Debatt

”Illavarslande att normerna tar allt mer plats”

2 maj 2019

Swedish Standards Institute, SIS, har arbetat fram en ny svensk standard för bostädernas invändiga mått. Den ligger nu ute på remiss. Skillnaderna verkar kanske inte dramatiska, men det hindrar inte att effekterna kan bli det, skriver Gert Wingårdh.

Annons
Annons

Det nationella standardiseringsorganet SIS driver och samordnar standardisering i Sverige.

Visst är många mått både rätta och riktiga. Därför finns också sådant som passagemått och köksmått med i Boverkets Bostadsbestämmelser. Revideringar av en frivillig standard skulle heller inte vara något problem om det inte vore för att många bostadsutvecklare hanterar den som en norm. Om det inte längre är okej att backvända med en rullstol, utan att man måste kunna snurra, ökar bostädernas mått. En knapp kvadratmeter större sovrum gör 60–70 000 kronor på en lägenhet inne i Stockholm. Det är pengar som skulle kunna ge ännu större kvaliteter om de fick användas till annat.

Men precis som med måtten, riskerar också planlösningarna att skapa en standard, vilket vore förödande.

Men det största problemet med SIS nya standard är att de nu också innehåller exempel på planlösningar. Ingen stor sak, tycker ni kanske. Det är ju bara exempel. Men precis som med måtten, riskerar också planlösningarna att skapa en standard, vilket vore förödande. Bostadsplaner är arkitektur. Det betyder att de väger samman alla de komplexa förutsättningar som platsen, byggnadstypen, solen och utsikten tillsammans med bostadens inre krav ger. Det är arkitekter som ska göra dessa synteser, inte bostadsutvecklare med SS 914221:2019 som katekes.

Annons
Annons

Normerna tar allt mer plats inom bostadsplaneringen. Det är en illavarslande tendens. Bostadens skönhet har hotats av klokheten förut, men räddades när reglerna som orsakade 1970- och 80-talens lånearkitektur försvann i samband med det tidiga 90-talets bostadskris. Då kapade staten alla förtöjningar till bostadsbyggandet, vilket för ett kort tag ledde till både udda och höga bostadskvaliteter. Idag är reglerna på väg tillbaka, men utan finansiering. Det går inte ihop. I stället för att få vackra och finurliga bostäder, kan de goda föresatserna leda oss rakt in i en både dyrare och sämre framtid.

Gert Wingårdh Arkitekt SAR/MSA

Relaterade artiklar:

6 kommentarer

Arkitektur handlar om form och funktion. Bara form är inte arkitektur. Det är konst men inte arkitektur.
I dagsläget pressas ytan på bostäder hårt. Så hårt att man ibland undrar om det går att bo på ett bra sätt i många av de lägenheter som ritas idag. I det läget är det ännu viktigare att verkligen studera lägenhetens möblerbarhet och här är bostadsstandarden till stor hjälp. Den tar upp de grundläggande funktionerna som ska finnas i en lägenhet. Tyvärr ser jag ganska ofta att så inte görs när jag granskar ritningar. Får soffgruppen inte plats på ritningen, ja då får den inte plats i verkligheten heller. Att skapa vackra och estetiska bostäder utifrån de tekniska och funktionella krav som finns, det är ju det som är arkitektens uppgift, inte se dem som hinder.

Normer och föreskrifter på området har funnits länge. De har aldrig tagits bort, men förändrats. Istället för de detaljerade föreskrifter som fanns före 1980-talet när PBL kom så har vi nu föreskrifter som föreskriver funktioner. Detaljerna hittar man numera i standarder och handböcker.

Gällande föreskrifter finns i Boverkets byggregler. Standarder är frivilliga, men om en föreskrift som BBR hänvisar till en standard så blir den bindande. Hänvisning till bostadsstandarden står under rubriken allmänt råd, vilket många tolkar som att man inte behöver följa det som står där. Kravet i föreskriften som står ovanför det allmänna rådet måste dock alltid följas. Det allmänna rådet är ett sätt att följa föreskriften. Det sätter en nivå. Om byggherren gör på annat sätt än vad som står under det allmänna rådet ska denne kunna visa att den bindande regeln ändå uppfylls. Det ska också vara en likvärdig lösning. Man får med andra ord inte göra en sämre lösning.

När det gäller äldre byggnader och bostäder står det bland annat i BBR 2:52 att: ”Planlösningar och inredning i befintliga ordinarie bostäder bör inte ändras enbart för att de inte fullt ut tillgodoser alla krav som ställs vid uppförande av nya bostäder, om det inte gäller tillgänglighet och användbarhet i hygienrum”. Det finns också ganska goda möjligheter att göra anpassningar när det gäller äldre byggnader. Enligt PBL ska hänsyns alltid tas till ändringens omfattning, byggnadens förutsättningar, varsamhetskravet och förvanskningsförbudet, det senare när det gäller byggnader med skyddsbestämmelser.

Att backvända med en rullstol har aldrig varit ok. Det är en feltolkning när arkitekter och byggare vill krympa måtten. Testar man själv förstår man varför.

Monika Albertsson
Arkitekt SAR/MSA
Certifierad sakkunnig i tillgänglighet
Deltagare i den kommitté som utvecklat bostadsstandarden

Att handläggare i kommunerna inte kan skilja på råd, normer och en frivillig standard är häpnadsväckande, och kan som Karin skriver få långtgående negativa konsekvenser för kulturmiljö och boendekvaliteter. Tyvärr är ditt exempel inte ovanligt.

Jag vill råda alla som stöter på liknande situationer att begära svar från kommunen på vilket stöd de anser sig ha för att ställa krav på exempelvis att SS 914221 ska följas vid bostadsutformning. Förutom att det självklart är viktigt att själv vara väl påläst på BBR för att själv kunna skilja på normer och allmänna råd, kan Niklas Emgårds inlägg ovan vara en bra sammanfattning att ha till hands i diskussionen. Det går även att ta upp frågorna med Boverkets jurister, som ytterligare bör kunna förtydliga vad som gäller.

Gissningsvis finns det bygglovshandläggare och andra kommunala tjänstemän som följer den här diskussionen – det vore intressant att höra hur ni ser på dessa frågor!

De industriella byggarna som nu investerat i nya produktionsanläggningar för miljardbelopp de senaste åren får stora problem med måtten i föreliggande remiss eftersom stora delar av bostäderna prefabriceras på fabrik och transporteras på väg till byggarbetsplatsen. De ökade måtten i sovrum gör att till exempel moduler svårligen kan transporteras på väg då många redan idag transporterar med max tillåten bredd. Dessutom ökar kostnaderna då byggytan ökar vilket ytterligare ökar problemen med finansiering av ett bostadsköp. Det är viktigt att komma ihåg att bostäderna även måste vara ekonomiskt tillgängliga för breda grupper i samhället. Liggande standardförslag riskerar att betydligt minska den ekonomiska tillgängligheten för de grupper som är störst behov av en bostad.

Råd och goda exempel kan många gånger vara till hjälp i arkitektarbetet. Tyvärr tenderar många av råden att efterhand bli betraktade som norm – även av myndighetspersoner som bygglovsarkitekter och tillgänglighetshandläggare, som definitivt borde kunna skilja på normer och råd. Sakta med säkert begränsas utrymmet för den arkitektoniska utformningen samtidigt som byggkostnaderna når nya oanade höjder, långt över vad många som står utanför bostadsmarknaden klarar av.

För att motverka de allt snävare begränsningarna av vårt arbete är det viktigt att skilja på vad som är en föreskrifter och vad som endast är ett råd.
Huvudförfattningarna PBL och PBF är tolkade av Boverket till BBR:s föreskrifter och råd.
Föreskrifterna i BBR är princip bindande med begränsade möjligheter till mindre avsteg. Råden däremot är just ”råd”. BBR 1:3 första stycket anger:
”De allmänna råden innehåller generella rekommendationer om tillämpning av föreskrifterna i denna författning och i huvudförfattningarna och anger hur någon lämpligen kan eller bör handla för att uppfylla föreskrifterna.”
Formuleringen ”…lämpligen kan eller bör…” är inte tvingande. Tvärtom öppnas möjligheter för den som vill (och orkar) att utforma alternativa lösningar som ändå kan hävdas uppfylla föreskrifterna.

Beträffande Svensk Standard, SIS, är det en vanligt förekommande missuppfattning att standarden skulle utgöra en tvingande norm för byggandet i Sverige. SIS, Swedish Standards Institute, som utarbetar standarderna, är en ideell förening med affärsidén att projektleda kunder som vill utveckla och påverka standarder samt att sälja standarder, utbildningar och rådgivning.
SS 914221 används ofta som de facto norm för bostadsutformning. Den är klart användbar vid arbete med bostadsutformning, men är ingen tvingande norm, med mindre än att detta är en avtalad förutsättning i det enskilda projektet. I det inledande orienteringskapitlet i SS 914221 är detta tydligt angivet:
”Denna standard är frivillig och blir tillämplig när den åberopas, t.ex. i en myndighets regler eller i ett avtal mellan beställare eller entreprenör. Följaktligen betyder ”skall” i standardtexten inte en myndighetsföreskrift utan endast att något skall uppfyllas om man gör anspråk på att ha uppfyllt standarden.”

Vi arkitekter bör stå på oss när ett alltmer snävt och begränsande regelverk minskar möjligheterna att utforma arkitektur med kvalitet till rimliga kostnader.

En randanmärkning med ett förtydligande beträffande formuleringen att SIS ”driver och samordnar standardisering i Sverige”. Det finns tre standardiseringsorganisationen i Sverige, fristående från varandra och var och en arbetande inom området för motsvarande europeisk/internationell organisation: SIS (ISO/CEN), SEK Svensk Elstandard (IEC/CENELEC) och ITS (ETSI).

Tack för dessa ord Gert! Vi är ett antal arkitekter som delar lokal i Malmö, detta ämne har de senaste månaderna varit föremål för otaliga diskussioner mellan oss. Synpunkter från SBK på bl.a planritningar i ombyggda gamla 1700-tals hus blir helt absurda när exakt antal garderober, kapphyllor och torktumlare ska pressas in i de små utrymmena. Kunden säger; ”men vi behöver inte så många garderober, och vi vill inte ha en torktumlare, varför måste vi då rita in det?! Och för att inte processen ska avstanna och kunden ska behöva betala ytterligare revideringskostnader, sitter man till slut där med planlösningar som man skäms för att leverera där garderober blockerar för dagsljuset från de små spröjsade fönsterna.
De övergripande grundläggande gestaltningsfrågorna såsom rumsliga kvaliteter och dagsljus verkar helt ha förlorat värde till förmån för den mer och mer rigida regelboken. Vad är det övergripande målet och visionen för våra bostadsmiljöer kan man undra?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel