Debatt

”Diskussionen om Växjö stadshus kan leda till förändring”

12 december 2018

Det finns flera problem med att gestaltande och projekterande arkitekter inte är desamma. Särskilt när det gäller tävlingar, skriver Daan Cedergren och Niklas Kummer, Sweco architects.

Annons
Annons
Illustration Skanska/Sweco

Den nu aktuella versionen av Växjö stadshus.

När beställare väljer att byta arkitekt tappas mycket av projektets ursprungliga intentioner bort. För en tävling finns även ett ekonomiskt problem då arkitektkontoren ofta investerar mycket stora summor i tävlingsförslagen. Det är som att köpa en mycket dyr lott och den möjliga ekonomiska vinsten, att få genomföra projekteringen, dras tillbaka. Att det nu förs en debatt kring detta förfarande, är något som vi i branschen välkomnar.

Ett av flera exempel på detta är processen kring Växjö station och kommunhus. Efter tävlingen handlade byggherren Vöfab upp Skanska som totalentreprenör. Sweco Architects blev inkopplade i projektet när vår kund Skanska, som vi tidigare haft bra samarbeten med, bad oss om hjälp med projekteringen. Vi fick då bilden att White även fortsatt skulle ha gestaltningsansvaret i projektet. Vi valde att lämna ett anbud eftersom de frågade efter vår kompetens och inte för att vi skulle konkurrera med pris.

Kanske hade vi med en bättre dialog kunnat hitta ett sätt att arbeta med projektet tillsammans.

Av konkurrensskäl kunde vi inte kontakta White innan upphandlingen var avslutad. När vi väl fått uppdraget borde vi dock ha tagit ett större ansvar för dialogen med dem. Vi beklagar att vi inte gjorde det. Kanske hade vi med en bättre dialog kunnat hitta ett sätt att arbeta med projektet tillsammans. White valde dock själva att kliva av gestaltningsuppdraget och vi tillfrågades då om att även ta över gestaltningsansvaret för projektet från dem, något vi uppfattade som ett ovanligt och svårt uppdrag.

Förslaget som vi då fick uppdraget att projektera hade redan förändrats avsevärt från tävlingsförslaget. Detaljplan, stora krav på miljöklassning och brandskydd hade satt spår i både stomme och fasadgestaltning. Som i alla projekteringar fick vi i detta uppdrag arbeta med att utveckla de arkitektoniska idéerna och balansera dem mot praktiska krav på genomförbarhet.

I samband med bygglovet lämnade vi in en visualisering på fasaden så som den såg ut då. För att klara tidplanen lämnades bygglovet in i ett skede då projekteringen pågick och fasadgestaltningen hade ett antal olösta frågor. Den bilden var en del av ett pågående projekteringsarbete och när den publicerades fick den med all rätt starka reaktioner, då man upplevde att förslaget hade förändrats allt för mycket från Whites ursprungsförslag.

Vi vill dock vara tydliga med att det är White som står för ursprungsförslaget och projektets bärande gestaltningsidéer.

I november hade projekteringen kommit så långt att vi kunde presentera ett fasadförslag som var mer genomarbetat och representativt för projektets intentioner. Ett förslag som mottogs positivt av medborgare och byggnadsnämnden i Växjö.Vi hoppas att vi med vår insats i projektet har bidragit till en byggnad som blir en viktig del av Växjös kulturella utveckling och som invånarna i staden är stolta över. Vi vill dock vara tydliga med att det är White som står för ursprungsförslaget och projektets bärande gestaltningsidéer.

Det har varit en process som vi lärt oss mycket av och som lyft den viktiga diskussionen om vad som händer när ett arkitektuppdrag går över till en annan arkitekt i projekteringsfasen. Vi välkomnar ett fortsatt samtal i frågan. Vi tror att det bästa för projekten är om den arkitekt som ansvarat för de tidiga skedena också följer projektet genom hela projekteringen. Situationer kan uppstå där byggherren anser det nödvändigt att byta arkitekt och det måste de ha rätt att göra om de har starka skäl för det. När det gäller projekt som har sitt ursprung i en arkitekttävling behöver de skälen vara extra starka. Vi efterlyser en branschgemensam diskussion, som inkluderar både byggherrar och entreprenörer, om etiska principer för hantering av arkitektuppdrag.

Daan Cedergren Affärsutvecklingschef, Sweco architects

Niklas Kummer Ansvarig arkitekt, Sweco architects

Relaterade artiklar:

2 kommentarer

Väl skrivet Inger. Kan inget annat än hålla med att majoriteten av dagens bebyggelse och gestaltning saknar all form av harmoni och känsla för anpassning till plats, kultur och kontext.
Vi kommer med största sannolikhet att blicka tillbaka på denna tidens bebyggelse som ett riktigt misslyckande i historien.

Lyssna på Jan Gehl: https://www.archdaily.com/877602/jan-gehl-in-the-last-50-years-architects-have-forgotten-what-a-good-human-scale-is
I enlighet med Jan; dagens modernistiska byggnader är inte byggda för människor.

”Vi hoppas att vi med vår insats i projektet har bidragit till en byggnad som blir en viktig del av Växjös kulturella utveckling och som invånarna i staden är stolta över.”

Skillnaden mellan förslagen är dock marginell och irrelevant eftersom det bara handlar om grader i helvetet när det gäller fasaden, när det är är själva den dekonstruktivistiska stilen och grundformen som är huvudproblemet.

Dekonstruktivism är som bekant en filosofi och stil som går ut på att bryta isär byggnadens form och yta på ett kaotiskt sätt och att maximalt bryta av mot den omgivande miljön genom volym, färg, form, skala, fasadmaterial och/eller placering. Den skapades på 1980-talet med uttalat syfte att förvirra och skapa olust. Såret som modernismen orsakat skulle ”öppnas upp igen”, som Philip Johnson med illa dold skadeglädje uttryckte det i sin utställning på MoMA 1988 som gjorde dekonstruktivismen trendig.

Varför vill Sweco, White och Växjös styrande öppna upp såret igen? Varför vill man ytterligare skada Växjö med en uttalat destruktiv och sadistisk stil?

Dekonstruktivismen är alltså lika gammal som axelvaddarna och pudelfrisyrerna. Att rita oformliga klumpar med slumpmässig dekor och väggar som som vinglar lite hit och dit gör vartenda arkitektkontor sedan många år tillbaka. Stilen var uttjatad internationellt långt innan svenska arkitekter upptäckte att de kunde imponera på godtrogna lokalpolitiker som inte sett originalen till alla svenska efterapningar.

”Ett förslag som mottogs positivt av medborgare och byggnadsnämnden i Växjö.”

Var finns underlaget till att medborgarna var positiva till förslaget? Har inte hört någon utanför den lilla klick som av okänd orsak vill tvinga på oss andra denna destruktiva stil uttrycka något annat än chock, löje, ilska, depression eller förundran över de stora jätteleksakerna som strösslas över landet. De kommer stå som monument över 2010-talets ofattbara dumhet och närmast kriminella slöseri – så länge de nu håller.

Så varför inte försöka läka såret istället, t ex genom en modern pampig byggnad som är anpassad efter platsen i skala, färg och stil? DET vore en kulturell utveckling som skulle kunna göra invånarna stolta.

Hör gärna av er om ni vill ha tips på arkitekter som kan åta sig uppdraget att hjälpa Växjö gå före och visa vägen in i det vackrare 2020-tal som är på väg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel