”Inredningsarkitekturens återkomst”
Inredningsarkitekturen för en tynande tillvaro. Trots ett högt intresse för interiöra miljöer, har antalet utbildade inredningsarkitekter minskat och en hel yrkeskår hotas. Sent omsider har Sveriges Arkitekter insett allvaret, skriver inredningsarkitekten Torsten Hild.
Torsten Hild redogjorde för sina motioner vid Sveriges Arkitekters digitala stämma den 21–22 november 2020.
På Sveriges Arkitekters stämma i slutet av november slogs förmodligen ett rekord i antal motioner om inredningsarkitektur, vilket inte var avsikten med de nio som jag lämnade in. Sju av dem antogs och det lovar gott för ett ämne och ett yrke i kris. Ni har säkert hört det förr; det utbildas allt färre inredningsarkitekter och idag finns det endast cirka 600. Generella kompetenser tar sig an inredningsarkitekturen och då blir enligt min mening också resultaten och kvaliteten generell. Framtiden och omställningen till ett hållbart samhälle ställer snarare krav på en spetskompetens som snart kan vara borta.
Sveriges Arkitekter har skyndat långsamt i frågan, och jag tycker att styrelsen har intresserat sig mer för hur en generell arkitektkompetens ska kunna ta fler typer av uppdrag, medan arbetsmarknaden ropat efter specialister i form av utbildade inredningsarkitekter.
Men nu har det blivit liv i luckan, då stämman beslutade att styrelsen skall fokusera på inredningsarkitekternas situation under de närmaste två åren. Motionerna innehöll konkreta förslag på åtgärder för att vända den negativa utvecklingen: En kommission ska arbeta med inredningsarkitekternas situation, strategier och handlingsplaner ska upprättas, kurser utvecklas, förhållandet mellan de olika arkitektkategorierna ska granskas ur ett normkritiskt perspektiv, och en digital mötesplats skapas. Med mera.
Det handlar om att lyfta inredningsarkitekturens och inredningsarkitekternas värde. Både externt i samhället, och internt inom arkitektbranschen. Allt för länge har byggnadsarkitekternas syn på ämnet och yrket fått bilda norm, vilket har lett till ett förminskande av ämnet och yrket. Kortsiktiga ekonomiska intressen har sålt ut kvaliteter som är nödvändiga för en långsiktig och mänskligare livsmiljö.
Så länge de olika arkitektkategorierna separeras från varandra förlorar de snabbt i kraft och värde. Det är först som helhet, när alla kvaliteter är på plats som arkitektur uppstår.
De utmaningar samhället står inför idag kräver mer än vad våra enskilda kompetenser rymmer. Vi har inte svaren på de frågor som en utarmning av natur och kultur har medfört. Vad inredningsarkitekturen kan bidra med kan vara svårt att se när behoven är oöverskådliga. Så länge de olika arkitektkategorierna separeras från varandra förlorar de snabbt i kraft och värde. Det är först som helhet, när alla kvaliteter är på plats som arkitektur uppstår. Det är då den kan bidra till utveckling i meningen att skapa det som vi inte tidigare känt till. Arkitekturen som monokultur tillför inget vi inte redan visste, det är arkitekturen som multikultur som skapar framtiden. Dynamiken, kraften och värdet skapas i spänningsfälten mellan de skilda arkitektkompetensernas olikheter. Det är först i inredningsarkitekturen som arkitekturen fullbordas.
Jag är övertygad om att alla arkitektkategorier skulle kunna lyfta fram varandras kompetenser och visa på värdet av ett nära samarbete. Det är när vi krokar arm som vi får mer kraft än vår egen, och det är då vi växer. Då kommer vi spela än större roller i samhällsbyggandet, och då kommer vi att bredda våra uppdragsområden. Vi kommer aldrig att bidra till en positiv samhällsutveckling eller expandera arkitektbranschens betydelse genom att generalisera och ta över varandras områden. Det är tillsammans som vi är starka, och det är tillsammans som vi blir mer än summan av delarna. Vi är arkitektur!
