”Frågan om att ta ställning sätter flera frågor i starkt ljus”

Vi har nu fått möjlighet att läsa den utredning som förbundsstyrelsen tillsatte inför den extra stämman nu i slutet av januari. Författare är Anders Printz, erfaren utredare med erfarenhet av fackliga organisationsfrågor. Sällan har jag läst någonting så vederhäftigt. På en mild juristprosa analyserar Printz saker och tillstånd så grundligt och sakligt att en luttrad kritiker blir uppenbart rörd. En arkitekturkritik på högsta nivå. Jag nominerar härmed Anders Printz till Sveriges Arkitekters Kritikerpris. Även om utredningen inte saknar mindre brister.

Innebörden i Printz utredning är att åtminstone ett beslut på förbundsstämman inte är förenligt med Sveriges Arkitekters stadgar. Det gäller att-satsen som gäller bojkott av israeliska staten och institutioner ”med kopplingar till ockupationen och kriget”. Detta för att ställningstagandet är ensidigt och för att det ligger utanför arkitektens konkreta verksamhetsområde, dessutom i en fråga som är kontroversiell bland medlemmarna.

Vi behöver nu ta ställning till ett par saker, med hjälp av motionen och utredningen:

• Hur kan och bör Sveriges Arkitekter och förbundsstyrelsen agera i politiska frågor, nationellt och internationellt?
• Vad innebär det att Sveriges Arkitekter är både en yrkesorganisation och ett fackförbund i ett?
• Hur bör Sveriges Arkitekters stadgar vara utformade?
• Hur väl fungerar demokratin i Sveriges Arkitekter?

Jag anser att knäckfrågan är den andra punkten ovan. Konstruktionen från 2002 att yrkesorganisationen och fackförbundet gick samman visar sig nu ha en tydlig svaghet. Möjligheten att agera politiskt ligger helt naturligt för ett fackförbund, mindre passande för en yrkesorganisation. Speciellt för en yrkesorganisation som hanterar en yrkestitel. Att inte vara medlem i en sådan är egentligen inte ett möjligt val för en seriös arkitekt. Trots det har vi faktiskt sett att framstående arkitekter har tagit det steget efter förbundsstämman.

Den politiska radikalitet som motionen uttrycker passar inte en yrkesorganisation. Motionen är aningslöst och undermåligt skriven för sitt sammanhang. Vid ett eventuellt upphävande av delar av det ursprungliga beslutet kommer sannolikt upprördheten bland motionärerna bli stor. Mitt förslag: bilda en egen organisation i denna affekt. Den kan heta SA(r). Det lilla r:et kan stå för ”radikal”.

Förbundsstyrelsens svar på motionen inför förbundsstämman och utredarens slutsatser är kloka och värda all respekt. Tyvärr lyckades inte förbundsstyrelsen upprätthålla sin ställning på ett övertygande sätt på stämman, man var inte riktigt förberedda på frågans sprängkraft trots allt. Styrelsens argumentation var svag och ofokuserad. Stämman kunde låta sig övertygas av andra, i frågan mer drivna debattörer. Stämman fattade ett beslut som i delar sannolikt var otillåtet. Ansvar för det vilar till största del på förbundsstyrelsen. Den nu utförda utredningen borde ha gjorts inför förbundsstämman, det är tydligt nu. Ett senkommet men utmärkt agerande av styrelsen.

Kort sammanfattning av kritiken: motionärerna får underkänt, förbundsstyrelsen får godkänt efter kompletteringar, utredaren Anders Printz får med beröm godkänt.

Vi har i artiklar i Arkitekten sett hur det är svårt att få ihop ombud till förbundsstämman. Kritik har riktats mot representationen bland ombuden. Detta är tecken på att demokratin i Sveriges Arkitekter är svag. En svag demokrati är sårbar för manipulation och särintressen. Avgörandet ligger nu hos de aktuella ombuden på extrastämman. Vi medlemmar som inte är ombud och branschen iakttar er med stort intresse. Sannolikt kommer konsekvenserna av det beslut som tas i vilket fall bli att medlemmar blir besvikna och lämnar förbundet. Det är faran med krisen. För mig är det uppenbart att förbundets stadgar behöver förtydligas och utvidgas, också det oavsett vad stämman beslutar.

Pär Eliaeson är arkitekt MSA.