Debatt

“Vi måste lära av forskningen”

7 oktober 2020

Vad som är bra eller dåligt i stadsbilden är inte en bara fråga om den enskildes tycke och smak – forskningen visar att människor världen över tänker förvånansvärt lika och uppskattar samma saker, skriver arkitekten Hans Åkerlind.

Annons

Urklipp ur artikeln ”Upproret speglar en vattendelare i Arkitektursverige” av Mohamed Yusuf, i <2 Dagens Nyheter 22/9. Artikeln illustrerades med ett bildmontage över Skeppsbron och Marievik i Stockholm.

Nyligen dryftades debatten om ”fina” äldre byggnader och ”ful” modern arkitektur i artikeln “Upproret delar Arkitektursverige i två läger”, Dagens Nyheter (22/9). Fyra personer intervjuades i den tvåsidiga artikeln. Men ingen nämner med ett ord att det faktiskt finns forskning sedan ungefär femtio år tillbaka som tar upp frågor av de slag som behandlas både av Arkitektupproret och av de intervjuade. Det är ett världsomspännande forskningsområde som av någon outgrundlig anledning tycks ha gått just vårt land förbi.

Arkitekturpsykologin eller miljöpsykologin som den numera heter, visar till exempel att vi är förvånansvärt lika var vi än bor. Den enda grupp som brukar kunna avvika är utbildade arkitekter. Vid utbildningens start skiljer vi oss inte från övrig befolkning, men efter examen.

Miljöpsykologiforskningen visar att det folk i allmänhet värderar högt exempelvis är en i stort sett sammanhållen stadsbild, men med små variationer i detalj så att varje enskilt hus framstår som unikt. Alltså tvärt emot vad som vanligtvis sker i våra städer idag med förtätningar hur höga som helst i tidigare kanske lågbyggd omgivning. Självklart, enligt forskningen, att folk då reagerar.

Annons

Det är också det här som den fint komponerade bildkollaget i DN så tydligt redovisar. Skeppsbrons stadsbildsmässigt sammanhållna 1600-talsbebyggelse varierar i höjd inte mer än några få procent upp eller ner från fasadernas medelhöjd. Husen är alla slätputsade, kulören är i stort nyanser av samma färgton. Men husen är ändock unika.

Öppningarna mellan husen är smala som dörrar i väggen, fönstren framträder klart och är ungefär lika stora. Byggnaderna hänger som ihop, står direkt längs trottoaren och är även de i stort sett alla lika stora. Med undantag för tredje huset från vänster som sticker ut negativt med en alltför stor höjd.

I Stockholmsförorten Marievik däremot är nästan allt enligt den här forskningen fel hanterat. Stadsbilden är således inte heller lika omtyckt som Skeppsbron är av oss alla. Trots att husen även där står längs trottoaren och för ovanlighetens skull idag är ganska lika höga så bildar de inte någon sammanhållen stadsbild.

Huset längst till vänster är för långt i sammanhanget och för mörkt. Fasadutformningarna har alltför grova uttryck och är inte den lilla detalj som behövs för att göra varje hus unikt.

På högra halvan av fotot är stadsbilden ännu sämre. Sammanhållningen är förstörd av den alldeles för stora öppningen och det likaså för höga huset som dessutom fått en klart uttalad punkthusform. Punkthuset tycks som form inte bilda vägg och sammanhållen stadsbild lika bra som byggnaders långfasader.

Andra saker som folk i allmänhet enligt forskningen värderar högt är vanliga hus med synliga tak. Det finns på Skeppsbron men inte i Marievik. Man uppskattar också när fönstren är enskilt markerade och inte fönsterband eller hela glasfasader.

Annons

Människor vill också gärna se en centralt placerad entré på varje hus. Entréer mot gatan finns nog på husen i Marievik men är svårare att hitta. Något som är ganska vanligt i dagens arkitektur.

Ungefär på det här sättet går det att med miljöpsykologins hjälp försöka finna vad de flesta av oss uppskattar som bra eller dåligt i stadsbilden. Självklart går det således inte att lösa problemet med förfulning av våra städer så enkelt som Arkitektupproret tror och som våra politiker hoppas på. Att endast byta dagens arkitektur mot klassisk ger oss inte det vi frågar efter.

Vi måste i stället skaffa oss ett större kunnande på arkitekturens och på stadsbyggandets område. Där kommer forskningens resultat in som ett viktigt inslag. Och det nya kunnandet gäller oss alla, både arkitekter, byggherrar och politiker.

Hans Åkerlind Arkitekt SAR/MSA och fil d:r i konstvetenskap

4 kommentarer

”vanliga hus med synliga tak”.

vore intressant att få veta vad i den mänskliga naturen skribenten tror föredrar ”vanliga hus med synliga tak”? med tanke på att Çatal Hüyük har sammanbyggda hus med platta tak och taköppningar för att komma in i husen så känns den här vurmen för fristående hus, sluttande tak, centriskt placerade dörrar och gator som artificiella nymodigheter vi borde vänja oss av med.

eller så accepterar vi att folk på dylika enkäter svarar som de har blivit fostrade och att det inte finns något i vår natur som föredrar varken det ena eller det andra.

oavsett tänker jag hålla mig till att rita gatulösa städer där all slags trafik sker över de platta taken!

Instämmer med föregående,och mycket gärna hänvisningar till litteratur, forskningsrapporter etc. Oroasav ett flertal förtätningar som sker i huvudsak i områden med flerbostadshus i våra närförorter från 50-talet. Där överlag människor tycks trivas med sina ofta välarbetade men ”enkla” miljöer, blandningar av låghus och enstaka högre punkthus fint placerade ”hus i park” etc och där nu kvartersstaden tränger sig på. Förtätningar kan ske, men då måste det vara med omsorg och utan nuvarande höga exploateringstal och ske med stor hänsyn till befintlig bebyggelse och dess invånare. Vilket inte innebär att husen inte ska/kan spegla sin tid, men skalor och utrymmena mellan husen måste beaktas.

Här är lite på ämnet skillnader arkitekter och lekmän. Skrev en uppsats på det ämnet för många år sedan (därav aningen gamla referenser – och skulle tro att det finns mer nyligen publicerade artiklar sedan dess).

Erdogan, E. Akalin, A. Yildirim, K. & Erdogan, A.H. (2010). Aesthetic Differences between
Freshmen and Pre-architects. Gazi University Journal of Science. 23 (4). s. 501-509.

Fawcett, W. Ellingham, I. & Platt, S. (2008). Reconciling the Architectural Preferences of Architects and the Public: The Orderd Preference Model. Environment and Behavior. 40 (5). s. 599-618.

Janssens, J. (1984). Skillnader mellan arkitekter och lekmän vid betraktande av byggnadsexteriörer. Lund: Avd. för formlära & Miljöpsykolog. enh., Sekt. för arkitektur, Tekn. högsk., Lund.

Sternudd, C. (2007). Bilder av småstaden: om estetisk värdering av en stadstyp. Diss. Lund : Lunds universitet, 2007. Lund.

Det skulle vara intressant att se vilka forskningsrapporter skribenten syftar på i sammanhanget miljöpsykologi. Jag är själv mycket intresserad av ämnet, utan att ta ställning för eller emot olika arkitekturstilar. Att bygga ett samhälle där invånare och miljö mår bra bör vara vår främsta uppgift som arkitekter. Nu introduceras i tex Ekerö kommun s k exploatörsdrivna detaljplaner. Frågan är hur detta styr vår samhällsbyggnad. Att ytterligare driva upp hushöjder och högexploatera är ju redan ett faktum runtom i landet. Debattklimatet kan höjas ytterligare om vi arkitekter baserar våra yttranden på fakta, tror jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel