”Förvaltning och bättre förståelse är nycklar till vår framtid”

Det är tungt att framtidsspana just nu. I en tid av ständiga kriser som avlöser varandra och en mänsklighet som verkar hänga på en skör tråd i och med skenande klimatförändringar, är det lättare att låta bli. För sanningen är att det är svårt att se en framtid vi känner igen när vi tar in alla parametrar i den pågående klimat- och miljökrisen. Hur mycket vi än vill kunna föreställa oss ett samhälle som ser ut som det vi har idag med några små förändringar och tillägg, ser det inte så lovande ut. Och vilket nytt scenario vi än föreställer oss kommer inget att hålla i längden om vi inte adresserar elefanten i rummet som lett oss till dagens dystra situation: bristen på systemförståelse.

När industrialiseringen tog fart och maskiner tog över det arbetet som tidigare hållit oss i kontakt med råvaran och processen, när städerna blev våra hem och förflyttade oss bort från det naturliga landskapet, förlorade vi vår förståelse för det systemet vi beror på och hur vårt välstånd är totalt avhängigt av välmående natur. I och med denna kollektiva minnesförlust slutade vi också att vara varsamma med vår omgivning. Att befinna sig i en stad blev som att befinna sig i ett autonomt system, en plats som bara beror på sig själv där vår enda uppgift var att njuta av allt staden erbjuder och producerar. 

Men det visar sig i rask och obehaglig takt att vi levt och lever på lånad tid och lånade resurser. Det ekonomiska system vi byggt detta liv på har inte satt ett värde på det naturliga kapital vi utnyttjar för att uppnå vår levnadsstandard. Att utvinna resurser och förorena luften har varit gratis, trots dess egentliga skyhöga kostnad för mänskligheten. 

En vetenskaplig undersökning som forskare vid universitetet i Chicago gjort visar att om företag faktiskt skulle betala för skadorna av sina utsläpp, skulle deras vinster halveras direkt. I ytterligare en studie finansierad av FN:s miljöprogram UNEP framgår att om man sedan skulle lägga till kostnad för naturligt kapital som landanvändning och föroreningar så skulle hela vinsten tillintetgöras (!). En hisnande tanke som också förklarar katastrofen vi befinner oss i. Vi har egentligen inte haft råd att skapa samhället på det sättet vi gjort.  

Låt oss göra ett tankeexperiment. Om vi föreställer oss att vi hade gjort rätt från början och satt ett pris på natur och klimat, hur hade vårt samhälle sett ut? Hade städer som vi känner dem ens funnits? Hade cirkularitet, biomimik, regenerativ ekonomi, biologisk nedbrytbarhet varit norm? Hur hade vi levt? Hur hade våra hem sett ut? Hur många människor hade bott på planeten?

Det är en utmanande och provocerande tanke. Och i den måste vi börja. Genom att förstå den bakomliggande problematiken, kan vi också börja skapa oss en bild av hur vi ska röra oss vidare framåt. Den lägger en bra grund för vidare förståelse för utmaningarna vi kommer att möta mer av framgent. Vi måste lära oss att förvalta och förädla det vi redan byggt upp. 

Många roller i samhället kommer att förändras i takt med omställningens acceleration, inte minst arkitektens. Arkitektens utmaning framgent kommer med största sannolikhet inte handla om att vara en stadsbyggare, utan snarare om att vara en hållbar samhällsförvaltare. Där kommer arkitekten, i tät samverkan med en uppsjö av andra yrkesgrupper, att arbeta med att skapa långsiktig, cirkulär och regenerativ förvaltning av det redan producerade. Där kommer innovationen och problemlösningen att bli central i att skapa transparens och förståelse för hur våra handlingar påverkar det system vi beror på, men också i att förena det vi en gång felaktigt separerade, naturen och det byggda samhället.  

Anna-Maria Blixt är arkitekt och specialist inom cirkulär byggnation.