fritt samhälle. (Ett tydligt GAL-uttalande!)

Artikeln har tidigare varit publicerad i en snarlik version på GT:s webb.

Annons
Annons

Mikael Frej Arkitekt på Unit Arkitektur

Anders Olausson Arkitekt på Wingårdh Arkitektkontor

2 kommentarer

Som Gunnar Gustafsson förklarat är artikelförfattarna fel ute. Armlängds avstånd mellan politik och utövare gäller inte byggandet.

Plan- och bygglagen:

1 § I varje kommun ska det finnas en byggnadsnämnd.

2 § Utöver de uppgifter som byggnadsnämnden har enligt andra bestämmelser i denna lag ska nämnden
1. verka för en god byggnadskultur samt en god och estetiskt tilltalande stads- och landskapsmiljö,
2. uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning, byggande och fastighetsbildning,
3. samarbeta med de myndigheter, organisationer och enskilda vars arbete och intressen rör nämndens verksamhet, och
4. lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet.

7 § Byggnadsnämnden ska ha minst en person med arkitektutbildning till sin hjälp och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning och med den särskilda kompetens som behövs för att nämnden ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

—–

På kommunstyrelsenivå tas ständigt beslut som påverkar utformningen. Som att sätta kommunen på kartan med något spektakulärt bygge. Eller sälja mark till högstbjudande fast exploateringen blir för hög. Eller, i bästa fall, att man ser sin byggda miljö som ett förpliktande arv.

Jonas Attenius verkar tänka själv. Han är byggjobbare i botten. Jag tror han lyssnat på sig själv och sina väljare.

Vi arkitekter borde också lyssna. Arkitekturupproret har f n 42000 medlemmar, stadgar och styrelse. Ingen behöver köpa Arkitekturupprorets recept rakt av, jag gör det inte, men vi kan ändå försöka kommunicera. Att bara förfasa sig hjälper inte.

Den rådande ordningen i Sverige är att byggandet och därmed arkitekturen genom lagstiftningen ligger i politikernas händer att besluta om. Att påstå att ”Politiker ska inte styra arkitekturen” är således en tämligen omstörtande tanke om man med arkitektur endast avser det som blir byggt. Byggandet är ingen kulturyttring vilken som helst. Det byggda har stor påverkan på våra livsbetingelser och utgör en stor och viktig del av vår livsmiljö och liv och är därför en angelägenhet för alla. Det politiska inflytandet över den byggda arkitekturen är ju inte heller något nytt för just vår tid. Om artikelförfattarna förordar någon annan beslutsordning blir den naturliga motfrågan givetvis: Vem ska då ytterst styra den byggda arkitekturen? Politiker är ju trots allt representanter för den demokratiska ordningen i Sverige, som jag utgår ifrån att artikelförfattarna inte ifrågasätter. Att den byggda arkitekturen inte i någon mening skulle vara underställd den demokratiska ordningen är därför en oroväckande tanke. Givetvis ska politiker inte styra arkitekturdebatten på ett sådant sätt att vissa åsikter inte kan eller får framföras. Och det är väl knappast inte heller det som sker. En fri, bred, kunnig och engagerad arkitekturdebatt är en viktig del av arkitekturen och i skapandet av bra arkitektur. Att en kommun har en demokratiskt förankrad arkitektursyn är därför inget konstigt. Det är nästan så att det bör anses ansvarslöst av en kommun att inte ha en. Jag anser att den byggda arkitekturen har mycket att vinna på ett ökat intresse för arkitektur bland politikerna i kommunernas byggnadsnämnder och på ett ökat intresse att ta ett politiskt ansvar bland Sveriges arkitekter. I övrigt håller jag med artikelförfattarna om att Arkitekturupproret har en inskränkt arkitektursyn och ett trist sätt att debattera på, men att de håller i gång debatten och ibland har en poäng i sin kritik av den byggda arkitekturen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel